NYA VÅRDCENTRALER

VÅRDCENTRALEN I FLODA
Vårdcentralen, som invigdes 1976, planerades av landstinget men byggdes och uthyrdes av ett privat bostadsföretag (É). Upptagningsområdet motsvarade Skallsjö församling med då cirka 9000 invånare med relativt sett lågt antal äldre, cirka hälften av riksgenomsnittet.
I vårdcentralen inrymdes: Läkarmottagning med två distriktsläkare och en – två underläkare (AT eller FV), På mottagningen fanns två sjuksköterskor, en undersköterska, två biträden, en sekreterare och två kontorister. Man hade 1977 13.500 patientbesök varav cirka 1/3 var akuta besök.
Distriktsvård och Mödravård med distriktssköterskor och barnmorskor, Tandvård och Apotek var också inrymda i vårdcentralen.
Vårdcentralen blev redan från början en viktig del i Lerums primärvårdsområdes strävan att leva upp till sitt primärvårdsansvar och detta genom ett mångsidigt utvecklingsarbete som drevs av dess chef distriktsläkare Bengt-Ivar Nöjd och av distriktsläkare Hans Lundgren.

Hälsa och sjukvård vid Floda Vårdcentral

Ella Carlsson, undersköterska, minns:
ÓUnder 60-70 talen hade ett antal bostadsområden växt upp i utkanten av Floda Centrum. Uddared i väster, Drängsered och Hästhagen i norr, Kyrkmossen vid kyrkan Berghult i söder dessutom Tollered, Ryggebol och Nordåsen. Antalet invånare hade under en ganska kort tid ökat väsentligt och befolkningen var i stort behov av en egen vårdcentral. I april 1976 stod den vackert belägna vårdcentralen färdig att ta's i bruk av människorna i Floda och Tollered. Vi som varit med i förberedelsearbetet och som senaste tiden levt med penna och anteckningsblock i handen, som plockat ur kartonger, prickat av varor som levererats, diskat, paketerat, steriliserat och ordningsställt undersökningsrum och laboratoriet kunde nu dra en suck av lättnad. Vi kunde nu glädjas med befolkningen över vår nya fina vårdcentral.
I samma plan som läkarstationen fanns även distriktsköterskornas mottagning samt mödra- och barnavårdscentralerna. Även apoteket fanns på detta plan. En trappa upp fanns folktandvården och i bottenplanet fanns förutom personalutrymmen även Försäkringskassans kontor. Lokalerna var ljusa med vackra moderna textilier. De kom också att utrustas med konst där personalen fatt fått vara med och välja. Läkarstationen var utrustad och tänkt föor fyra tjänstgörande läkare och övrig personal anställd. För att täcka behovet vid en fyrläkarstation. Två sjuksköterskor, två kontorister, två läkarsekreterare , en heltid och fyra halvtider undersköterskor. Dessutom städerska och vaktmästare för hela vårdcentralen. Laboratorieassistent anställdes dock inte eftersom undersköterskorna redan hade viss utbildning i lab.arbete och kunde utfira de relativt enkla mikroskopiska uppgifter som behövs utföras på en läkarstation i akuta situationer. Övriga prover sändes varje dag till laboratoriet i Borås. Som heltidsarbetande undersköterska kom jag att en dag i veckan sköta blodtrycksmottagningen. Förutom erfarenhet av blodtryckskontroll från min elevtid på anestesiavdelningen vid lasarettet i Alingsås, fick jag en mycket bra utbildning i hjärt- och kärlsjukdomar av en rad föreläsningar vid Östra sjukhuset i Göteborg. Till läkarstationen kom ofta studiebesökare från olika håll i vårt land. Trevligt och kändes inte alls belastande. Förutom AT- och FV- läkare hade vi även sjuksköterskeelever och undersköterskeelever av vilka även vi hade en del att lära. Under min tid på Floda läkarstation som undersköterska, deltog nästan alltid någon av
personalen i projekt av olika slag, utvecklingsarbete eller forskning. Som "blodtryckssköterska" blev jag assistent i en omfattande forskning i medicinsk behandling av Blodtryck på äldre män och kvinnor. Dr. Lennart Hallerbäck var forskningsansvarig på vår läkarstation. Undersökningen startade som pilotprojekt vid -som jag minns- 25 läkarstationer runt om i vårt land. Projektet leddes av GBG:s universitet, Östra sjukhuset i GBG och sponsrades av olika läkemedelstillverkare.
Efter ett år tillkom ytterligare ett antal läkarstationer till blodtrycksforskningen på äldreblodtryck. Projektet var en s.k. dubbel/blind forskning, d.v.s. medicinen som patienten blev tilldelad kunde vara verksam eller overksam. Dessbättre hände inget dramatiskt, eftersom patienterna blev mycket väl omhändertagna med täta kontroller och provtagningar. En del hembesök efter arbetstid blev det dock. Ansvaret kunde kännas tungt ibland.
Jag tror jag vågar påstå att vi tillsammans gjorde ett gott arbete, inte minst därför att sammanhållningen och kamratskapet hade hög kvalitet och att vi var och förblev en homogen grupp. Vi träffades ofta efter arbetstid för interna möten då vi ibland lyssnade till aktuella föreläsningar då vi också kunde diskutera ev. frågor som uppstått. September -81 presenterade vi vår läkarstation och våra arbetsmetoder vid en stor konferens i Örebro. Detta väckte en del uppmärksamhet och vi fick besvara många frågor efter presentationen. I början av -77 anordnades en information om" Barnmisshandel" i Lerum där kommun och landsting deltog med personal. Så även personal från vår vårdcentral. En större katastrofövning ägde rum i vår kommun i nov. månad -79 där läkare och övrig vårdpersonal deltog. Mycket välbehövligt med tanke på den allt större tåg - och flygtrafiken. I maj -86 startades en kurs för vårdpersonal på kvällstid under ledning av Lill Molén - kurator på Östra sjukhuset - där vi talade om vården av döende människor. Efter ett antal kurstimmar återsamlades vi på höostkanten på Skara stiftsgård i Alingsås för genomgång och avslutning av kursen., som resulterade i att några av deltagarna blev kursledare för kommun och landstingsanställda i "Vård vid livets slutskede". Undervisning i lagen om medbestämmande gav mig personligen en fundering över hur en i grunden bra grupp kan fungera i vissa situationer. Efter en veckas utbildning vid Fristads folkhögskola i lagen om medbestämmande, där det även ingick pedagogik och psykologi (Arne Sjölunds välkända metodik), kom jag glad och positiv och med självförtroendet på topp för att starta undervisningen i min egen grupp. Detta trots att jag blivit varnad för att starta med den egna arbetsgruppen. Efter de stadgade 6 lektionerna var mitt självförtroende noll och mina arbetskamrater lättade över att undervisningen i MBL var avslutad. Inget hade väl egentligen gått snett, men den talande tystnaden avslöjade en del om den auktoritet som fanns i gruppen och som jag inte märkt tidigare. I de grupper där undervisningen senare skedde var" andan" en helt annan. Möjligtvis för att det var kvinnogrupper ??? Efter 1988 arbetade jag enbart fackligt, kunde på ett annat sätt se verksamheten i sjukvården både från personalens och arbetsgivarens sida, situationer som uppstod och måste förhandlas där det inte var så enkelt att se vem som var vinnare eller förlorare. Jag kom att sakna mitt tidigare arbete, arbetskamrater och inte minst alla de patienter som jag lärt känna under årens lopp.Ó

En produktionsstudie vid Floda vårdcentral

En produktionsstudie gjordes vid vårdcentralen i november 1976 av Hans Lundgren i samverkan med Försäkringskassan (Jan-Erik Lundgren) och Apoteket (Gunnel Anderberg). Samtliga läkarbesök registrerades på läkarmottagningen under 4 veckor med hjälp av R/P-blankett. Av besöken var 506 på tidsbeställd mottagning och 369 jourbesök. Cirka 97% av patienterna slutbehandlades på den tidsbeställda mottagningen. De flesta remisser var jourbesök. Tillsammans behandlades och slutbehandlades 94% av patienterna på vårdcentralen. Besöksorsaker registrerades som visade stor bredd av diagnoser, vilket man ansåg vittnade om ett stort behov för allmänläkaren att få bred vidareutbildning.
På apoteket kontrollerades undersökningspopulationen med avseende på receptförskrivning. 215 recept noterades med totalt 313 utskrivna preparat. 90% av all receptförskrivning hämtades ut vid vårdcentralens apotek. Preparat mot luftvägsinfektioner inklusive antibiotika dominerade bland förskrivningarna.
Försäkringskassans register över sjukskrivningar användes vid studien. Totalt sjukskrev sig 492 patienter under undersökningsperioden. Av dessa hade 123 intyg och 369 var egensjukskrivning. De med sjukintyg från läkare svarade för cirka 70% av alla sjukskrivningsdagar. Egensjukskrivningarna var vanliga i åldersgruppen 20-30 år medan 30-40 åringar visade låga värden. Cirka hälften av sjukskrivningarna gjordes av läkare utanför vårdcentralen. Bland kvinnor i åldersgruppen 20-30 år svarade Óannan läkareÓ för nästan all sjukskrivning. Gruppen 30-40 åringar utnyttjade i huvudsak vårdcentralens läkare för sjukskrivning. Andningsorganens sjukdomar svarade för 36% av alla sjukfrånvarodagar , Muskel och skelettsjukdomar motsvarade 33% och dominerades av läkarintyg, nästan 90%.
Undersökningen ansågs visa på behov av prevention och behandlingsstrategi av ryggproblem för att korta ner sjukfrånvaron. Vidare torde bland dessa patienter ryggproblemen kunna spegla en mer djupt liggande konflikt, vilket på ett ändamålsenligt sätt borde penetreras. Man efterlyste sålunda ett mer energiskt och kraftfullt handläggande av denna patientkategori. Jämför ÓRehabprojektetÓ som beskrivs senare.

Hypertonidispensär vid Floda vårdcentral

Hypertonidispens (HD) var en var en självständig enhet som handlades av en undersköterska en dag i veckan. Man använde löpande vårdplaneringens kallelsesystem. HD var avsedd att ge bättre underlag för diagnos, behandling och uppföljning av patienter med högt blodtryck med utnyttjande av annan personal än läkare. Dåvarande tak för blodtrycket var : 20 – 29 år 155/100, 30 – 49 år 165/105, 50 – 69 år 180/110 och äldre än 70 år individuellt , allt enligt direktiv från Medicinkliniken i Borås. Läkare skrev R/P-blankett med t. ex. önskan om tre kontroller på HD-dispensären med provtagningar vid nyupptäckt högt blodtryck. Uppföljning av medicineringen gjordes också på HD. Undersköterskan kompletterade anamnesen med ev. riskfaktorer som hereditet, rökning, övervikt, stress och gav rådgivning. Även rökavvänjning erbjöds.
En studie av hypertonipatienterna gjordes 1978. Vårdcentralens upptagningsområde, Skallsjö församling, hade vid årsskiftet 1977-78 8.405 invånare med många barn och få åldringar. Organisatoriskt fungerade hypertonimottagningen bra. Med hjälp av vårdplaneringssystemet glömdes ingen patient bort. Av patienterna var 60% över 60 år, de flesta kvinnor. Övervikt dominerade bland kvinnorna, rökning bland männen. Man konstaterade att snittvärdena av blodtryck från tre mätningar kunde avvika markant från enstaka mätningar. Det fanns ett unikt tillfälle för friskvård och sjukvård att tangera varandra i HD-verksamheten.

Förebyggande och behandling av alkoholmissbruk
– ett förslag till vårdprogram

Floda vårdcentral med distriktsläkare Bengt- Ivar Nöjd utvecklade ett förslag till vårdprogram för förebyggande och behandling av alkoholmissbruk, Spri rapport 183, 1984. Primärvården svarade för det dominerande antalet kontakter med alkoholproblematiker. Man borde därför vara den vårdinstans som hade huvudansvaret för alkoholbehandlingen, dock med konsult- och utbildningsinsatser från psykiatrin. Samordningen med såväl länssjukvård som socialtjänsten var väsentlig för att eliminera parallella vårdkedjor och minska ÓrundgångÓ i vårdsystemet.
På vårdcentralen bildade man att en primär samordningsgrupp i missbruksfrågor (PSG). Gruppen bestod av en distriktsläkare, Bengt-Ivar Nöjd, sjuksköterska (samtliga mottagningssköterskor var engagerade – Gunnel Klofsten, Gunnel Johnsson och Rose-Marie Harrysson), alkoholpolikliniksköterska ( engagerade var Carina Rapp, Ulla Wik och Berit Linder)) samt en socialsekreterare, Kalle Walfridsson. Till gruppen adjungerades för kontakt och utbildning psykiaterkonsulten överläkare Bo Ivarsson samt docent Kennet Frankenberg från Socialhögskolan i Göteborg. Gruppen tog ansvar för missbruksvården inom primärvårdsområdet. Gruppen samlades varannan vecka ett par timmar och fungerade mycket bra i sammanhanget. Bl. a. kom många ÓnyupptäcktaÓ missbrukare under behandling.

En journalstudie

En journalgenomgång gjordes (nära 10.000 journaler) för att med hjälp av vissa kriterier i anamnes och undersökningsfynd finna för primärvården ÓdoldaÓ missbrukare. Man identifierade drygt 140 alkoholproblematiker. Man kunde ha förväntat sig minst 300 i upptagningsområdet om alkoholmissbruket var utbrett som i landet i helhet. Genomjournalgenomgången fann man således nära hälften av förväntade missbrukare. Praktiskt taget samtliga hade vid något tidigare tillfälle blivit föremål för ÓalkoholdiskussionÓ men p Gp.g.a. a eget förnekande blivit ÓbortglömdaÓ.

Intervjuer

Målsättningen var att intervjua så mänga som möjligt av de identifierade patienterna. Som hjälpmedel hade man ett speciellt utvecklat klassificeringsformulär. Man penetrerade 11 olika områden (Karriär, Attityder, Medicinskt, Skador, Psykiatriskt, familj, Arbete, Fritid, Omgivning, Vårdprofil samt Social profil). Patienten fick med ledning av denna utvidgade anamnes ett behandlingsprogram enligt en av grupperna: I – Behandling av mycket avancerade missbrukare; II – Behandling av missbrukare svårplacerade på arbetsmarknaden; III – Behandling av missbrukare med social svikt; IV – Behandling av ÓdoldaÓ missbrukare. Mycket få patienter tackade nej till ett behandlingsprogram. Speciellt viktigt var att de med primärt förnekande inte lämnades utan åtgärd.

Behandlingsresultat:

Subjektiv skattning (av projektledaren) efter journalgenomgång och diskussion i PSG

Klart
försämrad		 Försämrad Oförändrat Förbättrad Klart
förbättrad
I
4
3
II
2
3
2
III
1
3
6
2
IV
2
8
12
2
Totalt
9
17
20
4

Resultatet av behandlingen var inte så dystert som man ofta antog. Speciellt resultatet i den ÓdoldaÓ gruppen kunde anses som gott. Tittade man bara på de avancerade missbrukarna var resultatet oerhört dåligt. Vad den senare gruppen egentligen behöver är medicinsk och social omvårdnad, som kan ges med relativt små resurser. Tar man inte hand om dessa på ett adekvat sätt blir det en kringvandrande grupp i vårdapparaten, som för patienten snabbt leder till försämring och som blir oerhört kostsamt för samhället.

Mer förebyggande arbete vid Floda vårdcentral

Hans Lundgren, distriktsläkare i Floda 1976 – 1987 var mycket intresserad av friskvård, förebyggande hälsovård och sekundärprevention. Hans FoU-intresse kom att prägla Floda vårdcentral från starten. Ett flertal projekt inom vårdcentralens upptagningsområde startades och genomfördes. Hans Lundgrens intresse för FoU resulterade i en den första doktorsavhandlingen vid den nya Allmänmedicinska institutionen i Göteborg om diabetes och hypertoni år 1989. Här kort om några av projekten.

Ryggpatienter inom primärvården 1979

Studien av samtliga ortopedpatienter under en fyraveckorsperiod 1979, som registrerades på R/P-blanketter, visade att ortopedpatienter var kanske inte så många (8% av besöken hos läkare under perioden) men de hade en förgrundsplats vad gällde sjukfrånvaro. Under de första 2 – 3 månaderna var spontanläkningen stor oavsett behandling, därefter kom de socialmedicinska övervägandena i förgrunden. Ett snabbt omhändertagande av dessa patienter var därför en stor och viktig uppgift. En flaskhals var att väntetiden till sjukgymnastbehandling var 6-8 veckor.

Diabetespatienter vid Floda vårdcentral 1977

De 75 diabetespatienterna vid Floda vårdcentral gjorde tillsammans 214 besök som var 3% av samtliga läkarbesök. 60 av diabetespatienterna gjorde regelbundna besök hos ordinarie läkare vid vårdcentralen. Hälften av patienterna var över 70 år endast 4 av patienterna över 60 år hade insulin. Man påbörjade vid vårdcentralen kostrådgivning genom sjuksköterska 1977. Det var svårt att få de äldre att följa dieten varför slutsatsen blev att tillägg av tablettbehandling var att föredra.

Ur en studie – fem år med Floda Vårdcentral

Lena Olsson, Helseplan Sverige AB redovisade en undersökning om Floda vårdcentral under fem år i början av 1990-talet. Ur denna hämtas följande.
Floda vårdcentral hade 10 000 invånare med stor andel barnfamiljer och få äldre.
I vårdcentralen fanns distriktsläkarmottagning, en distriktssköterskemottagning och en barnmorskemottagning. Dessutom folktandvård och apotek.

Resurser
Några nyckeltal som speglade verksamheten:

– 1 årsarbetande läkare/2000 invånare hos vilka gjordes 1,04 besök per inv. och år
– 2,7 övrig personal per årsarbetande läkare.
– 1,33 invånare per årsarbetande sjuksköterska + distriktssköterska hos vilka gjordes 0,7 besök per invånare och år

Samverkan med andra
Samverkan med andra aktörer funderade rimligt bra. Kontakterna med kommunens hemsjukvård och Försäkringskassan framhölls särskilt som god liksom med Alingsås lasarett.

Patienttillfredsställelse
Endast 15 patientintervjuer i väntrum gjordes. De patienterna var sammanfattningsvis mycket nöjda: med rimliga väntetider, god telefontillgänglighet, korta väntetider i väntrum, trevligt bemötande, nöjda med besöket. Någon patient var missnöjd för svårighet att komma fram på läkares telefontid.

Vad präglade/utmärkte Floda vårdcentral?

Tidbokningssystemet
Man hade ett konsekvent genomfört bokningssystem som innebar att ingen patient kom obokad om det inte var en akutpatient, Ódirekt från gatanÓ. Även patienter till laboratoriet eller distriktssköterskan var bokade. Detta gav en struktur åt arbetsdagen med god kontroll över vad som kommer att hända. Det gav en jämn fördelning av arbetsuppgifter, lika för alla. Väntetiderna I väntrum blev korta. Man fick god tillgång till akuta tider hos läkare framför allt med den extra tid man hade under måndag till torsdag fram till kl. 18.
Tidbokningssystemet hade en styrande funktion med uppföljning av arbetsbelastningen på enskilda befattningshavare. Det krävdes god disciplin exempelvis att man journalför I direkt anslutning till patientbesöket och att man inte bokar patienter på telefontid.

Datoranvändning
Man hade kommit längst i konsekvent datoranvändning (det papperslösa kontoret) jämfört med andra vårdcentraler som undersökts av konsulten. Mail-funktionen användes t.ex. flitigt även intern. Distriktssköterskemottagningen använde inte datorjournal, endast bokningssystemet.

Rollfördelning
Rollfördelningen, som styrs av bokningssystemet, är mycket tydlig
Fördelningen mellan distriktsläkarmottagningens sjuksköterskor och distriktsköterskorna tycktes vara slumpmässig. Det var endast barnhälsovårdsuppgifter som skilde verksamhetsinnehållet. De fyra distriktssköterskorna delar på barnhälsovården, vilket gav ett lågt barnunderlag per distriktsköterska.

VÅRDCENTRALEN I GRÅBO 1978 -1989
Den nya vårdcentralen i Gråbo invigdes 1978. Byggnaden var en av de första i ett nytt koncept av utförande som utarbetats i samverkan mellan primärvårdsledningen i Södra Älvsborgs sjukvårdsdistrikt och centralförvaltningens byggnadsavdelning i Vänersborg.

Nya vårdcentralgenerationer

1970- talet innebar en kraftig standardhöjning av lokalerna för primärvården. Den första Vårdcentralgenerationen bestod av enplans byggnader med flyglar utgående från en central korridor. Gråbo vårdcentral är ett exempel på denna generation. Den var en av de första i en rad liknande i landstinget (I mittenälvsborg Vårgårda, Noltopr i Alingsås är exempel på dessa). De behövdes för utbyggnaden av primärvården och samlokaliseringen av primärvårdens verksamheter med apotek och tandvård.
Varje enhet fick en egen flygel, de större som läkarstationen och tandvården. ofta två. Apoteket lades i anslutning till entrén. Gemensamhetsutrymmen fanns i en annan flygel för omklädning, fikarum och arkiv/bibliotek. Ett ambulansintag fanns också. Mottagningslokalerna var ändamålsenliga. Den genomgående korridoren var bred, för bred för funktionen. Handikapptoaletter fanns det många och de samordnades inte med vanliga toaletter. En elak kommentar var att arkitekterna fick betalt efter ritad yta.

Snart (1980-talet) kom en andra generation vårdcentralbyggnader, där man bantade ytorna för att få ner kostnaderna. Man byggde i två våningar. Exempel på denna generation är Vårdcentralrena i Herrljunga, Sollebrunn och Lerum.

Gråbo Vårdcentral utvecklade vårdadministrativa system

Gråbo vårdcentral kom att bli ett centrum för utveckling av informationsbehandlinginformationssystem. Förutom att man tog upp och gjorde reklam för löpande vårdplanering i riket så utformades en variant av den Problemorienterade journalen. Spri och Gert Ljungkvist var medagerande.

Tillsammans med vårdcentralen Kronan i Sundbyberg utvecklades också den första heltäckande datorstödda journalen som fick stor betydelse för den fortsatta utvecklingen av datorstödet i primärvården. Till journalen, som gjordes problemorienterad, kopplades integrerades det löpande vårdplaneringssystemet. En läkemedels/receptmodul kopplades till det lokala apoteket på vårdcentralen. För att kunna använda datorsystemet för verksamhetsredovisning/analys beskrevs tillsammans med Spri och Kronans vårdcentral krav på Basdata i primärvården, Bengt Dahlin och Britt-Gerd Malmberg (Spri rapport 142/1983). Utvecklingsarbetet fortsattes av Rolf Linnarsson och resulterade i en doktorsavhandling vid Linköpings universitet: Methods, design and componenents for a computer-based patient record to promote quality care in general practice, 1993.
Mer om detta i avsnittet – Informationssystem och IT– i vården.

Gråbo vårdcentral före datoriseringen

Gråbo betjäningsområde
Gråbo vårdcentral betjänade 1985 cirka 7000 invånare i Stora Lundby och Östads församlingar inom Lerums kommun, som då hade 32.000 invånare. Medelåldern var låg, 33 år mot länets 38 år. inflyttningen i området var hög under 1960- och 1970-talen. Gråbo vårdcentrals betjäningsområde hade relativt mer social problematik än kommunen i övrigt. Rehabprojektet (se Rehabilitering – ett samverkansprojekt) visade att långtidssjukskrivningen var högre bland befolkningen i Gråbo jämfört med Lerum och Floda.

Ledningsorganisation
Den administrativa ledningen utövades inom en blockorganisation där primärvården var ett eget block. Blocket var uppdelat i fyra läkardistrikt. Gråbo vårdcentrals ledning fanns dels i Borås – blockledningen, dels i Alingsås – läkardistriktsledningen. Chefer var läkare i egenskap av blockchef och distriktsöverläkare. Lokalt leddes primärvården vid vårdcentralen av en vårdcentralchef och vid dennes sida en avdelningsföreståndare. Ledningen hade begränsade befogenheter. Beslutsnivåerna var många och beslut som krävde resursförbrukning utöver vardaglig drift var förenat med stor vånda och byråkrati.
Distriktsvården på vårdcentralen var inte integrerad i läkarstationens administration utan ingick i läkardistriktets omfattande kostnadsställe (i Alingsås). Den fackliga organisationen var på motsvarande sätt starkt centraliserad vad gällde förhandlingsrätt med många informationsnivåer.

Arbetsorganisation
Verksamheten var organiserad i vårdlag. Distriktsläkare, distriktssköterska och undersköterska var vasen för vårdlagen, tre stycken, med ett begränsade geografiska ansvarsområden.
Barnmorska med undersköterska och en av distriktsläkarna utgjorde ett fjärde vårdlag med hela betjäningsområdets fertila kvinnor som ansvarsområde.
Läkarstationen fungerade också som ett övergripande vårdlag med ansvar för akutvården och serviceansvar för de övriga vårdlagen. Funktioner var ledning, vårdplanering, laboratorieservice och sekretariat. Avdelningsföreståndarens hade under betjäningsområdeschefen övergripande ansvar för samtlig primärvårdspersonal.

Arbetsfunktioner
Några av många arbetsfunktioner tas upp här. Själva vården av patienten liksom patient/läkarkontakten avhandlas inte här. Det var dock, som alltid, kärnan i arbetet.
Telefonservice i form av telefonpassning. Samtlig personal deltog utom läkare. De senare fick ringa upp patienter efter önskemål. Målet var att inge skulle behöva vänta för att få svar omgående i telefon.
Patientrådgivning. Tidbokning per telefon som innebar telefonkontakt med vårdsökande. Patientsamtal som utmynnade i ställningstagande till problemet och åtgärd enligt KÅR (kontaktorsaksåtgärdsregistret) R/P-blanketten fylls i. E. Besöksplanering/bokning görs. Uppgifterna utfördes av sjuksköterska, distriktssköterska eller barnmorska och ibland av läkare.
För uppgiften behövdes oftast att patientjournalen togs fram ur journalarkivet, vilket tog tid med väntan i telefon.

Receptionsfunktion. Med uppgift som att förbereda för ett patientbesök d.v.s. ta fram och komplettera journalhandlingar, ta emot patienten, ta upp avgift och ge kvitto. Kassaredovisning. Kanslisten hade huvudansvaret för de administrativa uppgifterna men patientmottagande kunde också göras av sekreterare, sjuksköterska och undersköterska.
Laboratoriefunktion. Vanliga enkla prover togs på mottagningen (ex. urinpover som sediment, Hb, SR, Blodsocker, Vita blodkroppar, EKG) andra sändes till Centrallaboratoriet i Borås efter förbehandling och packning. Undersköterska och sjukvårdsbiträdet utförde dessa uppgifter.
Remiss och provsvarshantering. Med lasarettet överenskommen remissblankett fylldes i för lab. Eller medicinsk remiss. Provsvarsrutiner fanns.
Dokumentation av patientkontakt. (R/P-blankett, journaldiktering). R/P-blanketten fylldes i under olika delar av kontakten med patienten. Kontakten registrerades/intalades på band för sekreterarna att skriva ut. Ev. labvärden infördes på lablistor i journalen. Samtlig personal med utredande eller vårdande uppgifter gjorde detta. Läkarna lade relativt mycken tid på journaldokumentationen.
Journalskrivning. Läkarsekreterare (ibland kanslist) skrev ut journalen på journalblankett efter diktat av respektive vårdgivare. Remisser, utlåtande och brev skrevs också ut enligt diktat. Någon gång skrev läkarna själv ut remisserna och utlåtanden. Övervägande delen av läkarsekreterarens arbete var arbete vid skrivmaskinen.
Arkivfunktion. Innebar framplockning av journaler vid patientkontakter, insättning av färdigregistrerade journaler, kontroll av arkivet enligt fastställda rutiner. Uppgifterna utfördes huvudsakligen av kanslist och läkarsekreterare. Arkiveringsfunktionen var tidsödande.
Besöksplanering. D.v.s. rutiner vid på förhand planerade kontakter innebar ifyllande av R/P-blankett, insättning av R/P-blanketter i låda eller pärmar för övervakning, kallelserutiner. (Alla besök som överskred ÓplaneringshorisontenÓ 6 veckor kallades per brev, vilket sparade en mängd inkommande samtal. Kanslist och sekreterare hade huvudansvaret för att kallelserutinerna fungerade.
Vård- och resursplanering, statistik. Funktionen innebar Schemauppläggning, tidboksplanering och uppläggning, statistikinsamling. Vårdcentralchefen och avdelningsföreståndaren hade huvudansvaret men assisterades vad gällde färdiga rutiner av kanslist och undersköterska. I det manuella systemet tog rutinerna mycket tid.

Service till befolkningen
Ur en befolkningsenkät 1984 till sammanlagt 1229 invånare, 15 år och uppåt, slumpvis utvalda.
Service och bemötande:
ÓHur anser Du att servicen vid vårdcentralen är?Ó
57 % svarade God; 35 % Tillfredställande och endast 2% Dålig. 6 % angav ingen uppfattning.
ÓAnser Du att Du blir personligt bemött vid vårdcentralen?Ó
41 % svarade Ja, mycket; 69 % Tillfredsställande och endast 4 % nej.
ÓHar personalen ont om tid för Dig. Lyssnar de dåligt på Dina problem?Ó
60 % svarade Nej, aldrig; 17 % Ibland och endast 5 % Ja, oftast. 18 % hade ingen åsikt i frågan.
Tillgänglighet
Vårdcentralen var öppen vardagar mellan kl. 08 och 17. Under den tiden var målsättningen att alla skulle komma till tals med någon vårdgivare för att dryfta upplevda hälsoproblem. Övrig tid hänvisades befolkningen till en för Mellanälvsborg gemensam jourcentral i Alingsås med bemanning av distriktsläkarna i detta område.
Tillgängligheten mättes i nämnda befolkningsenkät:
ÓÄr det svårt att komma fram per telefon till vårdcentralen?Ó
66 % svarade nej: 24 % Ja, ibland. Endast 2 % ansåg att det var svårt att komma fram per telefon. 7 % hade inte alls ringt till vårdcentralen.
ÓAnser Du att Du behöver vänta länge för att få en tid till läkare eller distriktssköterska?Ó
65 % svarade nej; 20 % Ja, ibland: 7 % Ja. Resten hade ingen åsikt i frågan.
Sammanfattningsvis ansåg man att befolkningen upplevde att Gråbo vårdcentral hade stor tillgänglighet.
Kontinuitet. ÓFår Du träffa samma läkare vid Dina besök?Ó
43 % svarade Oftast; 32 % Ibland och 10 % Aldrig.
Man konstaterade att: ÓTrots vakansläget och de senaste årens läkaromflyttningar upplevdes kontinuiteten tämligen god vid vårdcentralenÓ.

Sammanfattningsvis var befolkningen mest nöjd med att:

– Man fick ett trevligt bemötande
– Väntetiden var kort
– Man fick den hjälp man behövde
– Man fick snabb hjälp
– Det gick snabbt att få tid
– Läkaren/personalen hade tid att lyssna och förklara sig
– Man fick en kunnig behandling
– Man fick samma läkare vid varje besök

En tidningsartikel om kulturrevolution

I en artikelserie om vårdkulturen i Sverige i början av 1980 besökte Karin Thunberg Gråbo vårdcentral och intervjuade Bengt Dahlin:

Vårdcentralen i Gråbo efter 1985
Arbetssättet på vårdcentralen förändrades helt efter införandet av datorstöd 1985.
Personalen fick ett radikalt förändrat innehåll i sin verktygslåda för informationsbehandling (informationssystemet). Även den verksamhetsmässiga. Arbetsorganisatoriska och personella situationen påverkades och blev föremål för förändringar.

Datorstödet omfattade översiktligt följande funktioner

Patientregistrering
Funktion för sökning och uppdatering av lokalt patientregister innehållande demografiska data över samtliga invånare i betjäningsområdet samt tilläggsdata för individer som var patienter vid vårdcentralen.
Vårdplanering
Funktion för underhåll av planeringsschema för vårdenheten, där vårdenhetens resurser i form av personaltid och utrustning m.m. tidsmässigt avsattes för olika aktiviteter.
Tidbokning
Funktion för inplanering för enskilda patientbesök och åtgärder samt rutinmässiga administrativa stödfunktioner typ lallelser.
Kassa
Funktion för patientavgiftshantering och redovisning.
Journaluppgifter
Funktioner innefattande rutiner för registrering och presentation av journalinformation i form av fullständig datorjournal.
Remiss-, svarshantering
Funktion för registrering av beställda och besvarade prover samt remisser och därtill hörande bevakningsrutiner.
Receptförskrivning
Funktioner innehållande stöd för läkare vid receptutfärdande, utskrift av recept på expedition eller apotek, registrering av läkemedelsinformation i journalen samt ett visst beslutstöd.
Vidmeringsrutiner
Enligt patientjournallagens krav.
Utskrifter
Funktioner för uttag av papperskopior av datalagrad information t. Ex. journalanteckningar och dagschema.
Rapporter, statistik
Funktioner för verksamhetsuppföljning och medicinsk utvärdering i form av rapportgeneratorer.
Brevlåda
Meddelandefunktion för kommunikation mellan vårdgivarna inom enheten.
Systemunderhåll
Funktion för underhåll av datasystemet vad avser bl. . sekretess och behörighetskontroll, underhåll av begreppslexikon, driftsövervakning och säkerhetskopiering (back up) m.m.

Bengt dahlin och Björn Nilsson konfererar kring datorterminal.

Förändrade vårdadministrativa funktioner

En del av förändringarna tas upp här.
Vårdplaneringen
De manuella rutinerna enligt ÓlerumsmodellenÓ2 med löpande vårdplanering hade överförts till datorstödda rutiner ofta i form av mallar som kunde hämtas fram och användas gång på gång. Grundschema kunde läggas upp för obegränsat antal vårdgivare. Brådskegraderingar samt obegränsat antal aktiviteter kunde enkelt definieras. Dagschema planerades för varje vårdgivare med utgångspunkt från grundschema eller genom kopiering av färdiga ÓprincipschemaÓ för olika definierade veckotyper.
Telefonservice, rådgivning
Ofta behövs journalen för rådgivning. Den fanns nu tillgänglig i datorterminalen vid sidan om telefonen. Persondata inlagda i datorns minne ökade säkerheten och förkortade telefonsamtalet.
Bokning
Tidigare fanns en gemensam tidbok tillgänglig i receptionen. Datorstödet innebar att alla fick tillgång till tidboken vid sin terminal – alla kunde boka besök eller återbesök när så behövdes. Via ÓbokningsbildÓ i terminalen registrerades som på R/P-blanketten bokningsuppgifterna. Om besöket var utanför ÓplaneringshorisontenÓ d.v.s. att det ej fanns upplagda dagschema sattes patienten på väntelista. Kallelsebrev skrevs ut av datorn enligt olika förvalda brevmallar som också innefattade anvisningar för föregående provtagningsbesök om sådant önskades. De datorstödda rutinerna ökade säkerheten och minskade tidsåtgången för bokning av patientbesök.
Patientbesöket
När patienten kom till mottagningen registrerades detta i kassan genom att hämta uppgifterna från bokningsmodulen. Besöksregistrringen kompletterades med en betalningsregistrering då taxekoder noterades. Kassakvitto skrevs ut automatiskt. Allt detta innebar tidsbesparing och ökad säkerhet.
Journalen fanns tillgänglig för alla behöriga i datorn och vid arbetsplatsernas skrivbord i datorterminalen. Besökslistor fanns på samma sätt i dagschemamodulen för alla vårdgivare. Tillgängligheten till informationen var maximal och tid sparades.

Att läsa datorjournalen
Att patientjournalen fanns i datorn innebar ett ovant sätt att ta del av patientdata. Det var frustrerande för en del vårdgivare. Lämpligt var att ta del av journaldata innan patientsamtalet.
Journalen var problemorienterad. Problemöversikten gav ingången till den.

Via den kunde man följa ett problem genom hela journalen. För problemet visades de undersökningar och andra åtgärder som registrerats kopplade till problemet eller kopplade till besöket generellt (problem 0).
Journalen kunde läsas på många andra sätt:
Besöksorienterat. Man kunde välja att läsa ett eller flera besöksdatums löpande journalanteckningar i omvänd kronologisk ordning som om man bläddrade besök för besök bakåt i journalen. Man kunde ange vid vilket besök man ville starta läsningen och hur många besöksanteckningar man ville läsa.
Möjlighet fanns att direkt via huvudmenyn begära senaste besöksanteckning, eventuell aktuell läkemedelslista och laboratorielista. Via en journalbild hade man möjlighet att se det viktigaste innehållet i journalen och via piltangenter och funktionstangenter följa vad som översiktligt fanns registrerat för de olika besöksdatum vad gällde diagnoser, åtgärder och mediciner. Från översiktsbilden kunde man sedan läsa journalen både besöks- och problemorienterat med bläddringsmöjlighet.
Om man önskade kunde man söka och presentera enstaka begrepp med numeriska värden (bltr, hb, blodsocker) i tabellform eller som diagram.
Man kunde själv via systemunderhållet skapa sammanställningar av olika slag t.ex. diabeteslista, hypertonilista, Waranlista etc. Dessa faktalistor kunde man behålla för att återanvändas.
Läkemedels- och laboratorielistan var faktalistor som fanns förprogrammerade och kunde sökas via menyerna för att läsa journal.

Sekreteraransvar och att skriva datorjournalen
Sekreterarna fick en betydelsefull roll i det datorbaserade vårdinformationssystemet. Huvuduppgiften var kvar – att dokumentera vårdgivarnas kontakter med patienterna – journalskrivningen. Att skriva in en datorjournal tog inte längre tid än en vanligt dikterad pappersjournal. Men det var viktigt att kunna ÓbegreppslexikonetÓ inklusive diagnostermerna. En fördel var att vårdgivaren själv vid sin terminal kunde själv skriva in en anteckning, fast detta användes sällan av läkarna.
Därtill hade kommit nya ansvarsområden. Dataarkivet måste skötas d.v.s. av säkerhetsskäl måste data lagras. Sekreterarna gjorde Óback-upÓ. Sekreterarna hade också ansvar för datasystemet och för maskinvaran. Sekreterarna fick en nyckelroll och blev helt oumbärliga för att datorstödet skulle fungera. Därmed ökades läkarsekreterarens yrkesstatus rejält.
Delar av journalen hade redan innan patientbesöket och fortlöpande under besöket registrerats av olika befattningshavare – i telefon, i kassan, på laboratoriet och kanske som receptförskrivning. Till sist med journalanteckningen efter läkarkontakten.
På samma sätt registrerades överenskomna Basdata (se detta avsnitt) för utvärdering av patient/vårdgivarkontakten, t.ex. initiativ till kontakten, kontaktsätt, brådskegrad m.m. Registrering av basdata innebar inte något större merarbete för sekreteraren eftersom de var en naturlig del av journalen och presenterades först i varje journalanteckning.

Sammanfattande erfarenheter av datorjournalförsöket i Gråbo
Patientens upplevelser

– Servicen, kontinuiteten och tillgängligheten var oförändrat god
– Bemötande och omsorg av patienten stördes inte av datorterminalen
– Informationsförståelsen påverkades inte
– Patientens tid med vårdgivaren påverkades inte
– Man var inte rädd för att sekretessen kunde hotas av datorjournalen.
– Man blev mer intresserad av att läsa sin datorjournal än pappersjournalen.
– Man undvek inte att söka vårdcentralen p.g.a. införd datorjournal.
– Man hade inget emot att vissa uppgifter om vården gick till närbeläget lasarett.

Arbetsorganisation och arbetsmiljö

– Datoriseringen innebar att ansvarsområden stramades upp och disciplinen vad gällde regler ökade.
– Teorin att det går bra att datorisera en vårdcentral med väl utvecklade manuella rutiner var inte tillräcklig. Man måste komplettera med insikten om att utveckling av verksamheten, organisationen och arbetsrutinerna samt personalen måste till för att åstadkomma effektivitetsvinster.

– Statusmässigt var det läkarsekreterarna som vann mest.
– Påtagligt kände man sig mer bunden vid arbetsplatsen än före datoriseringen.
– Utvecklingsarbetet ökade kunskaperna om ADB och om verksamheten och därmed självkänslan.

Yrkesrollerna

Läkarna

– De läkare som blev mest insatta i datasystemet fick en positivare syn på kvalietetn i informationshanteringen.
– Flertalet läkare upplevde ökad stress som delvis berodde på datasystemet. Man kände sig styrd av det strukturerade arbetssättet. Stressen ökade då det uppstod fel och oklarheter.
– Att inte ha journalen i handen vid patientkontakten kändes påfrestande för många och innebar ett förändrat arbetssätt.
– Att läsa en pappersjournal upplevdes lättare än en datorjournal.
– Datorn upplevdes av många som Óen svart lådaÓ som man hade svårt att få ut de uppgifter man önskade.

Sjuksköterskorna
Sjuksköterskorna använde de flesta funktionerna i datasystemet och blev mest beroende av systemet. Det var det positivt att slippa leta efter journaler. Men de var kritiska i en del avseenden,

– Det var krångligt att växla mellan rutinerna bokning och läsning av journalen i en bokningssituation.
– Överblicken vid läsning av journalen upplevdes minskad
– Att diktera journalanteckning var jobbigt för många sjuksköterskor då de inte hade en utvecklad nomenklatur för journalföring. De var inte vana att föra journal på ett strukturerat sätt.

Undersköterskor
Man behövde endast registrera lab.information och det lärde man sig snabbt. Man var positiv till datoriseringen utom en som inte klarade att ställa om sig till de nya arbetsformerna. Hon fick andra arbetsuppgifter.

Läkarsekreterare
Läkarsekreterarna var den yrkesgrupp som blev mest nöjd med förändringarna.

Arbetsmiljön
Sextio procent av personalen upplevde stress i arbetet under försöksperioden beroende på formell arbetsgång, inga genvägar, styrning genom systemet, information som upplevdes försvinna, små obegripliga fel, bristande överblick, bristande rutin och brister i utbildningen.
Därtill kom huvudvärk, ögon- och hudbesvär. Rödögdhet, grus i ögonen och sämre syn var besvär som uppgavs.
Rose-Marie Harrysson, vårdcentralföreståndare anförde:

ÓFrustration fanns i kassan, bland sjuksköterskor, bland läkare när systemet inte fungerade. Det höll på att ge oss hjärnblödning flera gånger i veckan det första halvåret. Alla driftstörningar. Det var urjobbigt när allting slocknade och vi inte visste vilka patienter som skulle komma. Pappersjournalerna fanns ju fortfarande kvar första året, vilket underlättade vid driftstopp. Men vi lärde oss att trycka ut manuella listor på tidböckerna under en period. Minns inte hur länge. Vi hade dagböcker där vi ofta skrev av oss frustrationerna.
En rolig episod var att anpassa sig att kunna skicka meddelande till varann via datorn: Minns att jag skickade ett meddelande till en AT-läkare men han svarade inte så när det gått några dagar så frågade jag honomÉÓJamen, jag har ju sprungit in och ut och letat i mina lådor på receptionen man kan ju inte hitta detÓ blev svaretÉfnissÉ han hade bara sett att det stod på skärmen att han hade ett nytt meddelande och då trodde han att det låg i lådorna för posten i receptionen.Ó


Sammanfattande synpunkter
Om en datorjournal skall accepteras och ha en framtid i vården får den inte störa patient/vårdgivarmötet. Datorn/terminalen/systemet får inte uppfattas som styrande av människans handlande utan måste vara ett stöd och en hjälp i arbetet.
Detta betyder bl.a. att

– Inmatning av information måste kunna ske utan tillkommande stressfaktorer eller försämrad arbetsmiljö. Det nya verktyget måste innebära förbättringar i dessa avseenden.
– Uthämtande av information skall ha samma krav på sig som inmatningsrutinen. Presentation av informationen måste vara överskådlig, pedagogisk och självförklarande så att den skapar trygghet.
– Mötet människa maskin är ett känsligt möte.

Om Gråboförsöket

– Datasystemet och rutinerna fungerat bra sedan ett skede av rutindrift inträtt.
– Det var i slutet av försöksperioden sällan störningar i driften
– Servicen till patienten var oförändrat god.
– Vårdplaneringen underlättades
– Boknings- och kassarutiner underlättades

Datorjournalen gav

– Vinster i dokumenthanteringen som tillgänglighet, platsbesparande, ekonomiskt effektiv, underlättande vidimeringsrutiner.
– Stor möjlighet att söka information i journaldokumentationen och på olika sätt
– Möjlighet till kvalitetssäkring

Men också

– Svårigheter att anpassa sig till tekniken som bundenhet till terminalarbetsplats, ej blädderbar journal, känsla av Ósvart lådaÓ.
– Frustration när systemet inte fungerade.
– Behov av bättre utbildning och ändrade attityder till journalens informationsvärde.

Ur sjuksköterskornas processdagbok vid Gråbo Vårdcentral 1985 – 1986
Mycket registrerades under Gråboförsöket. Inte minst var det viktigt att ta fram svårigheterna under projektarbetets gång , och det gjorde man i en dagbok med motto:

Tänk i varje nöd och fara varje motgång och besvär
Att det ändå kunde vara vida värre än det är.

Lenah 850913:

ÓSom vikarie upplevde jag det som mycket jobbigt att vara på Gråbo VC i början av dataprojektets införande. Trots att jag arbetat här en hel del tidigare kände jag mig helt utanför. Jag kände ingen som helst motivation till att sätta mig in i överhuvudtaget något som rörde datan. Ett år senare (fortfarande vikarie och mitt uppe i datorprojektet) känner jag mig accepterad. Jag förstår att det var en jobbig tid för den ordinarie personalen men jag är övertygad om att det hela hade gått lättare för alla parter om man pratat igenom vikarieproblemet innan man startade projektet.Ó
Rose-Marie 850920 ÓSom vikarie i Gråbo upplever jag i mångt och mycket det som mina kollegor redan noterat. När datan utvecklas blir man mer och mer engagerad. Underbart är alla dessa ÓdatamänniskorÓ, tålmodiga, glada, snälla, uppmuntrande, vänliga och gulliga.Ó
Rose-Marie 851216 ÓHopplös måndag. Ingenting med datan fungerar. Buggcheck i ett. Ständiga samtal till Rolf Nikkula i Stockholm.Ó
Rose-Marie 198-v.3. 8:e veckan med tidboken. ÓFortfarande mycket stul med bokning och vårdplanering. Känns tungt och meningslöst ibland men hoppas på en ljusnande vår.Ó

Rose-Marie 19860707

ÓPå nytt datakrångel. Nu slänger jag snart ut den!Ó

Sammanfattande:
Personalen upplevde under försöket ofta att: Datorer är skit! Inte minst är förändringsarbete tungt och svårt. Det sliter ofta hårt på relationer och lojaliteter i laget. Speciellt upplevde vikarierna att de var utanför gemenskapen.

NYA VÅRDCENTRALEN I LERUM
Flytten från Brobackens vårdcentral i Hälsohuset var efterlängtad. Man fick en egen välplanerad tvåvåningsbyggnad (det var en ny generation av vårdcentralsbyggnader), där alla enheter skulle få välanpassade lokaler. I bottenplanet en reception i vars anslutning fanns sekretariat och plats för sjuksköterskors telefonrådgivning. Plats för två ÓvårdlagÓ med läkare och sjuksköterskor (distriktssköterskor), ett laboratorium, en barnläkarmottagning, rum för specialistkonsulter av olika slag, mödrahälsovårdsenhet för barnmorskorna. En gemensam konferens- fikarumsenhet, bilbliotek, vaktmästeri. I entréplanet också apoteket. En trappa upp (hiss var installerad) fanns sjukgymnastik och arbetsterapi med specialrum för deras behov. Tandvården hade också välutformade lokaler i andra planet. De valde att ha eget fikarum! I källarplanet fanns förrådsutrymmen bl.a. för hjälpmedelsredskap. Där var också personalens omklädningsrum belägna.

Gunnar Hedelin minns.

Ó I början av 80-talet blev vi alltmer trångbodda i Brobackens läkarstation. Planerna var då att bygga en ytterligare Vårdcentral i södra Lerum och i nästa steg bygga en ny Vårdcentral i centrum som skulle betjäna Lerum norr om motorvägen. Att det blev EN större Vårdcentral i centrum berodde dels på att man inte hittade någon lämplig plats i södra Lerum, dels på att man ville få färdigt Lerums centrum.
Vi blev en av de större Vårdcentralerna i regionen, en storlek som bl.a. kom väl till pass 1987 vid den svåra tågolyckan vid Lerums station då vi plötsligt blev katastrofmottagning för 60-70 skadade vid tågolyckan. Lyckliga omständigheter och en engagerad och kunnig personal gjorde att vi klarade den uppgiften på ett berömvärt sätt. Efterarbetet resulterade också i en videoinspelning för att dela med oss av våra erfarenheter till andra vårdenheter i landet."

Ulla Sandvall, vårdcentralföreståndare, berättar.

"1988 började jag på Lerums vårdcentral som vårdcentralsföreståndare och innehade denna tjänst till 1999.
Vårdcentralen som var nybyggd och invigd 1985 var en av de större i landet.Den nya vårdcentralen planerafdes för arbete I vårdlag, Den 13 maj 1985 stod vårdcentralen färdig att ta emot patienter. Vårdcentralen inrymde läkarmottagning, barnmottagning, mödravård, barnavårdscentral, sjukgymnastik och arbetsterapi. Receptionen med kassa var och växel bemannades av läkarsekreterare.
I hela huset, inklusive Tandvård med ca 20 personer, apotek med ca 12 personer och kansliet ca 10 personer, arbetade totalt ca 160 personer i huset. Vårdcentralens personal var 125 personer inklusive kvälls- och nattpatruller. Som föreståndare kändes ett chefskap för 125 personer som en uppgift att enbart administrera: lägga schema, bevilja/eller avslå ledigheter etc. Möjligheten att bl.a. utveckla och kvalitetssäkra vårdarbetet var mycket liten. Gunnar Hedelin och jag tog ett gemensamt beslut att försöka hitta en vettigare inre organisation och startade tillsammans med Solweig Kärrman ett projekt kallat Hjalmar som resulterade i att de "naturliga" avdelningarna fick var sin avdelningssföreståndare. Dessa avdelningar var sjukgymnastik, arbetsterapi, städ, distriktsläkare, barnläkarmottagning och sekreterare. Övrig vårdpersonal föll på min lott alltså distriktsköterskor, distriktundersköterskor, sjuksköterskor, undersköterskor, barnmorskor och lab-personal samt kvälls- o nattpersonal. En av min första uppgifter var att med all personal gå igenom "SPELPLANEN" ett program med ett antal punkter som syftade till att personalen skulle känna engagemang och delaktighet i arbetet.
ÄDEL-reformen som beslutades 1990 och började gälla f.o.m. januari 1992 hade länge engagerat oss. Lerums kommun övertog i sin helhet kvälls- och nattpersonalen samt distriktsköterskor och undersköterskor enligt växling. Inför denna reform var känslorna i gungning och protester framfördes fram för allt från distriktssköterskorna i Älvsborg mot att patienterna berövades kontinuiteten.
Beslutsfattarna I Älvsborg gav efter och gjorde undantag. Älvsborgs undantag blev: Sjuka barn under 7 år samt personer med behov av hemsjukvård mindre än 14 dagar får insatsen tillgodosedda av primärvården. Detta undantag förde med sig en hel del problem. I Lerums kommun valde sedan länge många föräldrar att vårda sina sjuka barn i hemmet. Den växling ± budgeten som redan gjorts vållade stora bekymmer och undantaget togs så småningom bort så att gränsen går vid vårdcentralens dörr. Sjukgymnastik och Arbetsterapi som gav service till hela kommunen var fortsatt kvar i vårdcentralens lokaler fram till 199x."

Ulla Wessman fortsätter att berätta om.

Läkarsekreterare ett yrke i förändring

Ó Läkarsekreterarens uppgift i Primärvården, före införande av datorer, var att skriva patientjournaler på en elektrisk skrivmaskin efter diktat från läkare. Utvecklingen av skrivfunktionen var att skrivmaskinen fick "minne och suddband"under 1970-talet. Skulle en remiss skrivas i flera exemplar användes kalkerpapper. Självkopierande remissblanketter kom långt senare. Journalarkivet skulle skötas och fram till datajournalens inträde i början på 1990-talet var det tidsödande att ständigt "leta journaler" för sjuksköterskor, undersköterskor och läkarsekreterare. På Brobackens läkarstation i Lerum var läkarsekreterarens arbetsplats helt skild från övrig sjukvårdspersonal, ett litet "kyffe" bakom kapprummet.
I den nya. bemannades Receptionen med kassa och växel av läkarsekreterare. Dokumentationen av patientjournaler och arkivarbete sköttes av läkarsekreterarna. Senare placerades läkarsekreteraren i "sitt" vårdlag med ansvar för arbetet i teamet nära läkare och övrig vårdpersonal. Statusen på vårt yrkeskunnande sågs och uppskattades.
Datoriseringen startade med kassafunktionen "Adapt" och 1992 infördes journaldatasystemet Profdoc. Datasystemets intåg skulle ersätta sekreteraren enligt diskussioner bland ansvariga politiker och tjänstemän. Några tjänster minskade, men för oss övriga öppnades en ny, spännande och utvecklande värld. Datorjournalen har krävt stora insatser och stimulerande arbetsuppgifter av läkarsekreterarna. Läkarsekreterarna fick utbildning som systemadministratörer. En stor del av arbetsuppgifterna innebär uppdatering och arbete med systemet kontinuerligt. Insatser behövs av systemadministratörer för att utbilda ny personal, lösa dagliga problem med datorer och skrivare bl a. Läkarsekreterarens yrkesroll förändrades mycket utifrån ständigt nya kunskaper och erfarenheter och ny utveckling av tekniken inom dataområdet. Idag, i början av 2000-talet, är läkarsekreteraren specialist på dokumentation och att utveckla dokumentationsdelen i datorn, att ha kunskap i statistik och ta fram uppgifter ur datorjournalen som underlag för beslut och att ständigt lära ny personal datasystemet. Under 1990-talet har flera dataprojekt genomfprts för fortsatt datautveckling. 1998 genomfördes Projekt ROS, elektronisk remiss och svar mellan vårdcentral och röntgen på Alingsås lasarett. Lab-projektet är ett annat dataprojekt som har genomförts för att överföra remissvar elektroniskt. Nya satsningar för att utveckla datasystemen pågår ständigt.Ó

Öppen mottagning på Lerums vårdcentral

Lerums vårdcentral arbetade under många år med den s.k. Ólöpande vårdplaneringenÓ, som tidigare beskrivits. I mitten på 80-talet ändrades synen på denna modell och på flera håll startade ÓöppenmottagningarÓ, dit patienten under vissa timmar fritt sökte på vårdcentralen.
På Lerums vårdcentral infördes ÓsnabbmottagningÓ för patienter med snabbt åtgärdade medicinska problem. För mottagningen avsattes två timmar per dag för två läkare. Redan efter något år tvingades man att utöka resurserna med ytterligare läkare. I och med det nya husläkarsystemet utökades denna vårdform.. Alla läkare fick icke tidsbeställd mottagning cirka två timmar per dag. Detta i sin tur minskade de bokningsbara tiderna och fler patienter tvingades söka på öppenmottagningen fast de egentligen inte platsade där. Under sommaren 1996 tvingades man sätta en gräns på sju patienter per läkare och mottagning. Det var en riktlinje men ingen sökand patient blev utan vård eller behandling. Man ansåg att man trots alla förändringar kunnat förena en hög tillgänglighet på rätt vårdnivå med god kvalitet och bra arbetsmiljö.
Dock ansåg man att man borde titta över organisationen. Detta gjordes i ett projektarbete under ledning av Ulla Sandwall. Man gjorde först en probleminventering av den öppna mottagningen och ansåg att:

– Den öppna mottagningen krävde mycket resurser, alla personalkategorier sammantaget.
– När ÓfelÓ patienter kom in på mottagningen blev det dålig kvalitet för både patient och vårdgivare.
– Arbetsmiljön blev dålig och stressig.
– Möjligheterna att utnyttja personals kompetens försämrades.
Man satte upp några förändringsmål.
– Rätt patient på rätt tid till rätt vårdgivare
– Bibehållen kontinuitet så långt det var möjligt.
– Bra/bättre service till patienterna.
– Ökat antal bokade patienter till läkarna.
– Arbete enligt LEON (lägsta effektiva omhändertagandenivå).
– Ökat antal bokade patienter till sjuksköterskorna – motsvarande 15 – 20 timmar per vecka.
– Utnyttja personalens kompetens maximalt.
– Bra arbetsmiljö.

Förändringar som genomfördes 1997.

Den öppna mottagningen ersattes av:
Snabbjourmottagning. Patienter vid denna mottagning skulle i 90% ha åkommor som snabbt gick att åtgärda (besöksorsaker listas). Övriga patienter bedöms av sjuksköterska och får bokad tid efter behov.

– Mottagningen var öppen dagligen 08 – 09.30. Två – tre läkare tjänstgör tillsammans med sjuksköterska och en undersköterska.
– Alla läkare schemalades till snabbjourmottagningen.
– De tillkommande bokningsbara tiderna används efter bedömning av sjuksköterska. LEON.
– Sjuksköterskorna telefonrådgivning ökades. LEON.
– Alla distriktssköterskor deltog i telefonrådgivningen.
– Alla distrikts-/sjuksköterskor skulle ha bokningsbara tider för att ge en god kontinuitet.

I samband med förändringen av öppen mottagning flyttades Hulanmottagningen in till vårdcentralen1997. En del förändringar av lokalanvändningen på vårdcentralen gjordes. Handledning till sjuksköterskegruppen genomfördes.

Gunnar Hedelin berättar vidare.

ÓMottagningens verksamhet under de gångna 20 år har präglats av vår strävan att genom olika förändringar förbättra verksamheten och tillgängligheten men också av våra politikers olika ambitioner, vilka tyvärr inte alltid går åt samma håll. Vi byggde i mitten av 80-talet upp en modell där vartdera av de 4 vårdlagen ansvarade för var sin del av vårt upptagningsområde. När det väl hade satt sig beslutades från politiskt håll att alla skulle välja sin husläkare- så vårt geografiska områdesansvar sopades bort i ett enda nafs. Ett annat tydligt exempel: vi har arbetat mycket med prioriteringsdiskussioner i många år- men så beslutar politikerna att tid skall ges till patient inom ett visst antal dagar oavsett medicinsk prioriteringÉÓ

Läs mer om Lerums vårdcentrals aktiviteter i andra avsnitt som:
Samverkan en Lerumsideologi. Om utvecklingsprojekt under 1990-talet, se FoU-kapitlet. Där finner Du också FoU-enhetens i Lerum tillkomst och verksamhet. Barndistriktsläkarna, BVC och Distriktsvård har egna avsnitt. Så har också Äldrevården, Distriktssjukgymnastik och Distriktsarbetsterapi. Vårdlagsarbete beskrivs under Äldreomsorg och Husläkare. När Lerum var eget primärvårdsområde och ledningsorganisationen kan Du ta del av i avsnittet Från centralisering till decentralisering. I Primärvårdens resurser redovisas också Lerum vårdcentrals. Det finns ett avsnitt om Tågolyckan som Gunnar Hedelin nämnt i sin hågkomst.

Gunnar Hedelin avgår som chef efter 25 år

Tony Bergman porträtterar Gunnar Hedelin i Vårdsidor nr 3, 2001.
Avgående chefen för vårdcentralen: ÓChefrollen har ändrat karaktärÓ

Ó Den ekonomiska och I personella situationen är alltmer pressad. Den satsning som politikerna i många år utlovat till primärvården ser vi inte i handling, säger chefen för Lerums vårdcentral. Det ska bli skönt att ägna sig åt andra saker än att vara chef.Ó
ÓDet skall bli skönt och stimulerande att få slippa chefsansvaret och ägna sig åt andra arbetsuppgifter. Till dem hör bland annat arbete som allmänläkarkonsult på lasarettet i Alingsås för att utveckla samarbetet ytterligare mellan lasarettet och vårdcentralerna Mittenälvsborg, säger Gunnar Hedelin, som efter nästan 25 år lämnar tjänsten som chef men fortsätter som läkare vid Lerums vårdcentral.
Redan under gymnasietiden i Göteborg stod det klart för Gunnar att han ville utbilda sig till läkare. En bidragande orsak till yrkesvalet var sannolikt att han hade inspirerats av en äldre bror som några år tidigare hade påbörjat sina läkarstudier. Värt att nämna är att även hans yngre bror längre fram satsade på samma yrkesbana.
Gunnar var klar med sina läkarstudier år 1969 och fick ganska snabbt en provinsialläkartjänst i Lerum.
Aldrig enformigt
- Jag har aldrig ångrat att jag valde att bli allmänläkare. Det är ett mycket stimulerande och varierande yrke som aldrig blir enformigt. Att kunna ha en långvarig kontakt med sina patienter och finnas till hands vid olika tillfällen för en mängd olika problem är mycket givande.
Gunnar berättar om en händelse förra året då en äldre dam insisterade på att få komma på besök en viss dag. Det visade sig att hon kom med en blomma och en tårta och ville tacka för de precis 30 år på dagen, som hon varit hans patient.
- Det kändes ganska speciellt, erkänner han.
Helt klart är att han visade intresse och fallenhet för arbetet på vårdcentralen och avancerade till att bli chef för verksamheten, vilket han nu har varit i cirka 24 år. I den rollen fick han vara med om att planera den nuvarande vårdcentralen, som invigdes 1985.
- Det var en spännande ti Tillsammans med mina mc arbetare skapade vi en väl fungerande arbetsplats för den tidens vårdlag.
Ändrat karaktär
Under sin tid som chef i Lerum har Gunnar kunnat se hur själva chefsrollen har ändrat karaktär.
- Tidigare handlade det främst om arbetsledning. Nu är vårdcentralen en mer självständig enhet med ett långtgående decentraliserat ansvar för bland annat inköp och anställning av personal. Tyvärr finns det en strävan från den politiska ledningen att decentralisera ut ännu mer administration till oss vilket jag inte tycker man är betjänta av. Mer administration ute på enheterna tar plats från vårdarbetet och det måste vara en felaktig prioritering.
Gunnar Hede/in, avgående chef i Lerum, fortsätter som läkare vid vårdcentralen.
Gunnar är nöjd och stolt över insatserna från de 70 anställda på vårdcentralen.
- De gör fina insatser och ja kan glädjas åt en stabil personalstyrka.
Under årens lopp har vårdcentralen och dess personal deltagit i flera väl dokumenterade utvecklingsprojekt. Till dem hör den mycket uppmärksammade så kallade Lerumsmodellen med dess inriktning på en mer systematiserad bedömning av brådskegraden hos de vårdsökande.
Som chef har Gunnar strävat efter att i största möjliga utsträckning fatta besluten tillsamman med sin personal, liksom han känt det naturligt att vara delaktig i besluten i sin ledningsgrupp i Mittenälvsborg.
Nu har Gunnar fyllt 60 år i maj och vill inte längre ha det fulla ledningsansvaret.
- Det har blivit allt tyngre under senare år. Den ekonomiska och personella situationen är alltmer pressad och den satsning som politikerna i många år utlovat till primärvården ser vi inte i handling. Av bland annat den anledningen skall det bli skönt att få ägna sig åt andra saker.
Till dem hör fler patientkontakter samt att vara allmänläkarkonsult på Alingsås lasarett för att ytterligare utveckla kommunikationerna mellan de olika specialiteterna. Införandet av elektroniska remisser hör också till de kommande arbetsuppgifterna.
Gunnar räknar även med att få mer fritid än tidigare och han kommer inte att få några problem med att fylla den. Familjen med barn och barnbarn tar sin tid och han spelar även tennis samt sjunger sedan många år i en Barbershop kvartett.Ó

Ungdomsmottagning – en ny verksamhet

Anita Glanz var med och startade en Ungdomsmottagning i Lerum år ? .
I Vårdsidor nr 3 1998 hämtar vi ur ett arbetsplatsreportage av Ulla Wessman.
Under 1997 hade Ungdomsmottagningen 1.500 besök. Gruppverksamhet på mottagningen och utåtriktad verksamhet i skolor och på fritidsgårdar har barnmorska och kurator sammanlagt haft 130 grupper under samma år.
ÓDe flesta unga kvinnor i Lerum gör sin första gynekologiska undersökning på ungdomsmottagningen. De kan söka för att de har problem med flytningar, ospecifika besvär från underlivet, mensvärk eller för att de bara behöva prata om sex.
- Mottagningen är öppen för ungdomar i åldrarna 13 till 25 år. Det är sällan någon som är över 20 år som söker, berättar Gun Rembeck, barnmorska. De som besöker oss mest går på gymnasiet.
- Personalen har olika yrken, vi är av olika kön och i olika åldrar. Det ser vi som mycket positivt i vårt arbete på Ungdomsmottagningen, berättar Gun. Våra erfarenheter av livet ser olika ut och det är en fördel för vårt samarbete i gruppen.
Den utåtriktade verksamheten sköter Gun, Gustav Jagner, kurator och Monica Gjertz, kurator. På gymnasiet träffar de hela klasser. I årskurs 9 delas klasserna, Gustav talar med killarna och Gun och Monica med tjejerna. Det kan se annorlunda ut, men detta är det vanligaste eftermiddag och kväll till kl. sju. Vi diskuterar också tillsammans i hela klasser under olika teman som till exempel om manligt och kvinnligt, könsroller och könsmognad. I nionde klass tar vi upp frågan: Hur fungerar jag som tjej/kille?
Anna-Stina Cederbom, barnmorska, berättar att barnmorskorna arbetar på Drop In-mottagningen på måndagar mellan klockan tre och sex, men att hon har även tidsbeställda besök.
- Vi skriver ut p-piller. Om någon misstänker att hon/han har blivit smittad av någon könssjukdom, som skapar stor oro, tar vi hand om dem. Vi utför graviditetstester. Dagen efter piller (inom tre dagar efter samlag) kan vi också ordinera.
- Denna typ av besök har ökat det senaste året, konstaterar barnmorskorna.
Barbro Rothelius, läkare, har tidsbeställd mottagning en eftermiddag och kväll till kl. sju.
Boy-Zone - endast för killar
I Lerum finns också en mottagning endast för killar.
Tanken är att killar ska slippa bli uttittade av tjejerna på Ungdomsmottagningen. Det är flest tjejer som söker och det är inte så lockande för en kille att sitta bland ett gäng tjejer på mottagningen.
Kullarna söker oftast ensamma. Någon gång har fyra killar kommit tillsammans, men det är ovanligt.
- Det är viktigt att killar söker. För närvarande är det mest gymnasieungdomar som kommer, säger Gustav Jagner, kurator. Oftast kommer de till oss för att de tror att de har drabbats av någon könssjukdom.
- Jag tar hand om kroppen och Gustav den andliga delen, replikerar David Lidin, sjuksköterska.
- När kontakten är etablerad, är det
naturligt att frågor kring sex- och samlevnad dyker upp. Då är det lätt att få en bra dialog med de flesta killar som söker.
- Vi ger råd och information och erbjuder flera besök, om de önskar.
Gustav säger att han når delvis ut till ungdomarna genom sitt arbete ute i skolorna, där han informerar klassvis i sex- och samlevnadsfrågor. Alla får upplysning om Ungdomsmottagningen och Boy-Zones verksamheter.
- Eftersom det är trögt för killar att söka, har vi börjat med mottagning på fritidsgårdarna. Det är viktigt att finna nya vägar för att kunna nå ut till dem.
Det är roligt och meningsfullt att jobba med killar. En av våra huvuduppgifter är att lära dem känna efter hur deras kroppar fungerar och hur de mår avslutar Gustav och David Lidin, sjuksköterska, instämmer.


Företagshälsovården etablerar i Alingsås

Företagshälsovården flyttade in i Trollehovs nyrenoverade lokaler på Trädgårdsgatan 23 A, på andra våningen i augusti 1978. I första våningen var det Psoriasismottagning. Förre provinsialläkaren och medicinaren Bengt Ståhl blev förste företagsläkaren. Han hade som medarbetare sjuksköterskan Marianne Lindblad, undersköterskan Birgitta Schill och läkarsekreteraren Gunnel Jernström. Hälften av verksamheten skulle ägnas åt yrkesrelaterade sjukdomar hos sjukvårdspersonalen i Mittenälvsborg. Resterande tid var förebyggande hälsovård som kontinuerliga hälsokontroller, anställningsundersökningar, arbetspaltsbesök och skyddsronder.

Nytt regelverk för företagshälsovården
I proposition 1990/91:140 om arbetsmiljö och rehabilitering och därpå följande regeringsbeslut renodlades villkoren för företagshälsovården vad gällde funktion och kvalitet samt styrning och ledning.
Till barndistriktsläkarna
Åter till introduktionssida