Yrkes- och levnadsbeskrivningar

CV:s

Några för medicinhistorien viktiga personer med anknytning till denna historik

Rosén von Rosenstein, Nils
Han föddes den 1 februari 1706 i Sexdrega utanför Borås. Fadren: kyrkoherden Erik Rosenius. Modren: Anna Wekander. Doktorerade år 1730 i Harderwijk i Holland på en avhandling om sjukhistoriens nedtecknande (anamnesen). Den samtida Carl Linneus, senare Carl von Linné, doktorerade på samma universitet fem år senare på en avhandling om frossan (malaria). Rosén blev medicine adjunkt 1728 i Uppsala. Han utnämndes till assessor i Collegium Medicum 1734 (föregångare till Medicinalstyrelsen och senare Socialstyrelsen). Han blev livläkare åt kung Fredrik I år 1735. Som läkare, och i första hand barnläkare, kom Rosén att betyda mycket för kungaparet Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik. I januari 1746 förlöste han dåvarande kronprinsessans förstfödde son, Gustaf (sedermera Gustaf III). Förlossningen var svår. Gossens pannben ovanför vänster öga trycktes in. Skadan följde Gustav III livet ut. Den är synlig på hans dödsmask. Gustaf var ytterst klen och var nära döden under sitt första levnadsår. Han ansågs räddad till livet av Rosén, som hellre avvaktade än tillämpade drastiska behandlingsmetoder. Rosén uttryckte stor skepsis mot åderlåtningens då ansedda välsignelser. Han presenterade bl. a. en tabell där man kunde avläsa hur mycket blod som kan tappas beroende på individens vikt. – barns små kroppar är känsliga för vätskeförlust. Han skrev i ”Compendium Anatomicum” 1738 bl. a.:”Hos oss dödas så många geom åderlåtning som frälsas, ty de sjukdomar och omständigheter i hwilka den skadar/ äro så många som de i hwilka den tiänar”. År 1765 när Gustaf var 19 år gammal blev han på Roséns inrådan varioliserad och undgick därmed att drabbas av de fruktade smittkopporna, som skördade många liv.
Rosén kom att intressera sig för den smittkoppsympning som praktiserades i England sedan 1720-talet. han sände en av sina dukigaste elever, David Schultz (senare von Schultzheimer), till England för att studera metodiken. Det var Nils Rosén som själv genomförde de första smittkoppsympningarna i Sverige. Han började med sina två egna barn.,ett tvillingpar Johanna Maria och Nils födda 1752 med katastrofala resultat. Nils von Rosenstein förlorade sin lilla dotter medan tvillingbrodern överlevde.
Genom sina enastående framgångar som läkare kallades han ”Nordens store arkiater (livläkare)” långt efter sin död 1773.
Rosén blev ledamot av och sekreterare i vetenskapsakademien 1739. Då professor Olof Rudbäck den yngre dog 1740 utnämndes Nils Rosén till professor i medicin och botanik efter honom.Linné fick en professur i Uppsala ett år senare efter Lars Roberg i medicin och anatomi. År 1742 bytte de båda professorerna professurer med varann. I och med att var och en fått sin fasta position började de ett konstruktivt samarbete mot att tidigare varit ettriga konkurrenter. Genom deras gemensamma utbildningsinsatser flerdubblades antalet välutbildade läkare i Sverige flera av dem blev akademiska lärare i Stockholms första undervisningssjukhus – Serafimerlasarettet, som öppnades 30 november 1752. Resultatet blev en radikalt ny typ av medicinsk utbildning, där klinisk undervisning och s. k. bedside teaching (vid sjuksängen) ingick. Han ansåg också att läkarens viktigaste instrument är palpation, att med sina händer känna på kroppen, upptäcka ömmande inre organ och sjukliga avvikelser.Nils Rosén tog med sig sina elever ut på sjukbesök i staden och den omgivande landsbygden. Dessutom fanns ett embryo till Akademiska sjukhuset i Uppsala kallat Nosocomium med åtta sängplatser. Det hade öppnats av professor Roberg 1708.
R. N. O. tilldelades han 1757. Han adlades 1762 med tillnamnet von Rosenstein.
Linné vårdade Rosén när denne låg på dödsbädden år 1773. Själv dog Linné fem år senare. Rosén avled i Uppsala den 16 juli 1773. Han var gift med Anna Christina Hermanson. De efterlämnade en son, statssekreterare, och en dotter, gift med hans efterträdare Aurivillius.

Nils Rosén von Rosenstein blev för eftervärlden känd som Den svenska läkarutbildningens fader. Han var en skicklig pedagog, god organisatör och framstående läkare och forskare. Han var den förste i landet som intresserade sig för kinabarkens verkningar och användbarhet vid febersjukdomar, speciellt malarian/frossan. Därigenom kom man en god bit på väg att i Sverige utrota malaran, en av de stora dödarna i vårt land, redan på 1700-talet.

För sina insatser för barnsjukvården bl.a. med boken Underrättelse om Barnsjukdomar och deras Botemedel, 1764, som först publicerades som artiklar i en serie almanackor från 1753. Den blev en lärobok i pediatrik, den första i sitt slag i världen, som fick mycket stor spridning och utgavs i 26 upplagor på 10 olika språk fram till 1851. Han blev också kallad Pediatrikens fader.

Till 300-års minnet av Nils Rosén von Rosenstein 2006 publicerade Iréne Sjögren, själv barnläkare, boken ”Mannen som förlängde livet”, varur denna historiebeskrivning om Rosén är hämtad. Iréne Sjögren låter Nils Rosén tala till medmänniskan, berätta för svenska läkare och svensk sjukvård vad som år 2006, 300 år efter Nils Roséns födelse, är på väg att glömma bort: läkarens förmåga att inge patienten lugn och förtroende. Sjukvårdens uppgift att sätta patienten i centrum och ge den sjuke all tid som behövs och få denne att känna sig trygg i sann förvissning att läkaren gör allt för att bota och lindra. Nils Rosén von Rosenstein framhöll personligt omhändertagande. Han betonade att allt måste göras för att tillgodose patientens behov. Nu mer än någonsin värt att poängtera (Nils-Erik Landell).

En annan för oss okänd författare kompletterar beskrivningen:

”Icke blott såsom utövare av läkarekonsten och utmärkt vetenskapsman, utan även som en av de verksammaste för vetenskapens utbildning inom Sverige, har Rosén von Rosenstein förvärvat sin namnkunnighet. Han var ifrån yngre åren av sin fader bestämd för det andliga ståndet, men hågen drog honom till läkarekonsten. Medan han avhörde Rydelii filosofiska föreläsningar i Lund, försummade han icke heller Stobaei medicinska.
Efter fulländade studier, kom han, såsom enskild lärare, till ett hus i Stockholm. Då Olof Rudbeck begav sig till huvudstaden, för att söka en person, som vore skicklig till adjunkt i medicinen, fästade en av hans vänner hans uppmärksamhet på den unge Rosén. Rudbeck förmådde honom endast med möda att resa till Uppsala och där avlägga ett prov, vilket dock så avlopp, att han allmänt förklarades skicklig till ämbetet, vilket han också erhöll.
Han fick därefter tillfälle att genom en utrikes resa utbilda sig ännu mera: han reste nämligen, såsom lärare för en ung baron Posse, till Tyskland, Schweiz, Frankrike och Holland. I det sistnämnda landet vann han doktorshatten, vilken hans lärjunge på ett grannlaga sätt bekostade.
Efter hemkomsten utövade han med förnyad iver sin syssla, och hans anseende ökades, så att han blev kallad till Stobaei efterträdare i Lund. Men Uppsala akademi ville icke förlora honom; utan anhöll hos konungen att få öka hans lön, för att få behålla honom.
Rudbeck ville draga sig ifrån medicinska örtkunnigheten och ägna sig åt sina filologiska idéer, samt önskade att åt Rosén få överlämna sin tjänst. Också voro Roséns föreläsningar så lärorika, att själva den ende medicine professorn, Roberg, bevistade den yngre medbrodrens föreläsningar.
Så bragtes det därhän vid Uppsala, att akademien slutligen kunde utdela inhemska doktorsbrev, och ett nytt släkte av infödda läkare bildades i stället för de okunniga utlänningar, vilka förut nästan uteslutande i Sverige utövat läkareyrket.
Då Rudbeck dog, borde Rosén bliva hans efterträdare, men erhöll en svår medtävlare i Linné, som redan då hunnit att sträcka sitt rykte såsom botanikens nyskapare över Europa.
Avgörandet var så mycket svårare, som professionen var i botaniken, och Rosén egentligen var utmärkt i den medicinska vetenskapen. Men de akademiska förtjänsterna ansågos övervägande, så att slutligen Rosén erhöll företrädet. Kort därefter avled Roberg, och nu sökte Linné den medicinska professionen efter honom och erhöll densamma. Då bytte de båda vetenskapsmännerna läroämnen, så att vardera kom på den plats, som hans snille och håg bestämt för honom.
De levde beständigt i förtrolighet och vänskap med varandra. Båda voro för universitetet en prydnad. Rosén hade en outtröttlig och vittomfattande verksamhet. Han levde helt och hållet för sin vetenskap, och följde varje utveckling, varje ny upptäckt, varje uppkommande åsikt med största uppmärksamhet. Han var alldeles icke med förkärlek fästad vid sina egna meningar, utan antog, även av sina egna lärjungar, sanningar och idéer, som han fann rätta. Det säges därföre om honom: "han var en stor lärare, därföre, att han aldrig upphörde att vara lärling."
De yngre läkare, som uppväxt omkring honom, omfattade han med den största vänskap och tillgivenhet. Han brevväxlade med de förnämsta ibland dem, meddelade dem vänskapliga råd och vetenskapliga nyheter, samt bemödade sig även att genom sitt inflytande och förord bereda dem utkomst och befordran. Personligen var han högst blygsam och anspråklös, så att man hörde honom yttra vid det beröm, som ägnades hans förtjänster: "ack, om de kände mig, om de visste huru litet jag vet!"
Men med denna blygsamhet förenade han mycken fasthet i sin övertygelse, så att han icke fruktade att förklara den, utan personliga avseenden, även då hans uppriktighet misshagade. Vid hovet var hans anseende såsom vetenskapsman ganska stort. Han kallades av konung Fredrik till hans förste läkare, men ville icke övergiva sin lärostol vid akademien.
Likväl måste han vid viktigare sjukdomstillfällen inom kungliga huset komma till Stockholm, där hans åtgärder anses hava räddat den späda prinsen Gustav III:s liv.
Hans nit för koppympningen förvärvade honom av rikets ständer en äreskänk, ehuru han förut av ständerna erhållit en pension.
Åtskilliga läkemedel, ännu bland de mest brukade, hava av honom blivit uppfunne och bära hans namn. Hans bok om barnsjukdomar anses för klassisk, och har på flera främmande språk blivit översatt.”


Höjer, Axel
Generaldirektör för Medicinalstyrelsen 1935 – 1952. Under perioden beslutades bl. a. om statsbidrag till barnavårdscentraler, calmettevaccination (BCG) infördes i större skala liksom skärmbildsfotografering med rörliga enheter (skärmbildsbussar, folktandvården startades i landstingen med statsbidrag, kariesbekämpning inleddes bl. a. kom nyheten att fluor kunde förebygga karies. En utredning om den öppna vårdens framtid startade 1943 och leddes av Höjer. Utredningens resultat presenterades 1946 (SOU 1948:14) som Axel Höjers ”testamente”.
Utredningen föreslog bl. a. .inrättande av hälsocentraler och en kraftig utbyggnad av den öppna vården, allmänläkar- och specialistvård skulle byggas ut med läkare med fast lön och arbetstid, gemensam huvudman för den öppna och slutna vården, kostnadsfri sjukvård, satsning på förebyggande vård. Utredningens förslag motarbetades av professionen och det dröjde till 1960-talet innan förslagen genomfördes: landstingen övertog provinsialläkarväsendet, läkarnas arbetstidsreform och den s. k. sju-kronorsreformen slutförde reformarbetet i Höjers anda. Han blev ”primärvårdens fader”.
Axel Höjer föddes 1890. Hans föräldrar var Nils Höjer docent i statskunskap och lektor i filosofi, modersmål och historia vid Visby läroverk och Norra Latin i Stockholm och Emmy Bergman, dotter till Carl Johan Bergman också lektor i filosofi och latin vid Visby läroverk. Hans sju syskon fick senare också framträdande platser i samhället. De yngre systrarna utbildade sig till sjuksköterskor. Sigrid blev direktör och rektor för Norrbackainstitutet under 32 år och Gerda mångårig ordförande i svenska Sjuksköterskeföreningen och även i International Council of Nurses. En broder, Kark johan var under en sexårsperiod generaldirektör för dåvarande Socialstyrelsen och Erik Wilhelm blev generaldirektör för Domänverket.
Axel Höjer började sina medicinska studier vid karolinska institutet 1908. 1911 blev han medicine kandidat. Kliniska utbildningen påbörjades i Uppsala och fortsatte i Stockholm. Med lic examen togs 1916. Studierna fick periodvis avbrytas p. g. a. militärtjänstgöring vid flottan. Han kom senare att bli marinläkare i marinläkarkårens reserv.
Tidigt beslöt han sig för att bli barnläkare. Som förebild hade han Nils Rosén von Rosenstein., professor Oskar Medin för dennes insatser mot tuberkulosen och klarläggande av barnförlamningens klinik samt den framstående tyske pediatriske klinikern Adalbert Czerny. Han vikarierade på barnkliniker i Stockholm. 1918 avbröt han sin sjukhustjänstgöring på allmänna barnhuset i Stockholm för att som frivillig gå ut i inbördeskriget i Finland. Han tjänstgjorde som underläkare vid en Röda kors-ambulans.
Efter världskrigets slut ville han studera modern barnsjukvård i Europa och blev 1918 inbjuden till Paris av professor Antoine marfan vid Hospital des Enfants malades. I paris träffade han 1919 sjuksköterskan Signe Dahl, som också var på studieresa. De upptäckte att de kände en stor gemenskap för varandra och gifte sig 1920. Dessemellan fortsatte studierna vid olika barnkliniker i England. Han träffade bl. a. barnläkaren dr Truby King från Nya Zeeland, som hade byggt upp en verksamhet i hemlandet som i stort liknade dagens barnavårdscentraler bemannade med hälsosköterskor. Deras uppgift var att fortlöpande följa barnens hälsotillstånd genom hembesök., vilket hade sänkt spädbarnsdödligheten i Nya Zeeland till världens då lägsta.
Vid jultid 1919 återvände Axel till Sverige och började vikariera som provinsialläkare i Sandviken. Men redan i april reste han till Berlin på ett Röda korsuppdrag för att välja ut undernärda barn som kunde få vård hos familjer i Sverige. Uppdraget slutförde de nu gifta makarna tillsammans. Både Signe och Axel var besjälade av att göra något för dem som hade det svårt. Han hade dragits mot socialismen och kallade sig själv ”radikal socialist”.
Axel öppnade läkarmottagning 1922 i vasalund i ett eget hus. Signe blev barnavårdsman i kommunen men på förmiddagarna hjälpte hon maken i hans praktik. Axel fick gott om patienter eftersom hans arvode var lågt 5 kr per besök (om patienterna hade råd att betala).
Axel Höjer utvecklade sin mottagning till en verksamhet som liknade dagens barnavårdscentral. Han visade nyttan av denna verksamhet i en studie om spädbarnsdödligheten i Solna 1910 – 1921. den sjönk under denna tid från 37,5 (1912) till 17,5 (1920) procent och när mottagningen varit igång ett år till 8,7 %. Spädbarnsdödligheten för hela Sverige var 1922 6,1 procent. Höjers barnläkartjänst gällde även Mjölkdroppemottagningar.
Åren 1921 – 1925 fick makarna Höjer fyra barn.
Trots tung arbetsbörda och socialt engagemang genomförde han en doktorsavhandling. I sin källare exprimenterade han med marsvin som en grupp fick tillägg av C-vitamin och en jämförelsegrupp fick foder utan sådant tillägg. Hans studie ledde till en metod för bestämning av C-vitaminkoncentration.. Den 15 maj 1924 disputerade Axel på avhandlingen ”Studies in Scurvy”. På hösten samma år fick han en docentur i experimentell patologi vid Karolinska institutet.
Han erbjöds en docentur i hygien vid Lunds universitet och familjen flyttade dit 1925. I forskargruppen på fysiologen träffade han bl. a. Tage Erlander. Axel höjer gick in i Lunds arbetarkommun. Tage och Aina Erlander var sedan den tiden hans och Signes vänner.
1930 blev Axel höjer 1:e stadsläkare i Malmö dit familjen flyttade. Under hans tid där inträffade fall av smittkoppor och han fick också organisera en kampanj mot spridning av en mul- och klövsjukeepidemi från Danmark. Axel var också karantänsläkare, vilket innebar kontroll och bekämpning av råttor från fartyg. H an hade samtidigt sin docentur i hygien och föreläste för studenter i Lund.
Under Malmö-tiden engagerade han sig också i kampen mot de s. k. ”änglamakerskorna”, d. v. s. barnmorskor som mot betalning tog hand om nyfödda barn som mödrarna inte ville ta vård om. Det visade sig att sådanan barn dog efter kort tid i barnmorskornas ”vård”.
Generaldirektörstiden vid Kungl. Medicinalstyrelsen 1935 – 1952 inledde denna presentation av Axel Höjer och berättas om tidigare i dokumentet. Höjerutredningen var den som kom att sätta störst spår i historien efter Axel Höjer,
I sina memoarer skrev axel Höjer om läkarkårens motstånd och ovilja till samarbete med Medicinalstyrelsen, vilket han upplevde mycket pressande. Han utsattes också av kollegor och andra för en hätsk kampanj i pressen mot idéerna till den hälso- och sjukvård han ville verka för. Man krävde till och med hans avgång. 1950 bad han regeringen om entledigande men han ombads av statsminister Tage Erlander att stanna kvar några år. Den 1 juni 1952 avgick han från sin tjänst. Artur Engel efterträdde honom.
Den indiska regeringen vände sig till Axel Höjer för att få hans hjälp med att bygga upp en medicinsk högskola för läkar och sjuksköterskor i travancore i södra Indien. Dit flyttade Signe och Axel sommaren 1952. Axel blev rektor och professor i social och preventiv medicin och utvecklade skolan med stor framgång. Axel blev sedan professor vid den medicinska högskolan i Assam 1956 – 1957.
Efter hemkomsten fick Axel uppdrag för Rädda barnen att besöka Marocko för att organisera hjälp till undernärda och svältande flyktingbarn. Vid 67 års ålder ombads Höjer att fara till Ghana och vara rådgivare i hälsovård åt president Nkrumah. 1967 – vid 77 års ålder fyra månader efter en hjärtinfarkt fick han uppdrag att tillsammans med John takman fara till Vietnam och utröna om USA gjort sig skyldig till folkmord. Resan, som var påfrestande, kom att bekräfta hans farhågor om det moderna kriget som en katastrof för civilbefolkningen. Han blev ”aktiv pacifist”.
1974 avled Axel Höjer i en hjärtinfarkt.
Bertil Widman (varifrån dessa data hämtats) skriver avslutningsvis:
”Mer än 50 år har gått sedan Höjer lade fram den utredning, som styrts av hans ideologi om människors lika värden, allas rätt till god vård och en demokratiskt styrd sjukvård. Vi vet nu vilken genomslagskraft hans arbete som Medicinalstyrelsens chef kom att få för vår hälso- och sjukvård. Den obligatoriska sjukförsäkringen och Sjukronorsreformen 1970+ fullbordade det bygge som Höjer lade grunden till. Vi kan bara konstatera att det mesta av det han föreslog och verkade för har realiserats”.

Varenius, Gustav M
Vi vill också speciellt lyfta fram Gustav Varenius, som en av de tre läkare vi funnit mest intressanta i vårt projekt. Hans mycket speciella och omfattande årsberättelser från provinsialläkartjänsterna i Hjo och Alingsås 1842 – 1860 har gett oss en spännande inblick i provinsialläkarens arbete under mitten av 1880-talet. detta kan läsaren ta del av genom ett flertal citat i vår beskrivning.
Hans CV finns här nedan. Under Läkare i Alingsås läkardistrikt.

Läkare

Några Alingsåsläkare före 1830

(Ur Bohlin GA, Minnesskrift 1919)

Gunnarsson Kruse Jonas
Kruse var den förste läkaren i Alingsås, som med erkänd rätt bar doktorsnamnet. Han var bondson från Västergötland som en tid hade studerat medicin i Lund och sedan av Jonas Alströmer blivit antagenatt förestå dennes plantager i och vid Alingsås. På manufaktursocietetens bekostnad fick Kruse år 1729 resa till utlandet för att taga kännedom om sådana planteringar som intresserade Alströmer. Samtidigt bedrev han medicinska studier och erhöll i Harderwijk i Holland sin medicine doktorsgrad. (Jmf att Nils Rosén och Carl Linneus båda doktorerade ungefär samtidigt i Harderwijk). År 1731 återvände Kruse till fäderneslandet medförande ett rikt förråd av frön, lökar och levande växter för plantagerna i Alingsås. Kruse blev sedan manufaktursocietetens läkare. Det säges om honom att han städse ”skötte såväl manufaktoriets sjuka som plantagerna med största skicklighet och sorgfällighet”. Det lär ock ha varit han som år 1734 ”strax vid Alingsås upptog en surbrunn”, som i början mycket nyttjades.
Doktor Kruses livstid blev icke lång. Vid endast 45 års ålder afled handen 17 oktober 1742, ”på det högsta sörjd och saknad av sin store gynnare”.

Essen Peter
Essen anställdes 1745, efter Kruses bortgång, som stadskirurg i Alingsås. Icke heller dennes läkartid blev lång. Han dog den 13 december 1766 42 år gammal. Essens verksamhetskrets hade icke varit inskränkt endast till Alingsås. I november 1751, då bouppteckning hölls efter hans svärfader, bokhållaren vid Ostindiska kompaniet Jacob Langeloh, var fältskären Essenstadd på resa till Ostindien, sannolikt som skeppsläkare.

Brulin Lars
Redan under Essens livstid hade med manufaktursocietetens tillstånd ”fältskärsgesällen Lars Brulin haft praktik i Alingsås och varit herr Essen behjälplig i yrket, dock ”endast med rakande och åderlåtande”. Efter Essens död blev Brulin stadsfältskär ”med lön af fabriken”. Brulin levde länge och verkade med framgång. Han uppfostrade tre av sina söner till dugliga kirurger.
Den 23 februari 1792 gick Brulin ur tiden 65 år gammal. Av hans barn blev den äldste, Anders Brulin, kiruge magister och stadskirurg i Göteborg, där han levde tyill hög ålder. En annan son, Gustaf, var militärkirurg under Gustav III:s ryska krig, däri han helt ung föll offer för fältsjukan 1790. En tredje son, Jonas Brulin, blev bataljonsläkare vid Bohusläns regemente. Han Bodde i Varberg.Även han dog i unga år 1804. Dottern Elisabet blev såsom änka år 1813 gift med rådmannen och stadsfiskalen J. M. Bruno, som förut varit gift två gånger.

Fagreus Jonas Theodor
Verkade som ”stadsfysikus” eller ”stadsmdedikus” i Alingsås. Han var en mångsidig och framstående vetenskapsman, medicine och filosofie doktor.
Fagreus var prästson från Småland och född i Hvittaryd 1729.Sina skolstudier gjorde han i Växiö varefter han år 1745 kom till Lund där han 1751 blev filosofie magister. Ej långt därefter kom Fagreus till Alingsås som informator för Jonas Alströmers yngste son Johan.
I Alingsås fick Fagreus på nära håll göra bekantskap med Alströmers idéer och strävanden. Han blev gripen av Alströmers stora grundtanke: Utveckling af fäderneslandets resurser såsom grundvalen för dess självständighet. Han hängav sig med iver åt studiet av ”oeconomien i hela dess vidd”. Men han kunde aldrig vänja sig av med ”att studera Naturalhistorien med application både till medicin och oeconomie”, som han skrev i ett brev till professor P. J. Bergius. Att lära känna och förstå naturenn för att praktiskt tillgodogöra sigdess resurser - det var tidens lösen, den Fagreus gjorde till sin.
Jonas Alströmer märkte med tillfredsställelse den hos Fagreus vaknade hågen för naturstudiet och för läkarvetenskapen. Fagreus fick med stöd av sin beskyddare tillfälle att ett par år studera i Uppsala under handledning av den store Linné och den även högt uppsatte professorn Aurivillius. Den 19 juni 1758 promoverades fagreus till medicine doktor , varefter han synes ha vistats ett år i Stockholmmed praktiska övningar på det några år tidigare inrättade Serafimerlasarettet.
Så kom Fagreus år 1759 åter till Alingsås där han antogs till stadsfysicus.Han delade sin tid mellan sjukvården i staden och närmaste bygden och en omfattande lärd och vitter verksamhet. Han hade av Linné fått uppdraget att”utstaka en en likformig metod hvarefter invånare av alla tre naturens riken kunde och borde beskrifvas. Så att läsaren genast skulle finna den underrättelse han sökte, utan att hvarje gång behöfva läsa genom allt det, som nu icke var i fråga”. Fagreus var nära nog färdig med detta digra och besvärliga arbete, då en stor eldsvåda den 27 oktober 1779 under Fagreus frånvara ödelade hans hus. Hela hans dyrbara bibliotek och en myckenhet manuskript blevo lågornas rov.
Omkring 1790 flyttade Fagreus från Alingsås till Gåsevadsholm vid Kungsbacka.Där tillbringade han sina sista år tillsammans med vännen Fagreus dog den 16 april 1797. Tre år dessförinnan hade hans beskyddare slutat sin levnad.
Doktor Fagreus var ägare till tomterna 170 - 173 i Alingsås, sedermera det s.k. Hüttlingska kvarteret, där det hus låg som brann år 1779. Efter eldsvådan flyttade Fagreus till sin egendom Bryngenäs, som var i hans ägo tills hans död.

Wessel
Enligt en av doktor Berggren meddelad uppgift, hämtad ur en ämbetsskrivelse från provinsialmedicus Flodin i Borås fanns det inte någon ”medicus” i Alingsås efter Fagreus lämnat staden 1790. ”Apotekare Wessel utövade då den medicinska vetenskapen såväl i staden som på landet”. Wessel var en mångsidigt bildad man som läst och övat kirurgi i sitt fädernesland, Tyskland, under 7-åriga kriget. Han blev 1792 intendent vid Östads barnhus och dog 1813. Dottern Fredrika var gift med rådmannen och karduansmakaren Israel Nyman. De hade en talrik barnaskara. Deras son Sven Israel blev 1857 rådman i Alingsåstill sin död år 1874.
Arvidson Eric
Under det sista årtiondet av 1700-talet tjänstgjorde chirurgie magistern Eric Arvidson som stads- och manufakturläkare i Alingsås. Det var professorn vid veterinärinrättningen i Skara, hernqvist, som ”upptäckte” den begåvade torparpojken från Göthala kungsgårdermera ägnade sig den unge Arvidson åt studier och sjukhustjänst i Stockholm. Han tjänstgjorde en tid vid armén och flottan innan han år 1792 slog sig ner i Alingsås. Arvidson tod avsked år 1799 från befattningen i Alingsås och flyttade till Göteborg. Där blev han militärläkare och bedrev enskild praktik till i december 1834 då han avled 72 år gammal. I Alingsås ägde han och bebodde tomten 158, där sedermera posthuset kom att ligga.
Pentz Carl Johan
En infödd Alingsåsare, medicine licentiaten Carl Johan Pentz praktiserade som läkare i Alingsås under åren 1801 - 1803. Pentz fick tjänst somregementsläkare vid Nerikes och Värmlands regemente sistnämnda år och flyttade från Alingsås. Sin bostad hade han i ett litet hus i hörnet av gamla kyrkogården mitt emotrådhuset.. Som regementsläkare följde han trupperna först till Pommern sedan till Norska gränsen. Han dog i fältfebern den 2 december 1808 endast 35 år gammal.

Provinsialläkare och några stadsläkare i Alingsås läkardistrikt 1830 - 1969

Forsell Josef
Under mer än tre årtionden 1804 – 1838 innehades stadsläkarbefattningen i Alingsås av Josef Forsell, en ättling till prosten Lars Forsselius. Forsell föddes i militärbostället Ansgården i Flo socken, Skaraborgs län år 1776. Hans föräldrar var kaptenen J. Forsell och Maria Dorotea Bruce. Hans utbildning började i trivialskolan i Skara.
Vid 15 års ålder kom han till Göteborg som elev hos apotekaren von Aken. Under tjänstgöringen vid apoteket studerade han botanik. Som obemedlad var framtiden på apotekarbanan liten varför han begav sig till Stockholm för medicinska studier. Där praktiserade han på sjukhus och började studera anatomi och kirurgi. I november 1800 blev han kirurgie studiosus.
1801 fick han anställning vid flottan i Karlskrona och fick följa med fregatten Freja på en 1 1/2 års expedition till Medelhavet och Tripolis. .Han besökte en längre tid franska flottans sjukhus i Toulon. Efter Frejas hemkomst biträdde han vid flottans sjukhus i Karlskrona. För att få se mera av världen tog han plats som skeppskirurg på en Ostindiefarare, men krigsoroligheterna den tiden stäckte hans planer. I stället sökte han stadskirurgsysslan i Alingsås på inrådan av överfältläkaren Dubb och fick tjänsten 1804.
Efter några år i Alingsås tog han tjänstledigt för att avlägga kirurgie mahgisterexamen i Stockholm 1809. samtidigt tjänstgjorde han vidörlogsflottan.Forsell återvände till Alingsås 1811 som stadsfältskär. Skyddskoppympningen, som börjat vinna insteg i Sverige i början av 1800-talet, fann i Forsell en ivrig utövare. Så framgångsrik att Forsell åren 1808 och 1812 fick penningpremier och 1821 medalj. På tolv år hade han vaccinerat mer än 1200 personer.
År 1830 förordnades Forsell till den nya extra provinsialläkartjänsten i Alingsås.
Samtidigt gjorde sig Forsell bemärkt i kampen den ”veneriska sjukdomen”. Han inrättade ett provisoriskt kurhus i det gamla pipbruket vid Nolhaga, där han med ”nit och sakkunskap” bekämpade de farliga åkommorna.
Dr Forsellblev på gamla dar blind. Magistraten i Alingsås underrättade Sundhetskollegium om detta och begärde vikarie för Forsell.
Den 7 november 1838 dog Josef Forsell 61 1/2 år gammal innan vikarie hann utses på provinsialläkartjänsten. Han efterträddes av Bengt Theodor Modin.

Modin Bengt Theodor
M.D.K.M., f.d. Regementsläkare (S. IV. 289, 656, W. Född 1803 på Gullhammar i Westergötland. Fadren: Assessoren och Reg:tsskrifvaren Nils M.; modren: Christina Smedmark..
Blef Stud. i Upsala1823, Med. Fil. Kand. 1826, Med. Kand. 1831 , Med. Lic. 1834 . Disp. p. g. m. s. år (De complic. vuln. pect. penetrant, III. Praes. Romanson), blef Kir. Mag. 1835 , Med. D:r s. år och fullgjorde emb.-profvet 1841 .
Antogs till Stip. i Fältläk.-korpsen 1827 och till Pens. i s. korps 1829 . Blef t. f. Bat:s-läkare vid Westgöta reg:te 1832 och derjemte extra Prov.-läkare i Falköpings distrikt 1836 varifrån han transporterades till extra prov. läkare i Alingsås distrikt 1839. Utnämndes till ord. Bat:s-läkare vid Westgöta reg:te 1844 med bibehållande af extra prov. läk.. tjensten till 1847 och befordrades till Reg:ts-läkare vid Westgöta Dals reg:te 1848. Åtföljde reg:tet till Fyen under sommaren s. år. Erhöll afsked från Reg:ts-läk.-tjensten 1857. Bodde på egendomen Backlyckan nära Jönköping till hösten 1873, då han flyttade till Sthlm. Avled 1875.
Ur Bohlin GA Minnesskrift 1919: Om dr Modins arbete i Alingsås yttrade dR Bergren: Dr Modin gjorde sig i sin enskilda praktik känd och aktad som en skickliog och pålitlig läkare, men som använde mindre besvär eller medikamenter i lindrigare sjukdomsfall, utan lugnt lät naturen verka, hvaremot han i svårare fall var vaksam, ihärdig och ömsint, utan många ord. Af kroppsarbetarna och allmogen begärde han ingen ersättning.
Under vård av nervfebersjuka fångar i det öfverfyllda och osunda kronohäktet i Alingsås, ådrog sig dr Modin i april 1847 själf nervfeber. Han blev visserligen så till vida återställd, att han på hösten s. å. Kunde återtaga sin tjänst, men fullt frisk blef han därefter aldrig
Då en del av svenska armén år 1848 öfverfördes till Danmark, följde Modin med såsom militärläkare och blef på sommaren 1848 utnämnd till regementsläkare vid Västgöta regemente. Samtidigt upphörde hans förordnande som extra provinsialläkare i Alingsås distrikt. Han efterträddes av Gustav Varenius. Från regementsläkarbefattningen afgick Modin 1857. Efter den tiden bodde Modin kvar i Alingsås till år 1870, då han flyttade till en brorson i trakten af Jönköping. Tre år senare flyttade han med sina anförvanter till Stockholm, där han afled den 26 juli 1875 i en ålder af nära 72 år. Hans hem i Alingsås var tomten 101 där sedermera telegraf och telefon blef inhysta.
Modin levde och dog som ungkarl. Hans hushåll förestods af hans trotjänarinna Kristina, en af rätta sorten, duktig, tvär och pålitlig.

Bergius D. E. Under dr Modins svåra sjukdom 1847 vikarierade för honom dr Bergius.

Sundberg Herman stadsläkare i Alingsås 1849. Han avflyttade till Lidköping 1855.
Ur Bohlin GA Minnesskrift 1919: Sundberg och Varenius hade bägge namn om sig att var duktiga läkare men de kom inte alltid väl överens. Vid ett tillfälle 1853 brast sämjan betänkligt. Ett barn hade fallit utför en trappa och i fallet hade nedre läppen kluvits. Stadsläkare Sundberg var bortrest och modern hade vänt sig till dr Vartenius. Som stått i beredskap att resa ut i sitt distrikt., Han anlade därför ett provisoriskt förband på barnet samt gav tillsägelse att patienten skulle föras till doktor Sundberg för att av honom få vidare behandling. När man efter två dagars förlopp kom till doktor Sundberg med et sårade barnet hade läppen svullnat och gick inte att sy. Sundberg vägrade att ta sig an behandlingen av barnet utan hänvisade till doktor Varenius, som först plåstrat om det. Doktor Varenius blev arg och anmälde Sundberg för Magistraten., vilket dock inte föranledde någon åtgärd.
En annan episod visade doktor Sundberg självsvålldighet: Kort före Birgittamarknaden 1853 hade i kakelugnsmakare bergströms gård utom staden en mansperson dött i kolera. Borgmästaren hade då i samråd med sundhetsnämnden låtit spärra det nämnda huset efter att ha försett de där boende mewd livsförnödenheter. Men så hade sundhetsnämndens ordförande, doktor Sundberg, tillåtit en person från det smittade huset att under marknaden stå i folkvimlet och sälja lerkärl. B orgmästaren lät då indra vakten omkring huset ”samt ävenledes, enär choleran nu utbrutit här i staden, låtit inställa den patrullering, som stadens invånare för farsotens utestängande beslutat”.
Den 13 augusti 1855 utnämnde magistraten under borgmästare Hasselroths ordförandeskap Med. Doktorn och Chirurgie Magistern Gustav Ferdinand Berggren till stadsläkare i Alingsås.
Doktor Berggren var Alingsåsbarns ,on till rådmannen och sämskmakaren Johan Berggren och dennes fru Amalia Magdalena Hell

Varenius, Gustav M
M. D., K. M., Prov.-läkare, f. d. Regts-läkare. (W. 383.)
Född 23 maj 1808 på Stafvared i Tväreds s:n af Elfsborgs län. Fadren: d. v. Komministern, sedermera Kyrkoherden i Gellstads pastorat, Fil. D:r.Peter Anders V.; modren: Maria Christina Forsselius.
Gustav Varenius genomgick skola och gymnasium i Gtbg. Blef Stud. i Upsala 4/10 1827, Med. Fil. Kand. 17/3 1830, Med. Kand. 22/4 1835 och disp. s. år p. g. m. (Om Dysenteri, III. Praes. Hwasser). Blef Med. Lic. 1/6 1836, Kir. Mag. 1837 26/1, Med. D:r samma år och aflade emb.profvet 31/12 1840.
Antogs till Stip. i Fältläk.-korpsen 26/3 1832 och till Pens. i s. korps 5/6 1834 (till S. år 21/8). Var Underläkare på Allm. Garn:s-sjukhuset 1831 fr. 1/1 till 1/12; Förordnades till Karantäns- och Uppbbördsläkare vid Hasselö Flate i Sthlms län 1832 fr. 24/3 till 1/12 och 1834 fr. 22/8 till 31/12, hvarunder han jemväl biträdde i sjukvården inom Norrtelge distrikt; t. f. Lasaretts- och Hospitalsläkare i Nyköping 1835 fr. 19/5 till 31/7 -;
t. f. Bat:s-läkare vid Dal-reg:tet fr., 1835 19/6 till 1841 11/1 och förestod derjemte extra prov.-läk.-tjensten i Öster-Dalarne 1837 fr. 6/7 till 12/8.
Bosatte sig 1 september 1838 såsom praktiserande Läkare i Hjo; utnämndes 1841 23/11 till Bat:s-läkare vid Lif-reg:tets husarkorps; blef t. f. Prov.-läkare i Hjo distrikt 1842 14/11 och utnämndes till. ord. Prov.-läkare derstädes 1845 17/10,.
Utnämndes 29/9 1848 till Bat:s-läkare vid Westgöta reg:te och konstituerades tillika till extra Prov,-läkare i Alingsås distrikt.
Utnämndes till Reg:ts-läkare vid Helsinge reg:te 1861 10/5. Ar sedan 1863 20/11, Prov.-läkare i Gislaveds distrikt.
Avgick med pension 1879. (Ecklesiastikdep.-statskontoret 1879-02-07 akt nr 32).
Speciminerade 1845 för professuren i anatomi och fysiologi vid Upsala universitet (se nedan) och uppfördes i tredje rummet på förslaget.
Utnämndes till Ridd. af K. N. 0. 1870 11/6.
Död 1880.
Tryckta skrifter:
Rapport rörande embetsgöromålen och sundhetstillståndet inom Hjo extra prov -läkaredistrikt år 1843. Jönköping 1844. - D:o d:o år 1844. Jönköping 1845. - D:o d:o år 1845. Örebro 1847. - D-o d:o år 1846. Örebro 1848. D:o d:o inom Alingsås extra prov.-läk.-distrikt år 1849. Örebro 1851. - De menskliga hörselverktygens beskrifning och förrättning. (Akad. Afh.) , Upsala 1845.
I Tidskrift för Läkare och Farmaceuter:, 1836, s. 389. Om bruket af cauterium med moxa vid behandlingen af Meningitis och Encephalitis hos barn.
I Aftonbladet: 1843, N:r 215. Ytterligare några upplysningar med anledning af det vid expedierandet af ett recept på apoteket Ugglan begångna misstaget.

Berggren, Gustaf Ferdinand
M. L., K. M., Prov, läkare. Född i Alingsås 1326 Fadren: Rådmannen och Läderfabrikören Johan Wilhelm B.; modren: Amalia Magdalena Hell. Efter lärokurs vid Alingsås lägre elem.läroverk och Skara gymnasium blef han Stud. i Upsala 1844 Med. Filos. Kand. 1847 12/6, Med. Kand. 1851 12/6, Med. Lic. 1853 111/52 Kir. Mag. 1855 /5, och aflade emb.profvet s. år 25/6.
Var Underläkare vid Allm. Garn:s sjukhuset 1848, Aman. vid Akad. sjukhuset i Upsala från medlet af Juni 1849 till mediet af Jan. 1850. Biträd. Läkare vid kolerasjukhuset i Göteborg 1850. Sjukhusläkare vid kolerasjukhuset i Johannis förs:g i Sthlm 1853. Läkare vid Löwenströmska lasarettet 1854.
Stadsläkare i Alingsås 1855 (till sommaren 1862). T. f. extra Prov.läkare i Alingsås distr. fr. 1855 till 1856. Af K. M:t förordnad till extra Prov.-läkare i Alingsås distr. 1861 och erhöll fullmakt såsom ord. derstädes. 1866 7/9. (16 år, 7 mån, 14 dagar.)
Företog i början af Juli 1857, på egen bekostnad, en utrikes resa för medicinska studier, hvilken afslutades i början af 1858 och hvarunder, efter ett besök i Carlsbad, bevistades kliniker och kurser i Prag och Wien.
Gift 1859 1O/ med Agnes Hilma Carolina Löfgren, f. 1838 8/6 i Jakobs förs:g i Sthlm, (dotter af Snörmakaren Pehr Magnus L. och (Constance Crohm. Död 1897.
Tryckta skrifter: I Hygiea: XXI. 95-96. Två operationsfall. XXIII 601. Fall af haemophilia.
Några anföranden i Westergötlands och Smålands läkarefören. Förhandlare.
I slutet på 1860-talet anför provinsialläkaren Gustav Ferdinand Berggren från Alingsås att hans främsta önskemål för framtiden var att provinsialläkarna skulle i författningen tillerkännas bibehållen och oavkortad lön vid sjukdom och tjänstledighet som en enkel gärd av rättvisa med hänsyn till ”en exceptionell tjänstskyldighet, en lagtvungen försakelse av vila och sömn till skada för deras hälsa och livslängd”. Han själv fick p.g.a. sjukdomssviter i många år leva på 1300 kronor årligen.

Högselius, Per Magnus Victor
M. L., K. M., Förste Bat:s-läkare, Stadsläkare. Född 188 30/8 i Skara. Fadren: Stadsläkaren derstädes Johan Peter II.; modren: Anna Gustava Dahlgren. Efter att hafva genomgått Skara skola och gymnasium blef han Stud. i Upsala 1848 Med. Fil. Kand. 1851, studerade vid Karol. Instit.ut. 1851-53, blef Med. Kand. i Upsala 1855, Med. Lic. 1859, Kir. Mag. 1860 samt aflade emb-profvet samma år.
Antogs till Stip. i Fältläk.-korpsen 1853. Var underläkare på Allrn. Garn:s-sjukhuset fr. 1852 till 1853. Besigtfl.-läkare vid Furusunds karantänsanstalt 1853. Läkare vid statens jernvägsbyggnader 1856 och biträd. läkare under kolerafarsoten i Upsala 1857. Antogs till distr. läkare i Ferna 1860 och i Wermdö skeppslag s. år. 1862 – 1866.
Stadsläkare och prov.läk. i Alingsås. Utnämndes till Andre Bat:s läkare vid Westgöta-Dals reg:te 1865 och befordrades 1868 till förste bat:s läkare vid samma reg:te. Har under innehafvarens sjukdom (Gustav Ferdinand Berggren), i perioder bestridt prov. läkaretjensten i Alingsås distrikt 1863 till 1866.

Berger, Julius Axel
M. F. K., Läkare-stipendiat. Född 1844 24 lo i Widtsköfle af Torrlösa s:n inom Malmöhus län. Fadren: Landtbrukaren Pehr B.; modren: Hedda
Elisabeth Hall. Genomgick Lunds katedralskola och blef stud. i Lund 1865; Med. filos. kand.1868.
Gift 1864 med Sara Ringborg, f. 1843 , dotter af Grosshandlaren i Norrköping, Ridd. af K. N. 0. Ludvig Edvard B. och Catharina Elisabeth Swartz. Barn: Sara Mathilda, f. 1865 , Wilhelm Ludvig, f. 1866 , Lars Erik, f. 1868 , John August, f. 1870, Carl Axel, f. 1872.
Provinsialläkare i Alingsås distr. 1879 – 1905.
Berger var också järnvägsläkare. Hugo Kjellgren (f. 1675) beskriver honom i minnen från Herrljunga: ”När han for på tjänsteärenden i Herrljunga passade sjuka i långa rader på att söka honom. Han var en liten tjock herre med glasögon framför de vattniga, ljusa ögonen. Ansiktsfärgen var mera blå än röd, rösten lite hes. En vänlig man, som inte skrämde någon och som åtnjöt stort förtroende bland de sjuka.
Företog sommaren 1859 en resa till Tyskland och Frankrike. Vistades fr. Okt. 1860 till Juni 1861 vid de medicinska läroverken i Wien och Berlin. Var Led. af Svenska Läkare-sällsk. sedan 1860. Stadsfullmäktig i Norrköping sedan 1865.
Tryckta skrifter: I Upsala univ. årsskrift: 1863. Om Accommodationsbredden och Refractionsanomalierna hos ögat, 62 s. 8:o (akad. afh.).
I Hygiea: XXIII. 129. Årsrapport från Seraf. lasarettets kirurgiska afdelning år 1859. - XXX. 442. Fall af subonjuuctival luxation af linsen.

Hedberg, Adolf Georg
Född 1846. M. L., f. d. provinsialläkare i Alingsås distrikt. Kvarstod som provinsialläkare i Svenljunga distrikt till 1905.
Provinsialläkare i Alingsås str. 1905 till 1912, då han erhöll avsked med pension. Hade flera kortare förordnanden som provinsialläkare i Alingsås distr. o. som stadsläkare i Alingsås åren 1912-1920. Var tillf. bataljonsläkare vid Alingsås landstorm under mobiliseringen 1914, besiktningsläkare för minderåriga arbetare vid fabrikerna i Älvsborgs län o. läkare vid Mjölkdroppen i Alingsås. R. V. 0. 1907.
Avled 26/12 1924 i Alingsås av arterioskleros. Av barnen i äktenskap med Hilda Augusta Magnell (syster till rektorn vid Tekniska högskolan, professor C. J. Magnell) var: Tyra Hedvig Elisabet elementarskollärarinna, död 29/ 1920; Sara Ragnhild Maria, kontorsskrivare; Edla Ingegerd Augusta, gift 1922 med assistenten vid Statens kemiska station Thorild Tholin, Härnösand; Hilda Dagny Georgina, sjuksköterska; Elm Estrid Johanna, gymnastikdirektör.

Nystedt, Gustaf Ulrik
Född 1862, M. L. provinsialläkare i Alingsås distrikt.
Kvarstod som bataljonsläkare vid Skaraborgs reg. till 1909, då han begärde avsked, bataljonsläkare i Fältläkarkårens reserv 1909 - 1918.
Var stadsläkare i Alingsås till 1898 - 23/1 1913. Provinsial1äkare i Alingsås distr. från 1913 till 1924. Järnvägsläkare å linjen Floda-Lagmansholm fr. 1903. Skolläkare i Alingsås omkr. 20 år. Medlem av Sv. militarläkareforeningen 1899. Sekreterare Älvsborgs läns läkarförening under 5 år.
RNO 1924. Avled 1924 Alingsås efter några månaders sjukdom av leversarkom
Stadsfullmäktig i Alingsås från 1894 till sin död 1924. Ordf. i hälsovårdsnämnden i Alingsås från dess inrättande. Han medverkade till förbättring av den kommunala hygienen kring sekelskiftet med bland annat vatten och avloppsutbyggnad. Han var ledamot av lasarettsdirektionen och folkskolestyrelsen samt i styrelserna för sparbanken och systembolaget i Alingsås, ordf. i styrelsen för Bolltorps sanatorium. Ordf. i 1:a maj blommekommittén i Alingsås. I äktenskap med Gerda Sjunnesson barnen: Gunnar, ingenjör; Nils, affärsman; Lisa, gymnastiklärarinna. Bostaden var i övre våningen i ett tvåvånings trähus i kvarteret Pelikanen vid Lilla Torgets västra sida. Kvarteret med sitt enda hus ägdes av rådman C. A. Ericsson, som även varit sparbanksdirektör i Alingsås.
Minnesteckning av A. H. Christenson finnes i Tidskr. i mil. hälsovård 1925 o. minnesord av I. Bratt i Sv. läkartidn.ingen 1924.
”N. var en omtyckt läkare och åtnjöt som sådan stort förtroende, som han väl förtjänade genom det intresse och den livaktighet, varmed han till det sista sökte följa sin vetenskaps framsteg. Hans personlighet, som var ovanligt harmonisk och älskvärd, lugn och glad på en gång, verkade med sin ljusa livssyn välgörande på alla. Inom sitt samhälle var han högt betrodd i kommunala värv. Han var ålderspresident i stadsfullmäktige, som han tillhörde från denna institutions tillkomst till sin död. Han var inflytelserik och hans ord uppmärksammades inom alla de talrika styrelser och korporationer, som han tillhörde. En stark, glad, klok och god människa, en produkt av gammal, lyckligt genomförd människokultur , så vittnar om honom en närstående kollega vid hans bortgång.”

Leufvén Carl Gustav
M. L. f. 1877 i Tensta, Uppsala län. Föräldrar köpmannen Gustav Robert Leufvén (f. 1846, död 1919), Katrineholm och Augusta Wahlén (f. 1838, dd 1878). Genomgick Norrköpings h. allm. läroverk, student därst. 1898, med. fil. ex. 1899, med. kand. 1902 o med. lic. 1908 i Uppsala. Hade kortare förordnanden som ex. läkare i Säter samt i Leufsta, Malungs, Heby, Sotholms o. Västanfors distr. under åren 1904-1906. Kommunal läkare i Vansbro distr. I909-1911, e. provinsialläkare i
Malsjö distr. 1911 till 1915, dito i Alnö distr. I9I5 till 1917 och prov. läk. i Högsäters distr. 19I7 till 1920. Provinsialläkare i Eds distr. 1920 till 1925,
Prov.läk i Alingsås distrikt 1925 - 1930. Medlem av lasarettsdirektionen I Alingsås 1925-1930. I Varbergs distr. efter 1930.
Gift 31/8 1912 med Erika Selma Nancy Edgren, f. 3 /2 1877, dotter till sjökaptenen Henning Fridolf Edgren, Göteborg, o. Selma Teresia Godbersson. Adoptivdotter: Signe Elisabet Agnes, f. 1913.

Westman David Emanuel
F. i. i Stockholm 1888. Föräldrar: byggmästare Anders West-man och Christina Jakobsson. Mog. ex. i Stockholm 1907, underlöjtnant vid Livreg:s grenadjärer 1909, löjtnant 1915, avsked ur krigstjänsten 1919; avgångsex. från Ultuna lantbruksinst. 1912, med. kand. i Lund 1919, med. lic. 1923. Assistentläkare vid lasaretten i Lund och Landskrona under 8 mån.; sedan dess diverse provinsialläkarförordnanden.
Provinsialläkare i Alingsås 1930 – 1935.
Gift 1919 med Sofia Natalia (Tala) Sverelius, f. 1889, dotter till byggmästare T. Svensson och hans maka, f. Hansson. Döttrar: Ingrid M a r i an n e, f. 1920; K e r s tin Elisabeth, f. 1922.

Gellin G. Oskar
F. i Morkarla, Uppsala län, 16/9 1886 av folkskollärare, organist Johan Gellin o Charlotta Berlin. Gift 1914 m Lilly Nilsson f 1886 dtr t överkonduktör Anders Nilsson o Alma Ahlström. Barn: Lennart f. 1915 o Lena f. 1919.
Stud. exam. Uppsala 1904, med. Fil exam. Uppsala 1905, Med.kand. Uppsala 1909, med. Lic. Uppsala 1913; amanuens histol. Inst. Uppsala univ. 1907-08, tf uläk. o vik. bitr. läk. Långbro sjh 1911-13, 2:e uläk. Gävle 1913-14, e prov.läk. Ovanåkers distr. 1914-22, prov.läk, Tierps distr. 1922-36.
Prov. läk. Alingsås distr. 1936-42.
Linköpings distr. 1942-49, prakt. läk. Linköping 1949-61. Fältläk. Stip. 1911-13, bat.läk. flk res 1913-20. Utm: RNO.

Hagelin, Herbert
F. i Hemsjö, Älvsb. län, 28/5 1905 av lantbrukare Sven H och Gustava Norelius. Gift 1937 med Britta Ekström f 08, dtr till seminarielärareJohn ER och Emma sandström. Barn: Kerstin f -38, Anders f -42 och Bengt f -45.
Stud. ex. Göteborg 1925, Med kand Sth 1931, Med lic Sth 1936, olika läkarförordnaden 1936 – 1939, underläkare Mölndal 1939 – 1943, Renströmska sjh 1943 – 1944.
Prakt. läkare Alingsås 1944 - …., läkare vid SJ 1947 -….., och televerket 1970 – …

Laurén K. G. Erik
F. i Göteborg 30/12 1902 av tandl. Karl laurén och jenny Nettelbladt. Gift 39 m Elsa Söderman f. 1912 d. 1969. dtr till kamr. Georg Söderman och Hulda Larsson. Barn: Katharina f. 1941 och Claes f. 1945.
Studentexamen i Gbg 1921. MK Sth 1924. ML Lund 1929; amanuens och assistent patol. Inst. Lunds Univ. 1930-31 och 1932- 33, eo amanuens och amanuens Lund 1932 o 1934 – 36, 2:e uläk. Landskrona 1936-37, uläk. Med. Avd.
Örebro 1837-41, 2:e uläk. Vadstena 1942, tf. prov. läk. Lits o Stöde distr. 1943-44, prov.läk. Lycksele södra distr.1944-46, Gysinge distr. 1946-52, Svenljunga distr. och sjukstugeläkare där 1952-59.
Provinsial läkare Alingsås distr. 1956-69 därefter prakt. läk. Alingsås.

Läkare i Bjerke/Sollebrunn läkardistrikt

Lindeberg, Karl Oskar
Född 1872 i Norrköping. Föräldrar: urfabrikören Johan Oskar Lindeberg, Norrköping, o. Sofia Bergström. Genomgick Norrköpings h. allm. läroverk, student därst. 1891, med. fil, ex. 1892 i Uppsala, med kand 1896 o. med. lic. 1900 vid Karol. institutet.
Ex. läkare i Glava distr. 1/81/ 1899. Praktiserande läkare i Karlshamn 1901 - 1912, därunder tf. 1:e o. 2:e stadsläkare samt fängelseläkare kortare tider årligen i1906 - 1911, badläkare vid Vägga saltsjöbad 1903 - 1911 o. vid Ryds badanstalt 1912, järnvägsläkare vid Karlshamn - Vislanda - Bolmens järnväg 1901 - 1912. Praktiserande läkare i Norrköping 1912 - 1918, tf. 1:e o. 2:e stadsläkare samt läkare vid Norrköpings fattigvård kortare tider årligen 1913 - 1918, 2:e stadsläkare därst. 1918 - 1922.
Provinsia1läkare Sollebrunns distrikt. 1922 - 1927 dito i Enköpings distr. efter 1928.
Studieresa till Berlin 1921. Ledamot av Sv. läkaresällskapet 1918. Gift 1:a gången 1904 med Antonia Buchreitz, f. 1877, dotter till hand-landen Fredrik Buchreitz, Stockholm, o. hans maka. Fosterbarn: Gösta Elof, f. 1911. Gift 2:a gången 1922 med Vera Vilhelmina Nilsson, f. 1903, dotter till lantbrukaren Carl Nilsson, Dagsberg, o. hans maka. Barn: Gudrun Carola Birgitta, f. 1922; Karl-Gustaf Magnus, f. 1923; Björn, f. 1925.

Ljungfelt, Ernst Joe1
Född 1870, M. L., provinsialläkare i Lunds distrikt. Praktiserande läkare i Lövestad 1897 - 1905, e. provinsialläkare i Höörs distr. 1905 – 1915.
Provinsialläkare i Sollebrunns district 1915 – 1921, dito i Hörby distr. 1921, i Sollebrunns distr. 1921 - 1922, i Broby distr. 1922 - 1928 o. i Lunds distr. efter 1928.
Studieresor: till U. S. A. 1893, till hygieniska utställningen i Dresden 1912. RNO 1929. Ledamot av hälsovårdsnämnden i Höör 1905 - 1915, ledamot av municipalfullmäktige därst. 1906 - 1915, ledamot av hälsovårdsnämnden i Broby 1922 - 1928.
Gift 1899 med Maria Persson, f. 6/ 1873, dotter till verkmästaren Nils Persson, Malmö, o. Anna Bengtsson. Barn: Sven Erik, f 1900, löjtnant vid Flottan; Gertrud Elisabet, f. 1905, student, skrivbiträde vid tullverket; Brita Vivika Gunilla, f. 1907, farm. kand.; Bo Ingemar, f. 1915.

Sköld Gustav A.
F. i Halmstad 15/2 1897 av målarmästare Nils Peter Sköld o Paulina Jonsson.
Stud. exam. Halmstad 1916, Med.kand. Lund 1921, Med.lic. Sth 1927; t.f. uläk. länssanat. Uttran 1926 o 27, ass.läk. o t,f. uläk med.avd Örebro 1928, uläk. o t.f. sanat.läk. Hålahults sanatorium 1928-30, 2e uläk. o t.f. 1e uläk. med. avd. Örebro 1930-33, ass.läk. o t.f. uläk. Sachsska barnsjh. 1932 o 33, ass.läk o t.f. uläk. Gbgs BB 1933-34, t.f. uläk. Gbgs barnsjh. 1934, t.f. uläk Sths epidemisjh. 1934-35, bitr.läk. Gbgs epidemisjh. 1936-37, vik. prov.läk. olika distr. periodvis 1933 –37,
prov.läk. Sollebrunns distr. 1938-63. Jvläk.,hedersled Hallands museifören. 1963. Utm:RNO.

Läkare i Herrljunga läkardistrikt

Herrljunga blev extra provinsialläkardistrikt 1895. År 1915 omvandlades distriktet till ordinarie. En nyprovinsialläkarbostad och mottagning byggdes 1927 med adress Storgatan 72. !954 byggdes åter y läkarmottagning vid Storgatan 43, som ersttes 1968 av en tillbyggnad till kommunhuset vid Torget. År 1980 invigdes en ny vårdcentral där läkarmottagningen för tre läkare samlokaliserades med distriktssköterskor, barnmorskor, sjukgymnast och tandvård.

Hagelin Rickard Nathanael
Hagelin var privatpraktiserande läkare i Herrljunga från 1890. Han var också läkare vid Alingsås badanstalt som öppnades 1890. 1895 blev han den förste provinsialläkaren i Herrljunga.
Provinsialläkare i Herrljunga extra provinsialläkardistrikt 1895 – 1915.
Årslönen för hans tjänst som extra provinsialläkare bestämdes av kommunalstämman till 700 kronor. Det motsvarade 35.000 kronor år 2000.
Hugo Kjellgren (f. 1875) från Herrljunga beskriver Rickard Hagelin i Boken om Herrljunga:
”Doktor Rickard Hagelin blev distriktets förste läkare. Han var högrest, hade brunt hår och bruna mustascher och såg på människorna med ett par mycket vänliga och ganska allvarliga bruna ögon. Stämman var djup och han talte västgötamål. Hela hans person ingav förtroende och respekt och han hade, som man brukar säga, ett hjärta av guld. Min bror Knut Kjellgren, som senare ofta skjutsade doktorn på hans resor, talade ofta om hur god och ömsint den mannen var. Det kunde hända att han kom till något litet ställe långt borta i markerna där det var fattigt. När det blev fråga om betalningen kunde doktorn säga: ”ja, ja dä blir la rätt mä dä. Här har I lite te medicin. Å gör nu som jag sagt, så blir ho nog bra, sa I få se. Å kom sen te mej om ett par dar, så får ja höra hur dä ä.” Doktor Hagelin tvekade aldrig att begiva sig till en sjuk vid vilken tid på dygnet som helst och hurudant vädret än var. Till och med om han själv inte var frisk. Han och hans fru levde rätt tillbakadraget. Doktorn själv trivdes bäst med sin flöjt och sina böcker och log glatt åt medmänniskornas krumsprång och ståhej. Men han vakade över deras hälsa och såg till att hans ordinationer följdes. Det skrattades en del när han ropade till en av sina patienter som hade svårt att gå och det var halt: ”Gå nu i hästskiten, så I inte halar.” (På den tiden var det hästarna som sandade). Han kunde hålla på och spela på sin flöjt och vara mitt uppe i en drill när han fick se någon olydig på vägen. Då rycktes fönstret upp och doktorn nästan röt: ”Hör du Elsa gå genast hem och ta på dig rektia strumpor. Ja vell inte se dej i dessa strumpera en gång te, så länge dä ä så kallt. Å hör nu va ja säger.” Den gode doktorn. Det var ingen som tog illa upp hans stränga order, ingen som inte förstod vad han förestavade dem.”
Efter pensioneringen 1915 fortsatt han sin verksamhet som privatpraktiker.
Hedrades med RNO 1913.

Frisell Kurt
Provinsialläkare i Herrljunga extra provinsialläkardistrikt 1915 – 1923. Privatpraktiserande läkare till sin död 1927.

Laurell Daniel
Född i Skredsvik, Gbg o Bohus län, 13/11 1889. Föäldrar: prosten Johannes L och Isabella Busch. Gift 1918 m Edith Bergman f 1886, dtr till lantbrukare Gustav B och Mathilda Carlsson. Barn: Brita f 1919 med lic, Isabella f 1921, Gunnar f 1923, Åke f 1923, Lars f 1924 ML, Kerstin f 1927.
Studentexam. 1911 i Gbg, Med kand. 1914 L, Med lic 3/9 1919 S, T. f. uläk. Löts sanatorium 1915, t. f. extra prov. läk. Västanfors dstr o e läk. Gbg:s epidemisjh 1918, Kristinehamns hospital 1918 – 19, t. f. prov. läk. Öjebyns dstr 1919 – 20, t. f. hospitalsläk. Piteå 1920, uläk. Hässleholms las 1921, uläk. Skellefteå las 1921 – 23, t. f. las. läk. tbc-avd. 1921 – 23. Järnvägsläkare 1923 – 1956. RNO.
Provinsialläkare i Herrljunga ordinarie provinsialläkardistrikt 1923 – 1954. Privatpraktiserande läkare till sin död 1963.

Kjellson Lennart
F. i Kärna, Österg 1, 11/3 1919 av flygdir. Henry K och Tina Svensson. Gift 1946 m sophiasyster Ann-Hild Holmdahl f 1921, dtr till las. Läk. Henrik H o Ingrid Dahlgren. Barn: Anders f 1947, Monica f 1950, Göran f 1951.
Stud. ex. Sth 1940, med. kand. Sth 1943, med lic. Sth 1950; e. o. amanuens histol. Inst. KI 1942 – 43, t. f. uläk. Härnösand 1946, t. f. prov. läk. olika distrikt 1947 – 1949, e läk med. garn:avd Karolinska s jh 1950, 1:uläk med. avd. där 1952 – 1955, järnvägsläkare Herrljunga 1955 – 1963,
Provinsialläkare i Herrljunga 1955 – 1983.
Privatpraktiserande läkare efter sin pension 1984 – 1999. Skolläkare sedan 1955, ledamot hälsovårdsnämnd sedan 1963, socialnämnd sedan 1966, kommunalfullmäktige sedan 1969. Skrifter i inv. medicin. Hobby: släktforskning, smalfilm, filateli.

Troedsson Mats
F. i Lund 26/8 1938 av folkskollärare Gösta T och Edith Fransson. Gift 1959 m Inger Wallin f. 1938, dtr till avd. chef Ivar W och Inga Carlsson. Barn: Eva f 1960, Anders 1962, Karin 1965, Åsa 1967.
Stud.ex. Lund 19576, Med.kand. Lund 1959, Med.lic. Lund 1966. T.f. uläk. kir.klin. Ängelholm 1966-67, Prov.läk. Piteå dt Öjebyn 1967-68.
Provinsialläkare/distriktsläkare i Herrljunga 1968 – 1973.
1968 inrättades i Herrljunga ytterligare en distriktsläkartjänst som innehades av Troedsson. Samtidigt byggdes en ny läkarmottagning som tillbyggnad till kommunhuset vid Torget.

Check Milan
Distriktsläkare i Herrljunga 1973 -

Swedberg Staffan
Distriktsläkare i Herrljunga 1976 - - .

1980 byggdes en ny vårdcentral i Altorp, som bemannades av Kjellson (gick i pension 1982), Svedberg och Ann Granvik

Läkare i Vårgårda läkardistrikt

Hjelmér Arne
F. i Stockholm 10/4 1919 av apotekare Edvin H och Nanny Ersson. Gift1) 1844 m Eva Schultz f. 1921 och 2) 1959 m Sonja Paulsson f 1926, barn i 1:a äkt. Inger f 1945, Gunilla f 1949 och i 2:a äkt. Stellan f 1959, Krister f 1961 och Ulla f 1964.
Studentexam i Lund 1941, Med.kand Sth 1945, Med.lic Lund 1950. Uläk. Kir. avd. Kristianstad 1950-54, medicin o gyn. avd 1954-56, Kungälv 1956-58, 1:e uläk Hörby 1958-61.
Provinsialläkare i Vårgårda 1961 – 1982
Medl. I Lions club. Hobbies: Musik, elektronik.

Läkare i Lerums inkl. Gråbo läkardistrikt sedan 1944

Nyman Thore M.
F. i Västervik 17/1 1907 av handl Axel Fredrik Nyman o Jenny Alfrida Nilsson. Gift 1935 m Elsa Gerda Hjort f 1909, dtr t prov.läk. Axel Hjort och Ellen Eneroth. Barn: Jan-Axel f. 1937, Ingrid f. 1938.
Stud.ex. Västervik 1925, Med.kand. Sth 1928, Med.lic. Sth 1932; extra läk. Mariebergs sjukhus 1933, , t.f. prov.läk. Östervåla o Rotebro distrikt 1933, ass. läk. o t.f. 2:e uläk. Västerviks las. 1934, uläk. där 1935-38, uläk. Eksjö sanatorium 1938-40, t.f. prov.läk olika distrikt 1940-44,
extra prov.läk. Lerums distr. 1944-50, prov.läk. där 1950-70.
Ordf. i Röda Korset i Lerum under sin tid där. Utm: RNO. Död 1985. Begravd på Lerums kyrkogård.

Lagergren Elsa M
Prakt. läkare Gbg. F. i Evanstone Ill. USA 1/3 1990 av Dir. Axel Lagergren o Tekla Pettersson. Adoptivbarn: Bertil f. 1931 o Kerstin f. 1936.
Studentexamen Gbg 1909, Med. kand. Uppsala1914, med. lic. Sth 1921. Prakt. läkare Gbg, läkare Gbgs småbarnsk 1931-60, barnavårdscentral 1930-60, skolläkare Majornas kommunala flickskola 1936-57, kommunala mellanskolan 1937-57.
Priv.praktik i Lerum under slutet av 30-talet i Tingshuset 1 dag i veckan och senare i hemmet i Lerum.

Stadling Lennart
Född. i Gbg 11/5 1922 av folkskollärare John Stadling och Hildur Strömberg. Gift 1945 m Inga-Lisa Danielsson f. 1925. Barn: Jan f. 1946, Kristina f. 1947, Annika f. 1948, Olof f. 1951, Monika f. 1954, Gunnar f. 1958, Ulla f. 1960.
Studentexam. Gbg 1942, Med.kand Sth 1947, Med.lic Sth 1952; e läkare Säters sjh 1948, Ortoped klin. KI och adnexet Vejbystrand 1950, kir.avd Lidköping 1950, extra prov.läk. Jockmocks distr. o verksläk. Porjus-Harsprånget 1951-52, 2e uläk. Mariestad 1952-53, prov.läk Bjärtrå dstr. 1953-56,
extra prov.läk Gråbo distr. 1956-62, prov.läk. Lerums distr. 1964-69, prov.läk.Västerfärnebo distr. 1969 - 1987.

Dahlin Bengt R
Född i Majorna i Göteborg 1930. Skolgång där med studentexamen på Majornas Högre allmänna läroverk 1949. Medicinutbildning i Göteborg 1950 – 1957, Med.lic och leg. läkare 1957. Bevis om allmänläkarkompetens 1973.
Vik. prov. läk. I kortare perioder 1955 –1957 i Tidan, Sjulnäs, Sätila, Sollebrunn, Gråbo.
Vik. underläkare Kirurgkliniken Mölndal 1957. Ul Kungälvs lasarett 1958, 1959. Provinsialläkare i Korpilombolo prov. läk. distr. 1959 – 1962. Provinsialläkare i Gråbo provinsialläkardistrikt 1962 – 1969. Distriktsläkare Lerums läkardistrikt 1970 – 1995.
Fackligt engagemang i Svenska provinsialläkarföreningen/ Distriktsläkarföreningen i slutet av 60-talet o början av 70-talet. Sekreterare i distriktsläkar-föreningen. Representerat föreningen i en del av Läkarförbundets arbetsgrupper som Organisationsdelegationen på 70-talet och Arbetsgrupp för datapolitiska program (AGDA) till i slutet på 90-talet. Ledamot i Distriktsläkarföreningens och Läkarförbundets valberedningar.
Vårdcentralchef, 1970 – 78 Brobacken vårdcentral. Under den senaste perioden distriktsöverläkare i ”Mittenälvsborg” och blockchef för primärvården i Södra Älvsborg 1972 - 1978. Under denna period kraftig uppbyggnad av primärvården i södra Älvsborg både funktionellt, personalmässigt och mera materiellt . Det byggdes bl.a. enl. ny modell ett15-tal nya vårdcentraler i Älvsborgslandstinget. Verksamhetsutvecklingen byggde mycket på goda kontakter med Spri.
Gått samtliga kurser MPH-kurser på Nordiska Hälsovårdshögskolan (8 månader).
Gick ett flertal chefsutbildningskurser och efterutbildningskurser i medicinska ämnen.
Distriktsöverläkartjänsten i Lerums primärvårdsdistrikt under 1980-talet gav en plattform för fortsatt utveckling av primärvården bl. a. möjliggjordes FoU-utveckling (FoU-enhet(er) och FoU-kurser) och fortsatta utbildningsaktiviteter både lokalt och i riket (Allmänmedicinkurser, FV/ST-kurser, handledarkurser).
Utvecklingsarbete och publikationer:
Deltog i ett antal Spriprojekt (Spri – Sjukvårdens planeringsinstitut, lades ner år 2000) med resulterande Spri-publikationer som: ”Löpande vårdplanering” (3/1977) genomfört i Lerum.
Startade tillsammans med Lennart Råstam Västsvenska Allmänläkarklubben, som hade sitt första sammanträde i Alingsås 15 december 1984, då vi också hälsade Calle Bengtsson välkomna som allmänmedicinprofessor i Västsverige. Målet med klubben var att få nära FoU-kontakt mellan allmänmedicinska institutionen och distriktsläkare intresserade av FoUU.
Kontakter och samarbete med Allmänmedicin i Göteborg och Calle Bengtsson från första dagen institutionen tillkom 1984. Redan dessförinnan många kontakter med Dalbys utvecklingsvårdcentral, Lunds och Uppsalas allmänmedicinprofessorer (Bengt Scherstén och Gösta Tibblin) som var de första allmänmedicin professurerna i Sverige, Göteborgs blev den tredje.
Åter till Medicinska fakulteten i början av 90-talet. Fick förmånen att som yrkeslivsrepresentant delta några år i fakultetens Utbildningsnämnd. Det var en intressant upplevelse – att komma åter till medicinska fakulteten efter mer än trettio års bortvaro och upptäcka att mycket i undervisningen var sig likt. En förnyelseprocess av grundutbildningen av läkare var på gång med ett nytt Pedagogiskt program hade antagits. För första gången i Västsverige blev allmänläkarna djupt engagerade i grundutbildningen dels i Kursen i Konsultationskunskap, 10 veckor, dels genom att läkarstuderande fick komma ut och auskultera på vårdcentralerna. Videokonsultationer övades och handledare utbildades. Fick ett tack från fakulteten i juni 1993 plaketten – ”Homo doctus in se semper divitas habet”. Bo Samuelsson, då ordförande i utbildningsnämnden sedermera rektor för universitetet, delade ut plaketten.
Antagningen till medicinarbanan var också på tapeten och vi började med intervjuer före antagningen. Deltog något år som intervjuare, också en intressant upplevelse.
En del i den nya grundutbildningen var Medicinsk informatik med MEDNET som bas. Deltog som resursperson i utbildningen, på Medicinarberget, på Vårdhögskolan i Borås och med enveckors ST-kurser i Medicinsk Informatik för läkare.
Blev en av de medicine hedersdoktorerna vid Göteborgs universitet hösten år 2000. Ur motiveringen till utmärkelsen:
”…Bengt Dahlin har beundransvärt ihärdigt arbetat för att göra allmänmedicin till ett självklart och fullvärdigt akademiskt ämne samt har del i de första avhandlingar som presenterats inom allmänmedicinen. Han tog mycket tidigt initiativ till provinsialläkares fortbildning och arbetade vidare med handledning och handledarutbildning på ett sätt som gjort allmänmedicin till ett föredöme inom specialistutbildningen. Vidare har han initierat och byggt upp Forskning och Utveckling inom primärvården. Han har personligen aktivt utvecklat ämnet Medicinsk Informatik, som stöd för diagnosklassificering och informationsbehandling. Framför allt har Medicinska fakulteten honom att tacka för en betydande kvalitetsförbättring inom läkarnas grundutbildning. Han har varit organisatör och pådrivare i det utvecklingsarbete som lett fram till undervisning och forskning kring Konsultationen. Den förändringsprocess som han inledde var startpunkten för den dynamiska omstrukturering av hela grundutbildningen för läkare, som nu pågar.”

Söderbergh Erik
F. Uppsala 29/1 1939 av bitr. öläk. Per Säve-Söderbergh och prov.läk. Eva Lundgren. Gift 1964 m Ingegerd Snaar, dtr till tandtekniker Allan S o Berta Svensson. Barn: Magnus f 1964, Håkan f 1968, Malin f 1970. Stud.ex Örnsköldsvik 1958, med.kand. Gbg 1960, Med.lic. Gbg 1965. Uläk. Örnsköldsvik, Varberg m fl 1963-65, uläk med. klin. Alingsås 1966-68, uläk. kirurgen där 1968-70, Läkare i Ndolage Hosp Tanzania 1970.
Distriktsläkare i Gråbo 1970 - 1976.

Apotekare

Apotekare i Lerum

Schmeling Folke
f. i Gränna 27/4 1905. Son till apotekare Gustav S.- Danielsson o h. H. Birgitta f. Westergren. Stud.ex. Jönköping 1924. farm. kand. ex. 1933, apotekar exam. 1937 Elev: Kronan Jönköping 1924; Anställning: Huskvarna 1933 – 1935; Kronan Göteborg 1937 – 1941; Svanen Göteborg 1941 – 1945; Biet Göteborg 1945 – 1947; Enhörningen Göteborg; Lerum (föreståndare) 1948 – 1954.
Suppl. I centralstyrelsen 1943 – 45; ord. Ledamot 1945- 50; ledamot i löne- o skiljenämnden 1945 – 50; Sekr. o kassaförv. I Göteborgskretsen av Sv. Farm. förb. 1942 – 45.
Gift m Gerda Nilsson, dtr t smärglare K.A. Nilsson o h. H. Ida N. f Larsson.

Krantz Birger
F. i Falun 11/3 1915 av vaktmäst. Anders Josef K. Och hans hustru f. Hellström. Stud.ex. Falun 1933. Farm. kand. ex. 1938. Elev visd apoteket Engelbrekt i Falun 1935 – 1937. Anställning samma apotek 1938 – 1941, Örnen i Stockholm 1944 – 1947; Antilopen, Sth 1947; Lerum apoteket Granen (föreståndare) juni 1954 – 1970.
Styrelseledamot i Gävleborg – Dala krets av Sv. Farm. förb. 1940 – 1941. .– Farm. inst. 1941.
Gift med apotekare Inga Wastenson – Krantz, som arbetade i Sävedalen och Göteborg på Kronan.

Anderberg Gunnel

Apotekare i Alingsås

Wingner, Tord
F. i Kristinehamn 4/10 1876.Son t. redaktör Johan Peterson o h. h. Kristina f. Thunander. Farm. kand.-ex. 1897, apot.-ex. 1903. Elev: Kronan, Jönköping 1893 – 97,. Anställning: Kronan, Jönköping; Lejonet, Malmö; Svanen, Lund; Falun; Kronan, Jönköping 1899 – 1901, 03 – 08: arrendator apot. Åseda 1900 – 26. Priv. apot. Emmaboda 1926; transport Alingsås 1935 – 1943. Avgick med pension 1943. Led. Av centralstyr. För Sv. Farm.-förb. 1919.
Gift 1905 m Nina Hellman. Barn: Gurli f. 1906; Gerd f. 1910; Tyra f. 1913.

Sandberg Einar
F. i Gbg 17/2 1887. Son t. köpman Anders S. o h. h. Christina f. Pettersson. Stud.ex. Gbg 1906; farm. kand. ex. 1909; apot. – ex. 1916. Elev: Sollefteå 1906 – 08. Anställning: Hudiksvall 1909 – 13; Lejonet, Sth; Enköping 1916 – 19; Sala, Grythyttehed 1920 – 25; S:t Ragnhild, Södertälje 1925 – 30; Hällefors 1930 – 32 (förest. 2 år); Värnamo 1932 – 35; Lysekil. Priv. apot. Kopparberg 1936. Transport Alingsås 1943 – 1954.
Gift 1917 m Esther Wahlström. Barn: Anders f. 1921; Märtha Elisabeth f. 1923.

Schnürer, Ewert Mauritz
F. i Söderhamn 3711 1900. son t. handlande Moritz S. o h. h. Hanna f. Stenberg. Stud. -ex. Söderhamn 1919; farm. kand. –ex. 1922; apot. –ex. 1925. Elev: Söderhamn 1919 – 22. Anställning: Söderhamn; Alvesta; Limhamn; Bollnäs; Uppsala; Västanhede; Askersund 1929 – 32 (förest. 1 år o 4 mån.); Vita Björnen, Sth 1932 – 38; Lejonet, Gävle 1938 – 44. Priv. apot. Kopparberg 1944 – 1953. Alingsås 1954 – 1967.
G. 1933 med Greta Nilsson. Barn: Boel Margareta Ewersdotter f. 1935; Maria Monica Ewertsdotter f. 1938; Leif Gustav f. 1939; Jan Mikael f. 1946

Friman, Nils Berhard
F. i Boden 20/8 1912. Son t. fastighetsägare A. W. F. o h. h. H. C. Född Nilsson. Stud. ex. Luleå 1932; farm. kand. ex. 1936; apot. –ex. 1939. Elev: Boden och Gammelstad1933 – 35;. Anställning: Hjorten Östersund; Boden 1937, 1939 – 43; Skövde; Örnen Karlstad 1944 (förest. 1år o 1 mån.) Apot. Alingsås 1967 – 1970.
Gift 1947 m. Ulla Birgitta Ekman. Barn: Nils Gunnar Styrbjörn f. 1948; Eva Birgitta f. 1950.

Apotekare i Herrljunga

Nilsson Henry Sigfrid
F. i Udevalla 7/10 1900 son t. masakinist Jan Emil N. o h.h. Hulda f. Johansson. Stud. ex. Uddevalla 1920; farm. kand. 1923; apot.ex. 1927. Elev Korpen, Göteborg 1920 – 22. Anställning: Bävern, Sth 1923 – 25; Hjorten , Sth 1927 – 42 (förest. 1 år o 5 mån). Priv. Apot. Herrljunga m filialapotek i Vårgårda 1942 - 1950. transport apot. Enhörningen, Gbg 1949. Amanuens i botanik o farmakognosi vid farm. inst 1926 – 27. Ledamot av styrelsen för Sthkretsen av Sv. Farm.-förb. 1928 – 32, bibliotikarie i farm. fören. 1933 – 42. Ledamot av styrelsen för Västgötakretsen av Sv. Apot.-förb. 1943 – 49, sekr. 1943 – 49 samt fullm. För kretsen 1945 – 49. Led. Av styr. För Västra kretsen av Sv. Apot.-förb. Samt sekr. 1952 - .Skrivit artiklar om beredning av apotekspreparat.
Gift 1933 m farm. kand. Margit Sjöberg. Barn: Bernt Torvald f. 1939: mats Arvid f. 1947.

Ernelli Hard Thore
Apot. Herrljunga 1950 – 1957 f. ö inga uppgifter.

Stjerna Martin John Oscar
F. i Gustavsbergs s:n, Sth län 26/5 1908. Son till ingenjör John S. o h. H. Ester f. Norrby. Stud. ex. Stockholm 1928; farm. kand. -ex. 1932; apot.-ex. 1937; Elev: Orust och Kronan, Eskilstuna 1929 – 31. Anställning: Storken, Sth; Enhörningen, Sth; Draken, Sth 1933 – 35.Älgen, Sth; Vita Björn, Sth 1937 – 42: Karlshamn 1942 – 44. Priv. Apot. Stensele 1948. Apot. Herrljunga 1958–
G. m. farm. kand. Ing-Alice Maria Egnér. Barn: Marianne Hedvig Ingeborg f. 1940; Ingrid Ester Maria f. 1942; Göran John Peder f. 1945.


Forts. till referenser

Forts. till introduktionen