|
Från fattigvård till äldreomsorg
Vid 1900-talets början fick de äldre bo i undantagsstuga eller ett undantagsrum hos den yngre generationen.
– Fattigstuga fanns som en rest från medeltiden.
– Rotegång, växelvis boende hos barn eller andra som åtagit sig detta.
– Utackordering till lägst bjudande bland bönderna.
Vid slutet av 1800-talet anordnade kommunen fattiggårdar, det var större gårdar där jordbruket drevs med hjälp av de intagna som var dåtidens fattiga, gamla, sinnesslöa, mindre bemedlade och barn.
1918-års fattigvårdslag ledde till en kraftig utbyggnad av ålderdomshem under åren 1925 – 1935. 1935 fanns det i Sverige 32 000 platser på ålderdomshem. Av dessa var 1/3 yngre än 65 år, 1 % var barn under 17 år.
Kronikerhem
1910 inrättas enstaka kronikerhem i landet, För att påskynda utbyggnaden utgick statsbidrag till kommuner, landsting och enskilda, vilket resulterade att 1935 fanns det mellan 2- 3000 platser på kronikerhem. 1945 ändrades statsbidragen till att ges enbart till sjukvårdshuvudmän.
1950 fanns det 9 200 platser, 5 200 inom landstinget, 3 400 inom kommunal regi och 600 platser på privata kronikerhem.
1952 ändring i sjukvårdslagen till att landstingen ålades huvudmannaskap för vården av kroniskt sjuka.
Ålderdomshem
1946 lade socialvårdskommittén fram ett betänkande där det föreslogs följande: en utbyggnad av vården för sinnessjuka, sinnesslöa och kroniskt sjuka.
Målsättning var att på fem år skulle dessa kategorier ej finnas på ålderdomshemmen. Fortsatt utbyggnad av ålderdomshemmen, fler i antal och bättre standard i vilket nämndes fler enbäddsrum.
Men det gick sakta med denna utbyggnad för 1950 fanns det 32 650 personer boende på ålderdomshem, varav 7 500 på godkända sjukavdelningar. Bland de övriga var 59 % sinnessjuka. Sinnesslöa, kroniskt sjuka eller lytesbehäftade.
1952 års Åldringsvårdsutredning påtalade de stora bristerna i åldringsvården och mellan åren 1953 – 1965 infördes statsbidrag vilket motsvarade 10 – 15 % av byggkostnaden.
Mellan åren 1950 – 1960 höjdes utrymmes- och utrustningsstandarden successivt, men huvudsakligen på 1970-talet.
1966 byggdes i Floda, Sävegården och i Lerum, Höjdenhemmet.
På 1960-talet byggdes det upp dagcentraler i anslutning till ålderdomshemmen i syfte att sysselsätta och rehabilitera de boende på hemmen men även de som bodde i hemmen.
Fortsatt utbyggnad av ålderdomshem/särskilt boende i Gråbo: Mogården, Björkebacken och Parasollen samt nytt invid vårdcentralen (där tidigare bl.a. Försäkringskassa var inrymd).
I Lerum: Höjdenhemmet, till och nybyggnad, Hedegården i Stenkullen, Riddarsten.
I Floda: Sävegården och Ekebacken.
Utbyggnad av långtidssjukvården
Som underlag för utbyggnaden hade man Ó1952 års åldringsvårdsutredningÓ, där det framkom att det var stora eftersatta vårdbehov - Outvecklade öppna stöd- och vårdformer - ofta obefintliga både inom kommun och landsting.
Långvårdskliniker på undervisningssjukhus.
Kraftig ökning av sjukvårdsanstalter borde komma till stånd.
1960 gav socialpolitiska kommittén uppdrag att inventera behovet av långvårdsplatser i landet och utifrån dessa behov föreslog 1964 man en plan på utbyggnad av sjukhem samt upprustning av äldres bostäder, då många äldre befanns ha en dålig bostadsstandard. (Många vattentoaletter och badrum kom till denna period framför allt på landsbygden).
För att få tillstånd sjukhem gav staten bidrag med 30 000 :- per plats.
Sjukhemmen skulle också ha en hemliknande miljö!
Under åren 1963 – 1975 fördubblades antal platser inom den somatiska långtidssjukvården från 20 000 – 40 000 platser.
Lerumsborna vårdades på långvården i Alingsås men fick eget sjukhem 1967, Tuvängens sjukhem med ett 30-tal platser.
Under samma tidsperiod ökade ålderdomshemsplatserna från 48 000 till 60 600, och den sociala hemhjälpen ökade från att gälla 90 000 hushåll till 328 000 hushåll.
1977 gjordes en ny pensionärsundersökning som visade att trots utökning var det för få platser inom långtidssjukvården med hänsyn till det ökande antalet äldre. Man uttryckte också ett missnöje med att sjukhemmen inte hade utformats med den hemlika miljö som förutsattes i 1964 års program. Sjukhemmen hade fortfarande en markant sjukhuskaraktär och patientens önskemål om bl.a. uppstigning, sänggående och utevistelse kunde inte tillgodoses och många hade detta som sitt enda hem .
Hemsjukvårdsbidrag
Från slutet av 1940-talet gav landstinget i Älvsborg ett litet bidrag till den som vårdade någon anhörig som väntade på att få en plats på institution. Det utgick dels till anhörig dels till kommunen om vården utfördes av hemsamarit. Landstinget gav även ersättning för långtidssjuka på ålderdomshemmen.
Utveckling av öppna serviceformer
1978 kom generaldirektörsrapporterna ett resultat av ett samarbete med de olika direktörerna inom Svenska kommun- och landstingsförbundet, socialstyrelsen och SPRI.
Där hade man grundligt diskuterat framtidens vård i Sverige.
I rapporterna lades fram riktlinjer för utveckling av primärvården, vilket var en förutsättning för vården av de äldre i samhället. Vikten av ett eget boende lyftes starkt fram och serviceboende som alternativ till ålderdomshem. Tillgång till dygnetruntservice och utveckling av hemsjukvården var en förutsättning för att kunna bo kvar hemma i eget boende eller serviceboende. Samtidigt ansågs det angeläget att fortsätta en utbyggnad av långtidssjukvårdsresurser.
Den sociala hemhjälpen
Behovet av hemhjälp till äldre lyftes också fram. Röda Korset hade sedan 1940-talet anställt hemvårdarinnor för hjälp till barnfamiljer senare anställdes även hemsamariter för att bistå ensamma äldre personer, som inte kunde klara hushållsbestyren själv. Röda Korset betalade 50 % av lönen och vårdtagaren 50 %. (1963 var timlönen 3,50 : - och 1964 höjdes den till 4, 50)-.
1964 tog kommunen över denna verksamhet.
1952 års Åldringsvårdsutredning pekade på vikten av att utveckla denna verksamhet, som kom at bli socialvårdens ansvar. 1064 utgick statsbidrag till den sociala hemhjälpen.
1966 fanns det 28 000 anställda hemsamariter 1970 fanns det 77 700, vilket är en ökning med 172 %. Huvudsakliga arbetsuppgifter var städning, matlagning, omsorg och vård.
Färdtjänst
1960 infördes färdtjänst i flera kommuner.
Särskilda boendeformer för äldre
1939 –1958 fanns det möjlighet att låna till pensionärshem avlöstes av pensionärsbostadsbidrag 1958. 1964 – 1982 fanns det statliga lån till småhus med enklare standard tänkt som temporära bostäder för äldre.
I slutet av 1960-talet byggdes de första servicehusen.
Utveckling och uppbyggnad av primärvården
Primärvårdens uppgift vad gällde den äldre del av befolkningen:
– att ge äldre människor akut vård
– att ge äldre vård vid långtidssjukdom
– förebyggande hälsovård
Detta var förutsättningar för att ge sjukvård i hemmet, men också en utveckling av lokala sjukhem och dagsjukvård.
Primusprojektet
I samband med arbetet med en ny plan för långtidssjukvården 1980 ansåg man det lämpligt att praktiskt pröva vissa av förslagen till en modell för samverkan mellan kommunens sociala hemtjänst och primärvård i en försöksverksamhet gemensam för primärvård, länssjukvård och socialvård. Gråbo vårdcentral, som sedan länge haft nära samverkan med socoialtjänsten, ingick i försöket. Ett annat försöksområde var Ulricehamn.
Ett program för utveckling av hemsjukvården togs fram under ledning av Bengt Dahlin. Programmet blev modell för hela länet med vårdplaneringsgrupper som beskrivs nedan..
I januari 1986 fick Älvsborgs län en ny primärvårdsorganisation, då Lerum blev ett eget primärvårdsområde med egen nämnd. Tuvängens sjukhem blev då primärvårdens ansvar. Primärvården fick även sjukvårdsansvaret för ålderdomshemmen.
Sjukvård i hemmet
Februari 1984 gav hälso- och sjukvårdsnämnden i Älvsborgs län direktiv för ett utarbetande av ett handlingsprogram för fortsatt utveckling av sjukvård i hemmet. Primärvården skulle ta fram förslaget i samarbete med kommunen i det lokala SLAKO-organen. Uppdraget skulle vara genomfört under hösten 1984. Enligt det handlingsprogram som Lerum lade fram skulle genomförandet ske under tiden 1985 – 1987 och utvärderas under 1988.
Med sjukvård i hemmet avses sjukvård och medicinsk omvårdnad som ges till patienter i det egna hemmet. Planering och omvårdnad sker i ett nära samarbete med kommunens sociala hemtjänst, enligt de arbetsformer som är tecknade i normalavtalet mellan landsting och kommun, gällande fr.o.m. 85 01 01.
Avtalet omfattar sjukvård i hemmet, social hemtjänst, sjukvårdsinsatser på servicehus med helinackordering och färdtjänst för patienter p sjukhem. Med sjukvård i hemmet avses sjukvårdsinsatser för vårdtagare i ordinärt boende och serviceboende utan helinackordering.
Mål vilka var gemensamma för landstinget och kommunerna var:
– att öka människors möjlighet till eget boende och att vårdas i sitt eget hem
– att utan åsidosättande av en god vårdstandard för den enskilde, åstadkomma ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och minska behovet av mer kostnadskrävande vårdformer.
– att klarlägga ansvarsfördelningen mellan huvudmännen och att förenkla det administrativa systemet.
Den 24 oktober, 1984 hade VUH-gruppen sitt första sammanträde. Verkställighetsgruppen för planering och genomförande av Utbyggd, decentraliserad Hemsjukvård i samverkan mellan socialtjänsten och primärvården i Lerums kommun.
Medlemmar i gruppen var vid första mötet Harry Olofsson, avd.chef. socialtjänsten, Lennart Hallerbäck, distriktsläkare, Floda vårdcentral, Ulla Strömberg, hemvårdsinspektör, Barbro Svalin, distriktssköterska, Lerum och Lillemor Magnusson primärvårdsföreståndare.
Januari 1986 ersattes Lillemor Magnusson av Solweig Kärrman som primärvårdsföreståndare. Den 5 juni 1986 hade gruppen sitt sista sammanträde.
Arbetet fortsatte i denna gruppen fram till den 30 maj 1986. Ur protokollet:
Ó Verkställighetsgruppen upphör nu med sitt arbete eftersom första etappen i att genomföra Hemsjukvård i Lerum, nu är klart. Vårdplaneringsgrupper är etablerade. Kvälls- och nattpatrull finns på plats. Kvarstår: att vidareutveckla hemsjukvården så att beredskap finns att fler människor kan erbjudas vård i eget hem. Behov av ett samarbete finns och Ulla Strömberg och Solweig Kärrman fortsätter med regelbundna träffarÓ
De Ó200 tjänsternaÓ
Våren 1984 beslöts i Landstinget att 200 nya tjänster skulle inrättas för att i första hand erbjudas arbetslös sjukvårdspersonal. För södra distriktet blev det 117 tjänster även Lerum fick del blev dessa.
De nya resurserna blev tilldelade primärvården för att utveckla hemsjukvården och långtidssjukvården. Dessa tjänster möjliggjorde ett tidigareläggande av starten av kvälls- och nattpatrullerna, vilket också måste ske enligt sociala hemtjänsten då behovet var mycket stort av dygnetruntservice.
Handlingsprogram för fortsatt utveckling av sjukvård i hemmet antogs av Landstingets Förvaltningsutskott 1885-06-24 och resurser avsattes för de tjänster och omkostnader som beviljats till Lerum ur 117-potten.
Framtagning av en plan för Lerums kommun
Ett intensivt samarbete skedde under denna tid mellan primärvård och kommun både politiskt och på tjänstemannaplanet.
Primärvårdsföreståndare under tiden 1986 – 1992 var Solweig Kärrman. Tillsammans med Ulla Strömberg från kommunens sociala hemtjänst arbetades fram en plan för olika särskilda boendeformer, dagverksamheter, hemtjänst och hemsjukvård. Planen godkändes både av primärvårdsnämnd, socialnämnd och av kommunstyrelse.
Resultat av planarbetet i Lerum
– En Verksamhetsberättelse för hemsjukvården i Lerum, 1987 02 20.
– Utveckling av den förstärkta hemsjukvården har skett 1985 – 1987.
– Under 1986 hade alla tjänster tillsatts som tilldelats Lerum en halvtid sjukgymnast tillsattes först 1987.
– Kvällspatrull hade varit i gång sedan september 1985 och under 1986 hade en nattpatrull startat.
– Lerum kunde nu ta emot patienter med behov av dygnetruntservice.
– Patrullerna hade sin basplacering vid Lerums vårdcentral. De gemensamma vårdtagarna hade ej ökat i antal men vårdtyngden hade ökat. – Vårdplanering av gemensamma vårdtagare socialtjänst-primärvård hade funnit sina arbetsformer och arbetade på rutinÉ..
– Utskrivning av patienter från länssjukvården hade också börjat finna rutiner, vilka fick finjusteras under 1987ÉÉ
– Möjlighet till avlastning och växelvård fanns på Tuvängens sjukhem. Kön till sjukhemsplats var 0.Ó
|
|
Primärvård och långtidsvård