Syfilis var en icke ovanlig ÓpestÓ som ofta drabbade de välsituerade och indirekt deras hustrur. Societetsläkarna levde gott på detta och den kvicksilverbehandling som förekom (t.ex. Carl von Linné och Axel Munthe). Under 1800-talet räknade man med att mellan 5 och 20 procent av befolkningen var syfilissmittade. I sitt tredje och sista stadium efter år av symtomlöshet fick omkring 6 procent av fallen nervskador i ryggmärgen med förlamningar (tabes dorsalis, förtvining av ryggmärgen) och hjärninflammationer i form av megomani (storhetsvansinne). Neurosyfilis var en av orsakerna till att sinnessjukhusen fylldes så snabbt på den tiden en annan var alkoholism.
Behandlingen av könssjukdomar var på 1800-talet ofta olika kvicksilverberedningar:
"T ex av pat. som hade sår i svalget och testikelinflammation. Laxering, bad var tredje dag, påstrykning av ungv. Neapolitanum (gråsalva – kvicksilver) blandat med bocktalg och skirat ister) så att salvationen ökades-
Gustav Varenius skriver 1843 om behandlingen:
ÓHvad behandlingen af venerisk sjukdom beträffar, anser jag mig böra nämna att decoctum Zittmanni enligt Chelii och Benes receptformlen (med calomel) ännu aldrig lämnat mina och de sjukes, hvilka jag låtit begagna densama, förhoppningar ouppfyllda.Ó
Folke Vigård skriver i sin krönika:
ÓI början av 1800-talet hade tydligen en annan plåga fått fotfäste för då uppmanades allmogen vid flera tillfällen att ge tillkänna om de visste någon som misstänktes för venerisk smitta, varvid ibland nämndes flera personer. Dessa ålades att låta undersöka sig av läkare i Göteborg Ósamt om misstankarne äro grundade genast uti Cur varde försatte. 1829 bestämdes att Óvisitation genom Prosteriet medium skulle ske i Lerum,Ó (sockenstämmoprotokoll 29/5 1829).Ó
Från Thorwalds krönika om Bergum, 1989 har följande sockenstämmoprotokoll hämtats:
ÓÅr 1810; Beklagar sig allmogen över att Pehr Börjesson i Torvhög i många år dragits med venerisk sjukdom samt att han är så illa däran att man p.g.a. smittorisken ej vill att han skall få vara med vid nattvardsgången, såvitt det inte kan styrkas, att hans sjukdom inte smittar. Han ansågs vara så pass välbärgad att han på egen bekostnad borde söka vård vid Lasarettet, för om möjligt bli botad. Rotemästaren skulle framföra allmogens önskemål till Pehr.
År 1821; noterade man att man nu inte kände till något fall av venerisk smitta (Pehr Börjesson död eller botad?). Prästen underströk vikten av att man uppsökte läkare, om man får besvär som möjligen kan tyda på någon venerisk åkomma. Han varnade för kvacksalvare som snarare ökar än minskar besvären!Ó
Könsjukdomar i Älvsborgs län 1921 – 1927
Syfilis | År | antal | män/kvinnor | | 1921 | 56 | 50/6 | | 1922 | 25 | 14/11 | | 1923 | 12 | 7/5 | | 1924 | 13 | 9/4 | | 1925 | 8 | 5/3 | | 1926 | 7 | 3/4 | | 1927 | 7 | 5/2 | Gonorré | År | antal | män/kvinnor | | 1921 | 64 | 56/8 | | 1922 | 245 | 198/47 | | 1923 | 77 | 60/17 | | 1924 | 53 | 42/11 | | 1925 | 160 | 124/36 | | 1926 | 186 | 159/27 | | 1927 | 199 | 154/45 | Källa: Förste provinsialläkaren i Älvsborgs län.
Man ser en markant minskning av syfilis och en stark ökning av gonorrén under denna korta tidsperiod.
Syfilis var inte längre något problem däremot fortsatte gonorrén att öka fram till 1980-talet för att därefter minska kraftigt och Óersättas av klamydiainfektioner.
Forts. "barnsjukdomarna" |