PRIMÄRVÅRDEN ANPASSAS TILL NYA IDEAL

FOLKHÄLSOARBETE

En ramlag

En ny sjukvårdslag 1983 ersatte den från 1963. Bakgrunden till den nya lagen var alla de förändringar som skett under 1960- och 1970-talen, som vi beskrivit tidigare. Resurserna hade ökat mycket snabbt andelen av bruttonationalprodukten ökade från 3 till 8% mellan åren 1960 och 1975. Antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvården hade tredubblats. Den nya lagen skulle omfatta helheten i hälso- och sjukvården. Behovet av samarbete mellan olika aktörer underströks. Patienternas egna behov ville man också lyfta fram – både medicinska, sociala och psykologiska. Alla i landet skulle ha rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor.
Lagen var målinriktad och gav utrymme för utveckling enligt lokala förutsättningar. Den blev en ledstjärna för den fortsatta primärvårdssatsningen.

Patienten i fokus
Enligt lagen 1983 har var och en ansvar för sin egen hälsa. Inställningen byggde på att man hade en positiv tro på människans egen förmåga. Varje människa ska själv bestämma om hon vill ha vård och också kunna påverka sin egen vårdsituation. Vården ska utformas i samråd med patienten. Mer konkret innebar detta att:

– få begriplig information om sitt hälsotillstånd.
– få begriplig information om en undersökning eller behandling.
– få upplysning om alternativ.
– få ta del av sin journal.
– kunna vägra vård och avstå från behandling.

Sjukvårdsbegreppet förändrades
Lagen ville stimulera till mer aktiv vård inte bara att behandla själva sjukdomen utan integrera förebyggande insatser och rehabilitering i den enskilda vårdplaneringen. En offensiv hälsovård skulle bli en del av sjukvården på alla nivåer och i alla vårdformer. Sjukvårdsansvaret utökades till ett folkhälsoansvar.

Folkhälsan blev landstingets ansvar

Landstingets hälsoplan 1977

Landstinget beslöt efter att ha fastställt en sjukvårdsplan, som omfattade åren 1975 till 1985, att även beskriva vilka förebyggande åtgärder man hade att genomföra. En hälsoplans första etapp fastställdes 1977. En andra etapp skulle tillkomma i samverkan med externt hälsovårdandande instanser. Tillsammans skulle hälsoplanen med friskvårdsinslag omfatta åren 1980 – 1990.
I den första etappen ansåg man att hälsoplanen skulle begränsas att omfatta aktiviteter som redan fanns inom landstingets kompetensområde som: Vaccinationer, Hälsokontroller, Hälsoupplysning, Tandhälsovård, Kost- och motion och Företagshälsovård. Den senare för de egna arbetstagarna men försök med extern företagshälsovård igångsattes senare i vid Vårgårda vårdcentral. Man pekade också på att verksamheten skulle riktas mot vissa riskgrupper som fetma, sockersjuka och högt blodfett. Allmänna hälsokontroller var man skeptisk till men förordade riktad hälsokontrollverksamhet för sjukdomsgrupper som primärvården behandlade som: Högt blodtryck, Högt blodfett, Diabetes, Högt ögontryck, Järnbrist, Kronisk bronkit och Livmoderhalscancer, samt en del som låg närmare sjukhusens ansvarsområde som: Bröstcancer, Lungtuberkulos och Lungcancer. Hälsokontroll av åldringar togs inte upp ej heller det väsentliga förebyggande arbetet med tobak, alkohol och narkotika.
En försöksverksamhet med förebyggande hälsoarbete hade redan tre år tidigare inletts i Lerums läkardistrikt. Vid Lerums vårdcentral med kostrådgivning (dietist) i Floda vårdcentral med diabetes, alkohol, rökavvänjning och hälsoinformation i väntrum. Bengt- Ivar Nöjd var motorn vad gällde alkoholprojektet, Hans Lundgren, som också kom att verka centralt i landstingets hälsoplanearbete, med diabetesprojekt, friskvårdsprojekt och hälsoinformation i väntrum. Hans Lundgrens disbetesprojekt blev en del i hans doktorsavhandling.

Policyn i Lerum

För att förverkliga intentionerna i den nya lagen fordrades både information, utbildning och utvecklingsarbete. Primärvården satsade mycket på alla dessa aktiviteter. Utvecklingsenheten i Lerum ett av redskapen för detta. Man inrättade också en speciell hälsoplanerartjänst. Anita Glantz blev första innehavaren av tjänsten i Lerum. Hon startade många utbildningar med mål att få ett allmänt hälsomedvetande hos personalen. Anita var också knuten till Lerums FoU-enhet. Flera projekt genomfördes i hennes regi som ett arbetsmiljöprojekt, en Hälsokalender 1988, Fyllebanken – om alkohol för skolungdom, Tärningen är kastad – ett ledningspolicyprogram, chefsutbildningar, hälsotester. Allt dokumenterade i projektrapporter. Anita Glantz övergick i början av 90-talet till egen verksamhet som konsult. Hon avslutade med ett stort uppdrag – Rätt till hälsa år 1993.
Solweig Kärrman blev 1985 Lerums primärvårdsföreståndare dessutom med ansvar för äldreomsorgen i Lerum. Det senare avhandlas under rubriken Långtidsvårdens utveckling. Hon tog över hälsoplaneraransvaret när Anita Glantz slutade.

Allmän hälsovård, kom utvecklades och avvecklades

Hälsovård är ett svårdefinierat begrepp. Enligt WHO är hälsa ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom eller svaghet”. Man kan tycka att det är en utopi att sätta upp ett sådant mål för hälsovårdande verksamhet.
Hälsovård bedrevs av många instanser i samhället som i:

– Centrala verk som Socialstyrelsen, livsmedelsverket, naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen, statens planverk, bostadsstyrelsen, veterinärmedicinska anstalten, trafiksäkerhetsverket m.fl.
– Länsstyrelsen och länsläkarorganisationen
– Primärkommunen med hälsovårdsnämnd, byggnadsnämnd, socialnämnd, fritidsnämnd.
– Landstinget med framför allt mödra- och barnhälsovård.

Under 1970-talet och framåt skulle även distriktsläkare och annan personal i primärvården engageras i förebyggande arbete/prevention. Prevention kan vara primär eller sekundär.

Primärprevention är åtgärder som vidtas för att förhindra ohälsa och sjukdom. Vaccinationer är ett exempel på primärprevention.

Sekundärprevention är att tidigt fånga upp sjukdoms-, ohälsotecken och förhindra att sjukdomen fortskrider till större skada för individen. Det kan ske genom allmänna eller riktade hälsokontroller. Det kan också ske genom att människan söker tidigt i sjukdomen eller fångas upp av sjukvården när man söker den. Extra undersökningar som sockerkontroll, blodtryckskontroll eller riktade frågor till patienten är exempel på sådan.
En bild som antyder hur olika riskfaktorer påverkar hälsan och gör att människan blir sjuk och måste tas om hand av sjukvården. Tanken var att genom att förebygga sjukdom så kan man spara samhällsresurser , minska sjukvårdskonsumtionen.

Hälsoenheten i Södra Älvsborg

Hämtat ur LK nytt nr 4, 2005. Leif Hansson projektledare på Hälsoenheten berättade.

” Hälsoenhetens arbetsuppgifter är:
– Stödja andra verksamheter, vårdcentraler, patientföreningar, m.fl. att fördjupa sin kunskap och kompetens vad gäller livsstilsrelaterad ohälsa.
– Egenbehandlande förebyggande/efterbyggande Stödja bildandet av självhjälpsgrupper
– Hälsoupplysande
– Samlande/samordnare
– Samverka i utvecklingsarbetet med FYSS/FaR

Under andra hälften av 90-talet ökade sjukskrivningstalen allt mer i Sverige. Den livsstilsrelaterade ohälsan ökade. Våra vanligaste folksjukdomar såsom hjärtkärlsjukdomar, diabetes typ 2, lungsjukdomar och fetma orsakas till största delen av vår livsstil; rökning, fysisk inaktivitet, felaktiga kostvanor, stress etc. Till den här gruppen anslöt sig också den psykiska ohälsan i form av nedstämdhet, depression och ångest. Andra faktorer som påverkar hälsan är den enskildes sociala och ekonomiska situation. Dessa folksjukdomar leder ofta till kroniska sjukdomstillstånd med stort lidande som följd för de drabbade och dennes närstående. De åsamkar också samhället mycket stora kostnader i form av vård och behandling. Det är därför av största vikt att på bred front arbeta med sjukdomsförebyggande insatser, både primärt och sekundärt.
Hälso- och sjukvårdsnämnden i Sjuhärad beslutade vid sammanträdet i oktober 2003 att avsätta 335 000 kronor ur folkhälsobudgeten för att starta och finansiera ett utvecklingsarbete med en egenvårdsenhet inom primärvården i Borås-Bollebygd.
Man ansåg att det fanns ett behov av att utveckla metoder och modeller för att möta och stödja människor i deras strävan att ta ansvar for sin hälsa och själva förändra och hantera sin livsstil och livssituation innan de har hunnit utveckla sjukdomstillstånd med risk för långtidssjukskrivning och förtidspensionering som följd.
Mot denna bakgrund beslutades om en hälsoenhet som skulle fungera som ett komplement och resurs till primärvårdens olika verksamheter i samverkan med kommunens folkhälsoenhet, brukar- och frivilligorganisationer och övrig hälso- och sjukvård.
Verksamhet
Hälsoenheten startade i mitten av februari 2004. Området psykisk ohälsa prioriterades, vilket innebar att lägga upp kurser for patienter med depression eller ångest samt området tobaksprevention genom rökavvänjningsgrupper. Tanken är att ge patienter ökad kunskap om sin sjukdom. Genom att ge patienten ökad information, får han/hon inte bara ökad och om Hälsoenheten i Södra Älvsborgkunskap utan också ett annat förhållningssätt till sin sjukdom. Sammantaget med kunskap och förhållningssätt gör att patienten själv tar ett större ansvar och förbättrar möjligheten att själv hantera sin sjukdom och sin livssituation.
Ett annat verkningsfullt instrument att arbeta med, är grupper, vilket ger än fler dimensioner. Dels är patienten inte ensam att ha denna tabubelagda sjukdom, dels känner patienten att övriga gruppmedlemmar förstår honom/henne på ett helt annorlunda sätt än vad andra gör, dels tar man del av andras erfarenheter och strategier såväl positiva som negativa.
Informationen till ångest- och depressionsgrupperna äger rum på Solhem och till grupperna kommer patienterna via remiss från vårdcentralerna. Intern remissadress är Hälsoenheten, Solhem plan 6, Borås.
Till rökavvänjningsgrupperna skickar patienter/deltagare själva in sin anmälan vilket kan vara ett led i motivationsarbetet. Blankett för anmälan erhålls bl.a. på vårdcentralen eller från Hälsoenheten.
Rökavvänjning
Rökavvänjningskursen pågår under cirka tre månader med sammanlagt nio tillfällen inlagda. Lite tätare i början, med två träffar i veckan, som sedan glesas ut allt mer. Kursen leds av distriktssköterska med specialkompetens inom KOL och rökavvänjning. Antalet deltagare på varje kurs är åtta. Cirka 40% av deltagarna är rökfria efter avslutad kurs. Uppföljning efter sex månader. Fyra kurser har arrangerats under året som har gått.
Depression
Hälsoenheten har under året haft tre depressionskurser med sammanlagt 27 deltagare. Målgruppen är patienter med depressionsdiagnos, förstagångs/recidiverande utan djupare personlighetsstörning eller missbruk. Informationen har varit upplagd på fem tillfällen. Innehållet har varit Depression utifrån en medicinsk respektive psykologisk synvinkel. Förutom projektledaren, har föreläsare (sjukgymnast, läkare, psykoterapeut, sjuksköterska) varierat från gång till gång, beroende på ämne och innehåll. Här har skett ett utbyte och en samverkan med den specialiserade psykiatrin.
Genom statistik och mätbara metoder har verksamheten utvärderats under året. Enkätundersökningar har gjorts vid kursens början samt vid avslutad kurs, dels på kursens innehåll, dels på patienternas hälsotillstånd samt specifika symptomskalor. För depressionspatienterna har man kunnat fastställa en klar förbättring gällande sjukdomssymptom och patienternas skattade hälsotillstånd, från första mättillfället vid kursens start till nästa mättillfälle i samband avslutad kurs. Man har också sett att information i grupp är väldigt viktigt för patienterna. Efter sex månader har två patientgrupper återigen fått skatta och besvara samma formulär. 88 % besvarade enkäten. Av dessa patienter, som skickade tillbaks, hade 80% förbättrats från första tillfället och hade färre depressionssymptom medan 13% var oförändrade. Patienter fick också skatta sitt hälsotillstånd enligt EQ-SD, där 0= sämsta tänkbara hälsotillstånd och 100-bästa tänkbara hälsotillstånd. Patienternas genomsnittliga skattning på sitt hälsotillstånd ökade från 48.5 vid kursstart till 59.2 efter kursens slut. Efter sex månader hade siffran stigit ytterliggare till 67.5.
Ångest
Hälsoenheten har under året genomfört ångestinformation till tre patientgrupper. Sammanlagt har det varit 25 deltagare. Målgrupp har varit patienter med panikångest, social fobi och generaliserad ångestsyndrom utan djupare personlighetsstörning eller missbruk. Informationen har föregåtts av intervju/bedömningssamtal huruvida man skulle erbjuda patienten en kortare information på fem veckor eller en längre och mer djupgående variant på fjorton gånger.
Oavsett längd har följande teman ingått i ångestinformationen; Typer av ångesttillstånd, Kroppens olika sätt att reagera på ångesttillstånd, Vanliga tankemönster samt Orientering i olika avspännings- och andningstekniker.
Enligt de enkätuppföljningar som gjorts efter den kortare (fem gånger) ångestinformationen, har patienterna uttryckt mycket stor tillfredställelse att ha deltagit i grupp samt också uttryckt att de har haft en stor nytta av informationen. Patienterna fick fylla i Becks Ångestskala (BA!) i samband med kursstarten och efter fyra veckor när kursen slutade. Enkäten uppvisade en klar förbättring och samtliga patienter redovisade färre ångestsymptom när kursen var slut. Också det genomsnittliga skattade hälsotillståndet, enligt EQ-5D, höjdes från 58.8 till 74.3.
Artikelförfattaren är helt på det klara med att ovanstående siffror från depression- och ångestgrupperna inte på något sätt är en vetenskaplig studie men gläds ändå. Siffrorna visar nämligen helt klart, att med relativt små medel kan man åstadkomma en klar förbättring i hälsotillståndet för dessa patienter.
Hälsoenheten har utvecklat sådana metoder och modeller för att möta och stödja människor i deras strävan att ta eget ansvar för sin hälsa, så att man genom denna metodutveckling kan gå vidare till andra livsstilsrelaterade diagnosgrupper som övervikt, KOL, diabetes, stress etc. och då förmodligen nå liknande resultat.”

Egenvård och friskvård

Under 1970-talet blev också egenvård ett begrepp som dök upp i den hälso- och sjukvårdpolitiska debatten. Det rådde delade meningar om vad begreppet stod för och om värdet att satsa på en utveckling av egenvården. Hösten 1975 höll professor Gösta Tibblin en föreläsning med titeln ”Vad är egenvården värd och vem är egenvårdens värd?” Han ansåg att egenvården var ett viktigt komplement till primärvården och att en förbättring av egenvården skulle minska allmänhetens osäkerhet i hälsofrågor, dämpa sjukvårdskonsumtionen och öka människors välbefinnande.
Egenvård och friskvård lanserades också som viktiga faktorer för att hålla nere sjukvårdskostnaderna.
Tibblin definierade egenvård som: ”allt det en människa gör på egen hand utan att hålla de medicinska institutionerna i handen”. Hälsa ansåg Tibblin vara ett diffusare begrepp. Säkraste definitionen på hälsa var enligt honom när två medmänniskor tar varann i hand.
Det yttersta syftet med egenvården är att bevara och förbättra befolkningens hälsa. Egenvården förutsätter ett ökat hälsomedvetande, vilket i sin tur förutsätter kunskap. Många av de projekt man drev i primärvårdsregi innebar att öka kunskapen om hälso- och sjukvården, vad primärvården är bra på och vad den enskilde själv kan bidra med för att behålla hälsan.

Egenvård omfattar:

– Förebyggande, diagnostiska och behandlande åtgärder som människor utför på egen hand
– Kunskap om var, när och hur sjukvårdsapparaten brukas
– Vård av sig själv efter kontakt med hälso- och sjukvården

Friskvård, som är den förebyggande delen av egenvården, är ett område som omfattar både livskvalitet, hälsovård och egenvård och som engagerar både den enskilde och olika samhällsorgan. Friskvård är allt den enskilde kan göra för att hålla sig frisk. Det gäller främst kost- och motionsvanor, bruk av beroendeframkallande medel samt levnadssättet i övrigt. Även olika åtgärder för att undvika olycksfall i hemmet/närmiljön hör dit.

Primärvårdens roll i sammanhanget var/är att

– Arbeta mer aktivt för att spåra riskgrupper och riskpatienter.
– Samla epidemiologiska data som bearbetades av landstingets hälsoplanerare för att ge kunskap om ohälsan i kommunerna.
– Undervisa enskilt och i grupp – ge hälsoupplysning.
– Tillsammans med samverkansparterna i kommunen t.ex. fritids- social- och skolförvaltningar finna former för friskvårdsaktiviteter.
– Tillsammans med apoteket ge information om egenvård. Se om egenvårdsbroschyren

Medel för egenvård kan vara

– Hälsoupplysning
– Sjukvårdsupplysning
– Patientutbildning
– Egenanvändning av läkemedel

Allt detta strävade primärvården i Lerum med att genomföra i olika projekt som redogörs för i denna skrift. Problem fanns dels i läkarnas ovana att arbeta med annat än sjukvård dels att resurserna knappast fanns att prioritera förebyggande arbete – se resurstrappan. Floda Vårdcentral med distriktsläkare hans Lundgren intresserade sig särskilt för hälsovård, friskvård och uppsökande av riskpatienter i form av högt blodtryck och diabetiker i tidigt skede. Dessa projekt beskrivs på annat ställe. Detta resulterade också i en doktorsavhandling, se litt. listan.

Egenvårdsdebatten i Sverige på 1970-talet

Ur Göran Brodins ”Egenvårdens ansikten”, Uppsala 2006. Intresserade kan fördjupa kunskaperna om egenvård i Brodins gedigna avhandling och många citat i vårt projekt är hämtade ur avhandlingen.
Under mitten av 1970-talet dök det i Sverige upp en ny hälso- och sjukvårdspolitisk debatt som fördes i termer av ”egenvård”, Den resulterade i ett hetsigt meningsutbyte på den poöitiska nivån. Egenvården politiserades. Den blev ”en het potatis” som massmedia tog fasta på..
Vi befann oss i mitten av 1970-talet. En expansiv samhällspolitik och inte minst hälso- och sjukvårdspolitik höll p. g. a. en vikande konjunktur att vändas till en mer återhållsam dito. Skillnaderna i de politiska partiernas ideologier blev tydligare mot den tidens krav på ekonomisk återhållsamhet och prioriteringar.
Hösten 1976 fick Sverige en ny regering. En borgerlig samlingsregering mellan centerpartiet, folkpariet och moderata samlingspartiet. Efterträdde den socialdemokratiska regering som suttit vid makten i 44 år. Två ministrar drev egenvårdsfrågorna Rune Gustavsson (C) och sjukvårdsministern, biträdande socialministern Ingegerd Troedsson (M). Det var den senare som blev något av en centralfigur för den svenska egenvårdsdebatten. I ett av de första uttalandena gick hon ut tillsammans med den dåvarande Socialstyrelsens chef Bror Rexed och deklarerade: ”Vi måste lära människorna att ta större ansvar för sin egen hälsa. Det skall främst ske genom hälsoupplysning, genom samhällsåtgärder mot tobak, alkohol och felaktig kost…. …Men jag trr också att man skall uppmuntra folk att själva behandla enklare sjukdomar…. Att vänta några dagar med att besöka läkare kan vara bästa behandlingen mot förkylning eller influensa.”
På Troedssons inlägg om ökade satsningar på egenvård replikerade Olof Palme (s) klart irriterad; ”…. Fru Troedsson lever i en förgången tid, då man lämnade de sjuka och utslagna och dem som hade slitit ut sig att klara sig själva, den tiden vill vi inte ha tillbaka.”
Intressant är att Läkartidningen i en artikel varnade för denna ”självvårdsrörelse”. Man konstterade också att ”en folkets primärvård förutsätter också sjukvårdsteknologi på låg- eller mellanstadier” Längre fram gav Läkarförbundet egenvården sitt fulla stöd under förutsättning att dess professionella beroende starkt betonades.
Huvidkritiken mot egenvården som vårdform och vårdideologi var att den presenterades som en lösning på samhällets och sjukvårdens ekonomiska kris. De som reagerade starkast mot egenvården som vårdideologi var redaktionerna för

Motpol och Vårdfacket (organ för SHSTF).
Definitioner av egenvård i debatterna

– Egenvård som vårdnivå 0
– Egenvård som hälsoupplysning, sjukvårdsupplysning och patientutbildning
– Egenvård som att ta ansvar för sin egen och andras hälsa
– Egenvård skall komplettera den vanliga vården
– Egenvård som informell vardagsstruktur d. v. s. sociala resurser i befolkningen
– Egenvård (”självvård”) som systemkritik av sjukvården

Vilka motiv hade man för en utökad egenvård

– Ekonomiska vinster
– Egenvård fanns redan men måste kvalitativt förbättras
– En aktivare patient – ett subjekt i vården
– Bättre kunskaper ger mindre ängslan och orao
– Avprofessionalisering av vardagsmedicinska problem
– En effektivare sjukvård
– Ett friskare folk – Vi behöver ett nytt folkhälsobegrepp.

Man presenterade förslag på egenvårdstödjande åtgärder. Några exempel ur debatten

– Sjukvårdsupplysning
– Patientutbildning
– Hälsoupplysning
– Vårdorganisatoriska förändringar’Revidering av sjukvårdslagen
– Minskad detaljreglering och utökad förskrivningsrätt av läkemedel
– Läkemedelsinformation
– Massmedia bör satsa me på egenvård
– Skolan och folkrörelserna bör engagera sig mer i egenvården

Det kan väl konstateras 25 år senare att de flesta av dessa egenvårdstödjande åtgärder har man satsat på – mer eller mindre.

Hälso- och friskvård i Gråbo

Primärvårdsnämnden 8 sept. 1986:
Behandlades ärende om ökad satsning på förebyggande vård inom primärvården i Gråbo
Projektet skall utveckla samverkan mellan distriktssköterska/mödrahälsovård, förskola och skola samt modeller för bl.a. äldrehälsovård och hälsotester med inriktning på livsstilsfrågor.
Primärvårdsnämnden beslöt att

– Godkänna projektbeskrivningen
– Fr.o.m. 1 oktober 1986 t.o.m. 30 september 1988, på anslaget för förebyggande vård, finansiera 0,5 distriktssköterska
– För kännedom överlämna projektbeskrivningen till socoialnämnden och skolstyrelsen i Lerum.

Folkhälsoarbetet 1994

Solweig Kärrman, hälsoplanerare i Lerum, sammanfattar i Prim Nytt nr 2, 1994.

”Lerums befolkning mår bra enligt de data som finns tillgängligt. Målet för foikhälsoarbetet är att bibehålla den goda hälsan hos befolkningen.
För att uppnå det målet ska foikhälsoarbetet verka för hälsofrämjande åtgärder bland befolkningen, i första hand barn och ungdomar inom områdena: Livsstilsfrågor med drogförebyggande, samlevnad och skadeförebyggande. Allerigsjukdomar, kvinnors hälsa och barnfamiljer som har behov av psykosocialt stöd ska uppmärksammas.
Pensionärsorganisationerna i kommunen har framfört önskemål att man ska arbeta fram ett program för att förebygga ohälsa hos de äldre.
Vad har då hänt under 1994? Här följer några exempel:
Allergi
Under året har vi fått lära oss att allergi är vår nya folksjukdom och vad gör vii Lerum för att förebygga detta dels för att lindra dem som drabbats och dels för att hindra att fler blir allergiska.
Folkhälsoinstitutet har under året anordnat konferenser där flera sjuksköterskor har deltagit.
Experter inom området hävdar att man kan minska allergiförekomst genom att ha väl ventilerade bostäder, undvika att predisponerade barn har pälsdjur innan 2 års ålder, att amma minst i 3 månader och att ha rökfria miljöer för våra barn.
En tvärsektoriell arbetsgrupp, kallad Alma, har blivit till under året. Målsättningen för gruppen är att samla kunskap och erfarenhet inom kommunen men också ta lärdom av andra i Sverige.
Inför allergiåret 1995 anordnade primärvården tillsammans med Byggnadsvård på Nääs och Vuxenskolan ett seminarium kallat Friska hus, viket samlade drygt 100 personer från kommunala förvaltningar och primärvård i Västsverige.
I november hade vi besök av Jan-Olof Janson, projektledare för det allergiförebyggande arbetet i Sundsvall. Han redogjorde för hur arbetet organiserats upp tvärsektoriellt i kommunen vilket började med att göra en inventering av hur många allergiska förskolebarn, skolbarn och gymnasieelever som finns i Sundsvall. Arbetet blev en process där alla kommunens förvaltningar deltar idag. Inventering av antal allergiska barn är ej en nödvändighet för att komma igång med det förebyggande arbetet, men i Sundsvall var det modellen för att komma igång.
De erfarenheter som man fått i Sundsvall står nu som en modell för andra kommuner och Folkhälsa i Sundsvall är nu knuten till Foikhälsoinstitutet och uppgiften är att hjälpa andra kommuner att komma igång med sitt allergiförebyggande arbete.
1995 planerar vi i Lerum att anordna föreläsningar för allmänhet och berörd personal i primärvården, kommunen och andra intressenter.
Aktiviteten
I början av januari öppnade allaktivitetshuset Aktiviteten, i gamla socialförvaltningens lokaler på Brobacken. Hit erbjuds fr.a. arbetslösa att deltaga i de olika verksamheter som erbjuds. Under året har det registrerats i genomsnitt 400 besök per vecka. Aktiviteter som erbjudits har varit studiecirklar av skilda slag, bland annat second handbutik och datautbildning. Flera ALU-projekt har genomförts och pågår som idrottsledarprojektet, hantverksprojektet och Aktiviteten som drivs av ALU-anvisade. ALU = arbetslivsutveckling.
Arbetslösheten har sjunkit i kommunen. Trots det är 800 personer öppet arbetslösa, d.v.s. de kan börja ett erbjudet arbete omgående, det är 4% av den arbetsföra befolkningen. Därför planeras att Aktiviteten ska fortsätta sin verksamhet under 1995.
Hälsofostran i skolan
Mikael Jansson har kommit tillbaka och träffar alla sexor och sjuor med målet att ingen ska börja röka. Men röker det gör man! En enkät som alla högstadieungdomar har svarat på visar att det finns rökande ungdomar i alla årskurserna 7-9, men mest i årskurs 9.
Olycksfallsprojektet
Registrering har nu pågått drygt ett år. Alla har hjälpt till. Bortfallet är ändå ganska stort men vi har 1000 registrerade olyckor som bakgrund då vi ska arbeta fram en förebyggandeplan.
Lena Råstam träffadet alla elever i årskurs 6 och visadet vad som kan hända när man cyklar omkull- Om man använder hjälm kan det hindra många från att skadas svårt. Eleverna fick samtidigt erbjudande att köpa en godkänd hjälm till inköpspris. Uppföljning skedde i årskurs 7.
BUS-veckan
Barnombudsmannen gjorde ett upprop till alla som arbetar med barn till att deltaga i BUSveckan i oktober. BUS står för Barn och Ungdomars Säkerhet. Distriktssköterskor, skolsköterskor och barnomsorgens personal gick miljöronder i barnens utemiljö. Resultatet fotograferades och protokollfördes. Det hela blev posters som varit utställda på vårdcentralerna. Det som visat sig vara dåligt i miljön har anmälts till OFALIA och ska på så vis bli åtgärdat.
Trafiksäkerhetsrådet, som har funnits i kommunen sedan 11 år tillbaka är viktiga samarbetspartners i det förebyggande arbetet. Under hösten har busschaufförerna delat ut reflexer till passagerare som saknat sådan och ledamöter i trafiksäkerhetsrådet har under 4 kvällar stannat alla cyklister som saknat ljus och erbjudit dem att inhandla detta till reducerat pris. Det var många som var utan cykelljus!! en stor fara i trafiken.
OFALIA - se Dig omkring och se farorna. En uppmaning som gick ut till allmänheten i kommunen via annonsering i Lerums Tidning och affischering överallt i kommunen. Det har givit resultat, 2-3 samtal per vecka ringer till Tekniska kontoret och det är väsentliga saker som man anmäler.”

Apoteken – den stora motorn för egenvård

I del 1, Provinsialläkartiden, berättade vi att apotekspersonalen var förbjuden att ge råd och information till patienterna. Man till och med var tvungen att ta bort informationen som fanns i läkemedelsförpackningarna. När Apoteksbolaget tog över blev det en helt förändrad syn. Apoteken kom att få den största betydelsen för egenvårdsinformationen. Man producerade och spred mängder av egenvårdshäften inom olika områden.
Det var naturligt att Lerums apotek med dess chef Gunnel Anderberg och primärvården i Lerum tillsammans utformade och bekostade egenvårdsbroschyren ”Sköt om dig”. Läs mer om detta under apoteksavsnittet. Se ett senare avsnitt om apoteket och broschyren.
I broschyren kunde man finna telefonnummer till Din vårdcentral i Mittenälvsborg och till Jourcentralen samt hänvisningar till alla de upplysningsskrifter som apoteken kunde ge dig gratis. Dessutom kunde man få egenvårdsråd för många problem och krämpor.
Olika delar av innehållet kom att regelbundet publiceras i lokalpressen med kommentarer av distriktsläkare och möjligheter för läsarna att ställa frågor.

till Äldreomsorg
Åter till introduktionssida