|
Alingsås lasarett
År 1950 hade lasarettet 183 vårdplatser och 240 anställda. En röntgenavdelning och laboratorium tillkom 1952. Detta gjorde att lasarettet kunde kalla sig normallasarett 1955.
Lasarettet utvecklades sedan successivt till en enhet med kirurg., medicin- intensiv- röntgen- och långvårdsavdelning samt BB-avdelning. Röntgenavdelningen 1953
Medicinflygeln 1958
Ekonomibyggnaden 1960
Kirurgflygeln 1965
Entréflygeln 1966
Geriatriska flygeln 1976
Försörjningscentralen 1990
År 1970 fanns 517 vårdplatser under den gemensamma direktionen i Alingsås. 1970 gick lasarettet upp i SÄS – Södra Älvsborgs Sjukvårdsdistrikt. Därefter byggdes den öppna specialistvården ut med service till Mittenälvsborg av gynekologer, ögonläkare. Öronläkare och psykiaterteam samt barnläkare.
Mentalvård i Floda
Göteborgs sjukhusdirektion köpte Floda Säteri i Skallsjö socken år 1952. Säteriet skulle användas som vårdavdelning under Lillhagens sjukhus. ÓGenom inrättande av ett sinnessjukhus i Floda skulle en välbehövlig avlastning kunna ske vid sjukhuset. Ó.Avdelningen togs i bruk 1953 med 47 manliga vårdplatser.
Göteborgs-Posten (G-P) skriver 12/12 1951:
ÓSjukvårdsdirektör Hugo Höglund blir brukspatron.
Det är inte bara ett mycket vackert utan också välkänt gods Göteborgs stad ämnar lägga sig till med. Från 1600-talet finns uppgift om att Floda skulle ha varit ett herresäte redan under Erik den Heliges tid. Anders Kringle skulle enligt berättelsen ha gjort sig skyldig till mandråp och därefter flytt till Norge varvid godset konfiskerades. Längre fram tillhörde godset Gudhems kloster och efter godsens indragning blev det införlivat med Visingsborgs grevskap. Per Brahe d. Y. Skänkte godset till Johan Gustavsson Örnevinge vars ätt behöll det i hundra år. Den siste Örnevinge sålde godset till Conrad Vilhelm von Döbeln, en farfars bror till Georg von Döbeln, känd genom Runeberg. Då anlades ett kniphammarbruk för spiktillverkning, som utökades av efterträdaren dir. C Arfvidsson vid Ostindiska kompaniet.Ó
Flodaborna var ej helt glada i etableringen av ett mentalsjukhus på orten.
En insändare var införd i G-P 18 december 1951 en annan 5 mars 1952:
ÓFlodabor, res Eder! Det vi flyttat hit för finns ej mer. Det blir nu ett samhälle med en helt annan atmosfär. För oss Flodabor gäller detta osynliga och omistliga värden som raseras, vilket tyvärr tycks bli tidens lösenÉ.Ó
Länsläkare Lars Himmelman inspekterade annexavdelningen 7/4 1967:
Föreståndare var sjuksköterskan Elna Jurijaks. Dessutom var anställda två halvtids sjuksköterskor, 4 mentalsjuksköterskor, 4 mentalskötare, 3 ekonomibiträden samt 7 vikarierande sjuksköterskor, En arbetsterapeut och en trädgårdsarbetare.
Läkare var Bitr. överläkare Anne-Marie Grauers som besökte hemmet en gång per vecka. För kroppssjukvården anlitades Dr Hedén, Alingsås, en gång per vecka samt vid akuta sjukdomsfall.
I och med psykiatrireformen ÓPsykädelreformenÓ 1994 överfördes ansvaret för vården av de psykiskt funktionshindrade till kommunerna. Psykiatriavdelningen på Floda Säteri lades ned.
Efter några år övertogs byggnaden av Montesorriskolan i Floda.
Skogsgården i Västra Bodarne
Skogsgårdens konvalescenthem i Västra Bodarne tillhörde landstinget sedan mitten av 1950-talet. Patienter remitterades av läkare dit från hela länet. Platsantalet var 25 i 2-, 3- eller 4 salar. En gång i veckan kom läkare på rond, doktorerna Lindahl och Staffan Ljungberg från lasarettet i Alingsås. Vårdtiden var cirka tre veckor. Arbetsterapi fanns i en lokal i källaren på villan i två våningar utan hiss. I omgivningen, intill sjön Mjörn, fanns vackra promenadvägar och trädgården hade en del exotiska växter bl. a. vindruvor. Trädgården hade anlagts på 1920-och 30-talen Erik Setterbom och frukthandlaren Oskar Appelgren. Konvalescenthemmet togs ur bruk 1957.
Som nämnts svarade de offentliga utgifterna 1920 endast för 10 procent av landets totala BNP, och fram till slutet av 1930-talet växte andelen till 15 procent. En fördubbling av utgifterna skedde till 1960 då de offentliga utgifterna uppgick till 30 procent av BNP. De sociala utgifternas andel av BNP ökade stegvis så att de 1940 uppgick till fem procent. Därefter skedde ett andra brott genom att de sociala utgifterna kraftigt stegrades, och 1960 svarade dessa utgifter för 14 procent av en ständigt växande BNP.
Mycket av utgiftsökningarna berodde på en kraftig utbyggnad av den slutna vården, som landstingen med sin möjlighet att debitera egna skatter kom att satsa på. Men sjukhusläkarna kom också att ta över en stor del av öppenvårdsbesöken. Vid flertalet sjukhus utvecklades en öppen mottagning för eftervård av patienter som varit intagna för sluten vård. Också akut sjuka och olycksfall gick förbi de praktiserande läkarna utanför sjukhusen. I städerna byggdes också fristående polokliniker upp för vissa sjukdomar med sjukhusspecialister som läkare.
Exempelvis i Göteborg där besöken vid fristående polikliniker var:
| 1921 |
1930 |
1940 |
1943 |
| 23.137 |
38.475
|
76.669 |
130.350 |
Först i och med att staten överlät provinsialläkarväsendet till landstingen 1962 började en upprustning av den öppna vården utanför sjukhusen, men slutenvården fortsatte samtidigt sin kraftiga utbyggnad.
Följande tabeller speglar utvecklingen av läkartätheten under denna period. Märk speciellt att antalet tjänsteläkare i läkarkollektivet sjönk från 31% 1920 till 12% 1960. samtidigt skedde det en kraftig ökning av sjukhusläkarna (inkl. öppenvårdspecialister och universitetsanslutna läkare) från 37% 1920 till 74% 1960. Brytpunkten, då det fanns ungefär lika många slutenvårds som öppenvårdsläkare, inträffade i mitten på 1930-talet.
Läkartäthet 1920 - 1960
Som nämnts svarade de offentliga utgifterna 1920 endast för 10 procent av landets totala BNP, och fram till slutet av 1930-talet växte andelen till 15 procent. En fördubbling av utgifterna skedde till 1960 då de offentliga utgifterna uppgick till 30 procent av BNP. De sociala utgifternas andel av BNP ökade stegvis så att de 1940 uppgick till fem procent. Därefter skedde ett andra brott genom att de sociala utgifterna kraftigt stegrades, och 1960 svarade dessa utgifter för 14 procent av en ständigt växande BNP.
Mycket av utgiftsökningarna berodde på en kraftig utbyggnad av den slutna vården, som landstingen med sin möjlighet att debitera egna skatter kom att satsa på. Men sjukhusläkarna kom också att ta över en stor del av öppenvårdsbesöken. Vid flertalet sjukhus utvecklades en öppen mottagning för eftervård av patienter som varit intagna för sluten vård. Också akut sjuka och olycksfall gick förbi de praktiserande läkarna utanför sjukhusen. I städerna byggdes också fristående polokliniker upp för vissa sjukdomar med sjukhusspecialister som läkare.
Exempelvis i Göteborg där besöken vid fristående polikliniker var:
| 1921 |
1930 |
1940 |
1943 |
| 23.137 |
38.475
|
76.669 |
130.350 |
Först i och med att staten överlät provinsialläkarväsendet till landstingen 1962 började en upprustning av den öppna vården utanför sjukhusen, men slutenvården fortsatte samtidigt sin kraftiga utbyggnad.
Följande tabeller speglar utvecklingen av läkartätheten under denna period. Märk speciellt att antalet tjänsteläkare i läkarkollektivet sjönk från 31% 1920 till 12% 1960. samtidigt skedde det en kraftig ökning av sjukhusläkarna (inkl. öppenvårdspecialister och universitetsanslutna läkare) från 37% 1920 till 74% 1960. Brytpunkten, då det fanns ungefär lika många slutenvårds som öppenvårdsläkare, inträffade i mitten på 1930-talet.
Antal läkare i riket 1920 – 1960
(Se även tabell i tabellbilagan om tjänsteläkarna i Sverige 1700 – 1970)
| Öppen/slut vård |
Läkarkategorier |
1920
|
1940
|
1950
|
1960
|
| Öppenvårdsläkare |
Tjänsteläkare |
524
31%
|
592
18%
|
805
16%
|
904
12%
|
|
Varav
1:e prov.läkare |
24
|
24
|
24
|
24
|
|
Varav
provinsialläkare |
200
|
337
|
562
|
611
|
|
Antal inv./tjänsteläkare
1000-tal |
11,3
|
10,8
|
8,7
|
8,3
|
|
Privatläkare |
555
32%
|
994
29%
|
1000
20%
|
1000
14%
|
| Slutenvårdsläkare |
|
634
37%
|
1792
53%
|
3178
64%
|
5393
74%
|
| Summa läkare |
|
1713
100%
|
3378
100%
|
4983
100%
|
7297
100%
|
| Folkmängd i milj. |
|
5,9
|
6,4
|
7,0
|
7,5
|
| Antal inv./läkare |
|
3444
|
1894
|
1405
|
1028
|
Källa: SOU 1978:74
Forts. till Barnmorskeväsendet 1920-1960
|
|