Hippokrates

Vem var Hippokrates?

Platon kallade honom ”den store”, Galenos hyllade honom 500 år efter hans död, hans rykte blev så stort att man till och med trodde att han härstammade från läkekonstens gud Asklepios. Han blev en myt och legenderna är långa.

Men allt började från allra första början på den lilla Grekiska ön Kos där han föddes 460 före kristus. Där bodde han tills han blev förvisad från sitt hem, då var han fortfarande mycket ung. Troligen så var Hippokrates son till en läkare och kanske var det därför han själv så småningom också intresserad av läkekonsten. Han visade sig vara en mycket duktig och skarpsynt man. Han fick ett gott rykte redan när han var ung och började så småningom också att undervisa eleveroch man har fått fram genom Platons dialog ”Protagoras” att han undervisade mot betalning. Det sägs att han satt under Europas äldsta träd, ”Hippokrates Platamos”, som står planterat på Kos och undervisade sina elever.
Han reste runt mycket i hela Europa och undersökte folk. Han botade bland annat den stora filosofen Demokritos i Abdera och Makedoniens kung Perdiccas II. Tillslut dog Hippokrates i Larisa, där det står ett monument till hans ära. Men innan han dog skrev mycket. Delar av det kan vi läsa i ”De Hippokratiska skrifterna” som jag ska berätta om nu.

Vad är de Hippokratiska skrifterna?

Det är väl mest på grund av de Hippokratiska skrifterna (”Corpus Hippocratium”) som Hippokrates rykte lever kvar än idag. De hippokratiska skrifterna innehåller ca. 70st medicinska skrifter. De är författade av många olika läkare och medicinmän, det vet man med säkerhet, för skrifterna är väldigt olika varandra och vissa representerar olika uppfattningar om samma ämne. Hur mycket som Hippokrates själv har skrivit vet man inte, men en del skrifter påminner mycket om hans teroier och funderingar, så man misstänker att han har skrivit dom. Man tror att skrifterna har författats under ca.300 år från 400f.Kr till 100f.Kr. De har betytt väldigt mycket för läkekonsten. I hela 2000 år efter att dom skrevs påverkade de den medicinska praktiken och teorierna i västlandet. De är fortfarande ett oövervinneligt rättesnöre genom hela läkekonsten, såväl för läkare och vårdpersonal som för medicin forskare.
De behandlar väldigt skilda områden, allt från anatomi, kvinno- och barnsjukdomar till kirurgi och klimatlära, men den röda tråden genom det hela säger att medicin bör stödja sig på iakttagelser, erfarenhet och kritiskt omdöme, och absolut inte på religion, spekulation och magi! De innehåller en ständigt giltig läkaretik och fördömer de som utnyttjar de sjukas beroendeframställning väldigt hårt. De har en väldigt ödmjuk men också skeptisk attityd. De framhåller också det viktiga med tystnadesplikten, som kommer från ”Hippokrates ed” som jag ska behandla i nästa avsnitt.

Hippokrates ed

Jag svär vid Apollo, läkaren, och Aesculapius, och Hygieia och Panakeia och vid alla gudar och gudinnor, att jag, så långt mina krafter och mitt omdöme det tillåter, kommer att hålla denna Ed och de bestämmelser som där ingår.

De som lärt mig läkekonsten skall jag ära lika mycket som mina föräldrar, jag skall dela allt jag har med honom och se till att han har allt han behöver. Hans söner skall jag betrakta som mina bröder, och om de vill lära sig läkekonsten, skall jag undervisa dem utan lön eller avtal. Jag kommer att sprida kunskapen om läkekonsten till mina och min lärares barn, och till de lärlingar, som avlagt skriftlig ed enligt lagen om läkekonsten, men inte till någon annan.

Jag skall följa de regler, som enligt mitt omdöme och bedömning är till nytta för mina patienter, och jag skall undvika att orsaka skada eller oförrätt. Jag skall aldrig ge någon dödlig medicin åt någon ens ifall han begär sådan, eller ens föreslå något sådant. Ej heller skall jag ge en kvinna fosterfördrivande medel. Jag skall leva mitt liv och utöva min läkekonst i renhet och fromhet.

Jag skall inte befatta mig med stenar i blåsan, utan överläma detta åt män, som kan detta arbete.

Vart än jag går, gör jag detta för de sjukas bästa. Jag skall avstå från alla medvetna orättfärdiga handlingar, och inte idka intimt umgänge med kvinna eller man, slav eller fri.

Allt jag erfar, ser eller hör, i mitt verk inom läkekonsten och i mitt umgänge med medmänniskorna, som bör hemlighållas, kommer jag att förtiga, som om det alldrig hade sagts.

Om jag fortsätter att hålla denna ed utan att bryta mot denna, kommer jag att få njuta av mitt liv och min läkekonst, och alltid vara respekterad och hedrad av alla män. Men om jag bryter mot denna Ed, blir motsatsen min ödeslott!Vem var Apollo, Aesculapius och Hygieia?

Apollo var grekernas näst Zeus viktigaste gud. Han var Zeus son och tvillingbror till Artemis. Han uppfattades vara en stridsgud med förmåga att med sin pilbåge döda i striden, men han uppfattades också vara en läkegud med förmåga att hela. Aesculapius var Apollos son. Hygieia i sin tur var Aesculapius dotter, och hon var hälsans gudinna. För de gamla grekerna var hälsan en viktig aspekt på livet, vilket avspeglar sig i antalet gudar och gudinnor med anknytning till hälsan.

En viktig regel är, att läkaren i sitt arbete för att hela bör göra sitt yttersta för att undvika att skada sina patienter. Ibland är detta inte helt möjligt. För att lyckas bota en svår sjukdom måste läkaren ibland ta risker - en stor operation för att bota en cancersjukdom kan sluta i att patienten dör. Men strävan att undvika att skada patienten är lika aktuell nu som för två årtusenden sedan.

Hippokrates tar också en definitiv ställning i den debatt om abort och eutanasi som pågår över två årtusenden efter hans död. Varken eutanasi eller abort är förenlig med Hippokrates uppfattning om läkekonsten.

Regeln, att hälsovårdspersonalen bör avhålla sig från intimt umgänge med sina patienter, är fortfarande i kraft.

Redan på Hippokrates tid fanns det en viss specialisering. Vissa läkare skötte inremedicinska åkommor, och vissa läkare skötte njursten eller sten i urinblåsan. Vanliga läkare bör inte försöka sig på sådant, som endast en specialiserad urolog klarar av! Detta är innebörden i meningen om blåssten i Hippokrates ed.

Finns det någonting i Hippokrates ed, som inte längre gäller?

I Hippokrates ed uppfattas läkekonsten som något hemligt, där kunskapen bör hållas inom en trång invigd krets av edsvurna läkare. Utomstående bör ej förunnas få del av de kunskaper läkarna har. Uppfattningen i denna fråga har ändrats diametralt, nu strävar alla läkare och all annan personal inom hälso- och sjukvården att sprida all den kunskap som finnes. Kunskapen är ett läkemedel i kampen mot många sjukdomar!

Vad har Hippokrates spelat för roll i världen?

Att han har fått bemärkelsen ”läkekonstens fader” säger bara det en hel del. Planton kallade honom ”den store”, Galenos hyllade honom 500år efter hans död, hans rykte blev så stort att man till och med trodde att han härstammade från läkekonstens gud Asklepios. Lars Sjöstrand berättar i sin artikel ”så blev Hippokrates medicinens fader” att Hippokrtaes var den första att se vetenskapligt på läkekonsten och Asklepios den romerska författaren Celsus sade att ”det var Hippokrates som en gång skilde medicinen från filosofin och gjorde den till en självständig vetenskap” och en annan berömd författare skrev att ”medicinens historia var försänkt i mörker ända fram till tiden för peloponneiska kriget då Hippokrates bringde den i ljuset.
Hippokrates motsade det som människor i alla tider hade trott på;
- att sjukdomen kom ifrån gudarna, och sade istället att det kom ifrån naturen. Som du fick veta innan när du läste om Hippokrates ed så har den haft stor betydelse för hela den vetenskapliga synen på läkekonsten. Hans skicklighet inom området var till stor betydelse för människorna. När pesten bröt ut gav han visa råd till människorna som t.ex. att de skulle bränna sina kläder för att få bort alla bakterier, och att de skulle koka vattnet innan de drack det och det hade stor betydelse för de smittade. Idag vet alla människor (i alla fall i I-länderna) om att de ska koka vattnet för att få bort farliga bakterier, men detta skedde för 2400 år sedan!


Materialet hämtat från två siter:
Maja Dahlqvists (http://www.mimersbrunn.se/arbeten/5092.asp)
och
http://www.in2greece.com/swedish/historymyth/history/ancient/hippocrates.htm

Åter till introduktionssidan