Långtidssjukvård bedrevs på 1970- och 1980-talen på läns- och primärvårdsnivå. Länsnivån motsvarades av de lasarettsanslutna långvårdsklinikerna med tillhörande sjukhemsplatser. Primärvården skulle ha ansvar för primärvårdsområdets vård av långtidssjuka i hemmen, på primärkommunala ålderdomshem och servicebostäder samt vid lokal sjukhem.
Primärvården hade att i samverkan med.
– primärkommunal socialvård planera för den enskildes behov av sjukvård, omvårdnad och service.
– primärkommunala organ bedriva uppsökande och förebyggande insatser för att skapa förutsättningar för den enskilde att så länge som möjligt bo kvar i närmiljön.
– länssjukvården, speciellt långvårdsklinikerna, tillgodose långtidssjukas behov av speciella resurser för rehabilitering, bostadsanpassning och hjälpmedelsförsörjning
I Regeringens proposition 1987:176 sägs att:
ÓEn god vård i hemmet förutsätter att de medicinska insatserna inom primärvårdens öppna verksamhet är av hög kvalitet. Det förebyggande hälso- och sjukvårdsarbetet bland äldre är av stort värde och bör utvecklas. Rehabiliteringsinslagen inom primärvården bör bli mer framträdande och vara oberoende av boendeformÓ.
I motiveringar anförs bl. a. att: En hög tillgänglighet till primärvårdens resurser är mycket väsentlig. Hjälp skall kunna ges med kort varsel och under olika tider på dygnet, vilket kräver en fungerande jour- och beredskapsorganisation, vilket bör utvecklas i nära samarbete mellan kommuner och landsting.. Ansträngningar bör göras för att förbättra kontinuiteten. En vårdlagsorganisation, där flera personalkategorier gemensamt har vårdansvaret, förbättrar möjligheterna till kontinuitet. En väl fungerande vård i hemmet förutsätter att sjukvårdspersonal kan göra hembesök. Detta gäller även läkare, som i större utsträckning bör kunna göra hembesök. Distriktssköterskan har en central roll i hemsjukvården och det praktiska ansvaret för den medicinska behandlingen av dem som vårdas hemma."
Områdesgrupp var en gruppering med arbetslag från både primärvård och primärkommun med gemensamt socialt/medicinskt ansvar för ett avgränsat område.
Arbetslag områdesorienterade lag med olika yrkesgrupper med arbetsuppgifter inom hemsjukvården
Vårdlag Den personalgrupp som hade det primära ansvaret för hälso- och sjukvårdsinsatser inom ett betjäningsområde. Vårdlaget bestod av distriktssköterska, distriktsläkare och undersköterskor.
Lerums sjukhem – Tuvängen före Ädelreformen
Barbro Hallengren
Tuvängens sjukhem byggdes 1967 och var ett lokalt sjukhem beläget i Lerum som skulle serva alla kommundelarna. Administrativt sorterade sjukhemmet under landstinget.
– -Administrationen sköttes från Alingsås lasarett
– -Chef var en överläkare i geriatrik som specialitet från Alingsås lasarett
– -Föreståndare var en sjuksköterska med vidareutbildning
– -Läkare var en privatpraktiserande läkare som besökte sjukhemmet 1 gång i veckan och som kom vid behov även nattetid
– -Bemannngen bestod av sjuksköterskor som fanns både dag och natt Dessutom fanns det undersköterskor, biträden, baderskor och städerskor
– -Rehabiliteringen sköttes av sjukgymnaster, arbetsterapeuter och biträden som servade hela kommunen och utgick från Tuvängen
– -Journalskrivning utfördes av läkarsekreterare.
– -Produktionskök med en dietist som ansvarig.
Platsantalet var 80 sjukhemsplatser dit patienter med långvariga sjukdomar kom. Det kunde
även vara yngre långtidssjuka. Att någon patient skrevs hem igen var sällsynt.
1982 infördes gruppvård som innebar att en grupp med personal ansvarade för hela patienten. Gruppledare var en sjuksköterska och gruppen ansvarade för ett mindre antal patienter än tidigare baderskorna försvann Man började också att titta på om korttidsvård kunde vara ett komplement till hemsjukvård så kallad växelvård.
1986 överfördes lokala sjukhem till Primärvården och dess chef blev en distriktsläkare som också ansvarade för patienternas hälsotillstånd
199.. fick en sjuksköterska, som hade vidareutbildning även i administration, inneha en chefsposition vilket blev fallet i Lerums primärvård. Två läkare ansvarade för patienterna.
1992 fick kommunen ansvar för sjukvården i särskilda boenden och hemsjukvården.
Eftersom den högsta kompetensen inom den kommunala sjukvården var sjuksköterskor tillsattes en ny tjänst. Medicinskt ansvarig sjuksköterska MAS. Varje kommun fick fritt avgöra hur många tjänster de ville ha. I Lerums kommun valde man att ha en tjänst för både rehab och hälso- och sjukvård.
1995 Utökades platsantalet på Tuvängen med 26 nya platser alla enkelrum.
(Platsantalet på den gamla delen hade i samband med en renovering minskat med 12 platser). totalt antal platser 94.
När Lerums vårdcentral invigdes flyttade rehabverksamheten från Tuvängen dit. Sjukgymnast och arbetsterapitjänster köptes då av Primärvården. Sjukgymnast och arbetsterapi biträdestjänster valde man att ha kvar
Läkartjänster från Primärvården fortsatte som förut med två läkare som kom en gång i veckan och var tillgängliga i hemmet på kvällar och nätter (annars var det läkare på lasarettet). Under denna tid utvecklades hemsjukvården, man skulle ta hand om allt svårare sjuka inom kommunen och begreppet Färdigbehandlad myntades. I Lerum valde man att ha kvar sjukhemmet som ett sjukhem även om det kallades för "särskilt boende" Sjukhemmet skulle serva hela Lerum och kunna ta emot svårt sjuka som inte kunde vårdas hemma eller inte behövde vård på sjukhuset. Detta innebar att sjuksköterskor, som tidigare, fanns kvar och man kunde garantera att det fanns kompetent personal dygnet runt och inte så många delegationer behövdes. Nu hade vården också ändrats så att växelvård utökades, vård i livets slutskede (yngre svårt sjuka och döende patienter) fick plats på vissa enkelrum avsedda för detta. Tuvängen fick 190 ?? Vitsippspriset för god vård av dessa patienter. Dialyspatienter var också något nytt men sjukhusen i Alingsås Borås och Göteborg delade med sig av nyheter och kunskaper som vii kommunerna inte hade haft tidigare. Patienter med stort rehabiliteringsbehov kunde få bo upp till 6 månader och betala 100 kr per dygn även om det nu blivit särskilt boende.
Hemsjukvården fick nu också svårare sjuka att ta hand om. Distriktsjuksköterskorna fick fler svårt sjuka att vårda hemma och de som flyttade in på andra särskilda boende blev allt mer beroende av hjälp.
Gott samarbete med alla samarbetspartner var av största vikt
Dagverksamheter och särskilda boendeformer i Lerums kommun
Den 24 september 1987 startades ÓSannaÓ, dagverksamhet för glömska äldre. Verksamheten bedrevs gemensamt av Lerums kommun och primärvården. Lokalen var en gammal skola i Hede. Verksamheten började som ett försök men pågick till
Under 1980-talet började kommunerna bygga gruppboenden och gruppbostäder .
I Gråbo byggdes det första gruppboendet för senildementa i början av 1990-talet, följdes sedan av gruppboende i Floda i Drängsered.
1991 byggdes i Floda centrum servicelägenheter för äldre personer på ett våningsplan i ett bostadshus, Solgården.
Kommunen byggde servicelägenheter och en dagcentral i Gråbo, Parasollen vilken invigdes 1986. Servicelägenheterna blev ersättning för Mongården, ett ålderdomshem som sålts och drivs i privat regi som rehabiliteringshem för hjärtopererade patienter .
En dagrehabilitering inrymdes i Parasollen där det även fanns en varmbassäng. Verksamheten där upphörde 1991 och flyttade till Tuvängens sjukhem.
Distriktsläkare i långtidssjukvården
Samtliga distriktsläkare ansvarade för den löpande långtidsjukvården men vid tunga och komplicerade vårdärenden skulle samarbete ske mellan distriktsläkaren inom långtidssjukvården och denne skulle ta över ansvaret. För en sådan halvtidstjänst svarade Dr XXX och Dr YYY under tiden tttt.
Distriktsläkare med profilering på tung långtidssjukvård skulle enl. direktiv 1990:
– Utföra allmänläkaruppgifter till 50 %
– Till 50 % ha det övergripande ansvaret för långtidssjukvården i Lerums primärvårdsområde
– Medverka i utvecklingen av de långtidssjukas vård, omvårdnad och behandling
– Ansvara för den medicinska vården på Tuvängens sjukhem
– Ha intagningsrätten till sjukhemmet
– Ha det samlade ansvaret för korttidsvården, svikt-, avlastnings- och växelvårdspatienter.
– Ansvara för de tunga och komplicerade hemsjukvårdspatienterna i hemvården, när vårdplaneringsgruppen påkallar detta.
– Ansvara för att internutbildning erbjuds och genomförs för berörd personal
– Ha ett samordningsansvar för den medicinska jourverksamheten för hemvården och långtidssjukvården i Lerum i samarbete med den sociala jourverksamheten och övriga primärvårdens jourverksamhet.
Ädelreformen gav ett avtal mellan kommunerna och landstinget i Älvsborgs län
Ó Älvsborgsmodellen syftar till att ge ädelreformen i Älvsborg ett innehåll som i högre grad leder mot reformens ursprungliga mål. Ett av dessa mål är att samordna flera likartade verksamheter för den vård, omvårdnad och service för äldre, handikappade och långtidssjuka, som kommunerna och landstinget byggt upp vid sidan av varandra.
Ett annat mål är att få en organisation som gör det enklare för allmänheten att avgöra vilken huvudman som bär ansvaret. Utöver den ansvarsfördelning som ingår i den obligatoriska delen av äldrereformen föreslås därför att avtalet mellan landstinget och länets kommuner också skall omfatta en utvidgning av reformens hemsjukvårdsdelar och att ansvar och resurser regleras inom den de centrala psykiatrinÓ.
Länsavtalet innebar att kommunerna också tog över ansvaret för hemsjukvården (inkl distriktssjukgymnastik och distriktsarbetsterapi) utanför de särskilda boendeformerna. Detta var bl.a. möjligt genom att ett obligatoriskt kommunalt betalningsansvar för de medicinskt färdigbehandlade patienterna införs. Att kommunerna disponerade hemsjukvården var ett villkor för att kommunerna skulle ta över ansvar och resurser i samband med psykiatrins omstruktureringÓ
Den 1 januari 1992 tog kommunerna över ansvaret för äldreomsorgen som avtalet sade.
Genomförandet av Ädelreformen i Lerum
Samarbete Lerums kommun och primärvården hade skett under många år och bitvis ett gott sådant. Många intensiva möten inför genomförandet skedde denna tid med både politiker och tjänstemän.
Reformen resulterade i att verksamheter överfördes från primärvården till Lerums kommun enligt nedan:
Sjukhemsvård
Tuvängens sjukhem med 56 vårdplatser
Gruppbostäder
Gruppstäderna för senildementa personer i Gråbo och Floda med tillsammans 24 platser.
Dagverksamheter
Gråbo dagcentral med 11 platser.
Hemsjukvården, psykiatrisk verksamhet, anhörigbidrag, tekniska hjälpmedel och administration.
Personal som berördes var 150 personer motsvarande 108 årsarbetare, vilka bytte arbetsgivare 1 januari 1992.
Verksamheterna beräknades till en kostnad på drygt 34 miljoner kronor. Dessa medel överfördes via skatteväxling.
Sjukgymnastik o Arbetsterapi