Alingsås - sjukdomar och dödlighet, en berättelse

Utdrag ur En minnesskrift vid stadens 300-års jubileum, 1919. G. A. Bohlin

.”Från vår stads första århundrade saknas så godt som alla noggrannare uppgifter om sjukdomar och åtgärder för deras förekommande eller hämmande. Stadens styresmän nämna ibland i sina skrifvelser den myckna sjukdomen och den stora dödligheten bland borgerskapet, i synnerhet då soldater varit inkvarterade, som spritt den smittosamma ”fältsjukan”. När kyrkoböcker - från och med 1688 - här börjat föras, och dödsorsakerna däri antecknas, möta oss fylligare om ock alltjämt ofullständiga uppgifter om sjukdomar, som hemsökt vår stad. Smittkopporna skördade talrika offer, särskilt bland barnen. År 1717, då Alingsås säkert var en obetydlig stad, dogo här 21 personer och för 10 av dessa var smittkoppor dödsorsaken. Borgmästaren Paulin miste då tre barn i kopporna.
Mycket tidigt komma uppgifter om smittkopporna, som före upptäckten af vaccinationen voro ett sannskyldigt plågoris. Smittkopporna uppträdde periodiskt med 3 - 4 års mellanrum mellan epidemierna.

Under manufakturtiden, då man likväl icke stod så illa rustad i fråga om läkare (anm. se yrkesbeskrivningarna) och läkemedel som förut, stod man påtagligen lika hjälplös som förut gentemot epidemierna. Dödligheten bland barn var sorgligt stor. Nuder året 1/5 1737 - 30/4 1738 (uppgifterna afse ”eckliastikår”) bortrycktes 28 barn af döden, följande årsperiod 26 och därpå följande 27, hvilket på ett invånareantal af omkring 600 personer, gör en dödlighetssiffra af 4,5 procent. Året 1750 - 1751 (från 1750 finnas uppgifter i Alingsås kyrkas tabeller) doga 36 barn i koppor och mässling, 10 i kikhosta och 2 af annan sjukdom. Invånareantalet hade då stigit till 883, men icke dess mindre blir dödlighetsprocenten 5,4. Om därtill lägges dödligheten bland de äldre, komma vi till en häpnadsväckande dödlighetssiffra. Under året 1754 - 1755 bortrycktes 26 barn af koppor och mässling, 5 af kikhosta och 0 af andra orsaker. Stark dödlighet bland barn uppvisas äfven åren 1757 - 1758 och 1760 - 1761. För sistnämnda året redovisas 38 dödsfall bland barn. Stadens invånaresiffra var då 1,340, hvadan procenten döda blir mindre än förutnämnda åren. Året 1768 blef en förskräckelsens år, då 39 barn bäddades i en förtidig graf.

Dödlighetssiffran i förhållande till hela invånareantalet höll sig alltjämt i höjden. Under 50-årsperioden 1791 - 1841 t. ex. inträffade i medeltal 27 dödsfall årligen, hvilket betyder en mortalitetssiffra af i medeltal 25 promille d. v. s. ungefär dubbelt mot nu (anm. år 1919). Bland dödsorsakerna nämnas under denna period: i 140 fall ”slag”, i 116 fall ”lungsot”, i 20 fall ”nervfeber”, i 42 fall ”vattusot”. Kopporna angifvas såsom dödsorsak i 36 fall, af hvilka 21 fall inträffa under tiden 1791 - 1804 (13 år) och de öfriga 15 under de följande 37 åren, då skyddskoppningen utgjorde ett verksamt medel mot denna folkplåga.
Gifvetvis måste de nämnda uppgifterna om sjukdomar såsom dödsorsaker tagas med en viss försiktighet. Icke alltid var det läkaren, som ställde diagnosen. I stället var det ofta och kanske oftast klockaren, som efter anhörigas uppgiftergjorde de anteckningar, hvilka af prästerskapet användes vid uppgörandet af mortalitetstabellerna.”

Denna exposé över sjukdomar och dödlighet i framför allt infektioner ger en god introduktion till det följande kapitlet , som beskriver de olika farsoterna.

forts. till Epidemier