| Liksom 1850 nådde koleran 1853 Alingsåsdistriktet via Göteborg. Vid dessa två tillfällen härjade – enligt Varenius – dock farsoten inte alls lika våldsamt som den gjorde 1834. Om spridningsvägarna 1853 skrev han bl. a. följande:
ÓFrån Göteborg spreds koleran till Skallsjö fyra gånger – först till Nääs fabrik, sedan till Svensered, Skallsjöhed och Rönndalen, varifrån den spred sig till Foglekärr och Nääs fabrik, dit den samtidigt fördes från Brännet i Lundby socken. Från Skallsjöhed fördes koleran till Skallsjöstom och Apelsås, där två barn, vilkas mor varit sjuksköterska på Skallsjöhed, insjuknade fastän modern ej varit angripen av kolera. I Svensered blev farsoten efter en stor begravning – där man trotsat förbudet mot omfattande folksamlingar – särskilt våldsam, och därifrån spreds den sedan till Iglakärr och VikÓ.
Kolerastatistik: antalet insjuknade, tillfrisknade och döda 1850 och1853 samt döda 1834 inom Alingsåsdistriktets område
| Pastorat | Insjuknade
1850 | Friska
1850 | Döda
1850 | Insjuknade
1853 | Friska
1853 | Döda
1853 | Döda
1834 | | Alingsås | 2 | 1 | 1 | 2 | - | 2 | 163 | | Hol | 1 | 1 | - | - | - | - | - | | Lena | - | - | - | 5 | 3 | 2 | 20 | | St. Lundby | - | - | - | 65 | 30 | 35 | 212 | | Östad | - | - | - | 6 | 4 | 2 | - | | Starrkärr | - | - | - | 3 | 1 | 2 | 17 | | Skepplanda | 37 | 19 | 18 | - | - | - | 183 | | | | | | | | | | Totalt | 40 | 21 | 19 | 81 | 38 | 43 | 595 | Källa: G. Varenius årsrapport 1853
Beträffande koleraepidemin 1853, som inträffade under höstmånaderna, redovisade Varenius också antalet kolerafall för distriktets olika socknar. I följande uppställning särredovisas socknarna inom Stora Lundby och Östads pastorat. Det var också i dessa pastorat som koleran detta år märktes mest.
Kolerarapport från socknar i Stora Lundby och Östad pastorat av Alingsås provinsialläkardistrikt. Antalet anmälda fall september-december 1853.
| Socken | Insjuknade 1853 | Döda 1853 | | Skallsjö, Svensered | 27 | 14 | | Skallsjö, Hed | 7 | 3 | | Skallsjö, Nääs fabrik | 5 | 2 | | | | | Skallsjö totalt | 39 | 19 |
| Socken | Insjuknade 1853 | Döda 1853 | | St. Lundby, Hjällsnäs by | 21 | 14 | | St. Lundby. övrigt | 5 | 2 | | | | | St. Lundby totalt | 26 | 16 |
| Socken | Insjuknade 1853 | Döda 1853 | | Östad | 6 | 2 | | | | | Socknar totalt | 71 | 37 | Källa: G. Varenius årsrapport 1853
Tabellerna visar att de västligaste delarna av Alingsåsdistriktet, nämligen Stora Lundby och Skepplanda pastorat, drabbades svårast av koleraepidemierna såväl under 1834 som på 1850-talet. Närheten till Göteborg är förstås den rimliga förklaringen. De höga dödstalen under 1834 kontrasterar också tydligt mot de klart lägre talen under 1850 och 1853.
I tabellen över antalet kolerafall från socknarna i Stora Lundby och Östads pastorat 1853 är det främst en sak som förbryllar. Från den del av Stora Lundby pastorat som ligger närmast Göteborg – Lerums socken – finns inte ens något sjukdomsfall anmält. Med tanke på kolerans spridningsvägar från Göteborg till Skallsjö och Stora Lundby socknar förefaller det märkligt om sjukdomen helt skulle ha gått Lerum förbi (vilket den inte helt gjorde enl. Folke Vigård). En möjlig förklaring till frånvaron av uppgifter för Lerums del kan vara försummelse från anmälarens sida, men härom vet vi intet.
Till Stora Lundby kom koleran från Göteborg två gånger, först till torpet under Hans Larsgården i Hjällsnäs, sedan till Bäckamaden under Skepplaskog. Därifrån spreds den till Kyrkekullen, Brännet och sannolikt även till ett annat torp under Hans Larsgården i Hjällsnäs.
Enligt Folke Vigårds krönika ÓLerums socken genom tidernaÓ : ÓDen detta år härjande Cholera Farsoten wisade sig här i Pastoratet först den 3 augusti uti Aspewik i Lerums socken under JonseredÉÓ Så börjar en skildring 1834, signerad Vicarie Pastore T M Ratki – han vikarierade tför den tydligt svårt åderförkalkade prosten d,r Blomdahl. Av socknarna i häradet slapp Lerum lindrigast undan med 23 döda. 18 dödsfall inträffade i augusti och 5 i september. Av offren var 16 män och 7 kvinnor (Lerums kyrkoarkivalier). Provinsialläkaren doktor Forsell i Alingsås besökte orten efter någon tids förlopp men sedermera anlände efter särskilt förordnande en medicne kandidat Regnell från Stockholm. Särskilda kolerakyrkogårdar invigdes i Lundby, Angered och Bergum. Lerum övervägde också att skaffa sig en sådan (sockenstämmoprotokoll 131/8 1834) men därmed blev inget av, eftersom Ói anseende till att denna sjukdom nu i aftagande sig widarÓ. Plats var dock utsedd nämligen på Torp Södergårdens mark så vitt framgår ungefär där nuvarande Adeltorpsvägen möter Stationsvägen.Ó
På olika platser anlades särskilda kolerakyrkogårdar, som snabbt fylldes. En av dessa iordningställdes i Stora Lundby socken i Gråbo i samband med 1834 års koleraepidemi då 59 Lundbybor dog. Vid det tillfället jordades dock inga döda där. Koleran återkom 1853 och då dog 16 personer i Stora Lundby. Det är osäkert om samtliga begrovs på den tidigare avsatta begravningsplatsen. Helt säkert är att sex Lundbybor där fick sitt sista vilorum. En minnessten på platsen restes till hundraårsminnet 1953.
Kolerakyrkogården anlades i anslutning till ett mer än 1000 år gammalt gravfält på Hjällsnäs Mo.(Riksantikvariets fornminnesinventering på Hjällsnäs Mo) Se karta och bild.
Källa: Stora Lundby, en resa genom tiden
Fortsättning till tyfus | |