SJUKGYMNASTIK OCH ARBETSTERAPI

FRÅN CENTRALISERAD TILL DECENTRALISERAD TERAPI

Margareta Brantdahl, sjukgymnast och May Thyrén, arbetsterapeut gav underlaget.
1960-tal
Tuvängens sjukhem stod klart 1967 och där inrättades en sjukgymnasttjänst för sjukhemmets patienter. Tjänsten delades på tre personer. En tjänst som terapibiträde fanns som delades med vårdavdelning. 2 hela tjänster privata sjukgymnaster fanns i Lerum.
Organisatoriskt tillhörde sjukgymnastiken och arbetsterapin på Tuvängen slutenvården; långvårdsområde Alingsås, Lerum, Vårgårda, Herrljunga. Initialt fanns distriktsgymnaster i Alingsås som ombesörjde hjälpmedelsutprovning och behandling i hemmet, även i Lerum. Hjälpmedelscentralen på lasarettet i Borås ombesörjde hjälpmedelsutprovning i hemmen för hela södra sjukvårdsdistriktet, där Lerum ingick.
Distriktsgymnastverksamhet för södra sjukvårdsdistriktet av Älvsborgs läns landsting omfattade Alingsås och Borås hemsjukvårdscentraler samt verksamheten på vårdcentralerna i Lerum, Ulricehamn, Tranemo, Herrljunga, Fristad, Hulta-Borås, Svenljunga, Dalsjöfors, Viskafors och Skene samt Habiliteringen Borås.
Verksamhet har en chefsdistriktssjukgymnast som funnits sedan 1968 och vars uppgift var att vara rådgivare och förmedlare av information i yrkesfrågor.

1970-tal
För Alingsåsområdet anställdes 1970 en distriktsarbetsterapeut och en sjukgymnast med betjäningsområde Mittenälvsborg samt Ale kommun. En tjänst som arbetsterapibiträde tillkom 1971 för samma område.
Sjukvårdsstyrelsen uppdrog åt landstingets södra sjukvårdsdistrikt vid sammanträde 15 okt 1973 att utreda frågan om en försöksverksamhet med decentraliserad sjukgymnastik i Lerum.
Försöksverksamhet i 6 mån startade 1974-09-01 och pågick till 1975-02-28.
I samband med försöksverksamheten utökades tiden med ytterligare 14 tim/v sjukgymnast = totalt 54 tim/v sjukgymnast + 40 tim/v biträde på sjukgymnastiken. (sjukgymnast = 20 tim vardera Christina Peil och Margareta Jahrsten, Margaretha Cedergårdh 14 tim/v).
Sammanträde 12 februari 1975 direktionen för landstingets södra sjukvårdsdistrikt i Borås tillstyrkte fortsatt verksamhet.
Tiden fördelades på polikliniska patienter ca 25 tim/v (2 v väntetid), övrig tid till sjukhemmets patienter.
Patientavgift för polikliniskt besök: 4:- + 12:- från FK för polikliniska besök. Patienten köpte kuponger för 4:-/st. sedan skickades räkning till FK efter avslutad behandling. Eventuellt övertaliga kuponger inlöses av landstinget.
Patientavgift för hembesök 5.50 + 16.50 från FK. Hembesök kunde ske efter att remitterande läkare angett detta på remissen.
Tillströmningen ökade och i maj-juni 76 stod 40 patienter på väntelista och väntetiden var 2 månader. Efter sommaren med avlastningshjälp från Alingsås fick man ner den till 2 veckor.
1977-78 utredde distriktsdirektionen verksamheterna vid hjälpmedelscentralen, arbetsterapi och sjukgymnastik i öppen vård, den s k HAS-utredningen. Här fastslogs bland annat att inga arbetsterapi- eller sjukgymnasttjänster skulle finnas vid sjukhemmen, då de tyvärr inte blev besatta p g a det högst begränsande verksamhetsområdet där. Alla tjänster skulle flyttas ut till öppna vården som distriktsarbetsterapeut och distriktssjukgymnast . Sjukhemmen skulle istället betjänas via handledning av speciella biträdestjänster, vars uppgifter var att fungera som förlängda armar in mot avdelningarna.
Arbetsterapibiträdestjänsterna på Tuvängen konverterades 1979 till en distriktsarbetsterapeuttjänst för Lerums primärvårdsområde.

1980-tal
Skrivelse till Blockledningen för öppenvården (block V) från Monika Golcher-J:son chefsdistriktsgymnast 12/12 1980 angående att inrätta förstegymnaster på distrikt.
Verksamheten växte och i februari 1983 fanns 2,5 sjukgymnaster och 1 biträde på Distriktsgymnastiken i Lerum. Idag finns 5 sjukgymnaster och 1,5 rehabiliteringsassistenter.
1984 hade distriktsarbetsterapeutens arbetsuppgifter ökat så pass mycket att man fick låna outnyttjade tjänstefaktorer från Vårgårda och Herrljunga till ett 75% vikariat.
1985, kort efter att Lerum Vårdcentral hade invigts, inrättades ytterligare en tjänst i Lerum.
De lånade tjänstefaktorerna var kvar.
I samband med att Lerums nya vårdcentral invigdes 1985 flyttade Distriktsgymnastiken tillsammans med Distriktsarbetsterapin till dit och tillhörde nu organisatoriskt Lerums primärvård.
1986 förvandlades en av distriktsarbetsterapeuttjänsterna till chefstjänst.
1987 blev de lånade tjänstefaktorerna en distriktsarbetsterapeuttjänst.
I slutet av 80-talet inrättades en 75% tjänst som arbetsterapibiträde.

1986 startade Dagrehabilitering på det nyöppnade Parasollen i Gråbo. Därmed utökades arbetsterapeutresurserna med 50% tjänst.

Ädelreformen 1992
Avtal om tjänsteköp till kommunen av sjukgymnast och arbetsterapeut skrevs 28 januari 1992 och omfattade 3 tjänster som arbetsterapeut och 1/2 tjänst som sjukgymnast. Arbetsterapibiträdestjänsten konverterades till arbetsterapeuttjänst.
Tjänsteköpet upphörde hösten 1997 då Lerums kommun startade en egen rehabiliteringsenhet och anställde egen personal.
1:a sept.1997 startade Lerums kommun en egen Rehabiliteringsenhet.
Det innebar att Primärvården minskade med 3 tjänster, de som kommunen tidigare köpt.
Kommunens Rehabiliteringsenhet startade med: . (En heltidstjänst = 1000 tjänstefaktorer).
Arbetsterapeut 300 tjänstefaktorer
Sjukgymnast 150 tjänstefaktorer
Sjuksköterska tillika enhetschef 75 tjänstefaktorer
Rehabassistent 350 tjänstefaktorer
Syn-Hörselinstruktörer 150 tjänstefaktorer

Primärvården 1990-talet
Befattning som förstegymnast ersattes av chefsgymnasttjänst 1991.
1994 infördes fri etablering för privata vårdgivare – tre beviljades inom Lerums primärvårdsområde med etablering under våren 1995. två arbetade på Hälsans hus som senare flyttade till Landvetter och en startade i Gråbo och finns fortfarande kvar.
Årsskiftet 1994 -1995 slogs Lerums och Alingsås primärvårdsområden ihop till Mitten-Älvsborg. Detta innebar inte någon större förändring för distriktsgymnastiken initialt.
Landstingen införde remisskrav till all offentligt finansierad sjukgymnastisk behandling 1996-01-01. Rekommendation att inte skriva för mer än 10 behandlingar/gång exklusive initial bedömning. Detta blev både dyrbart och opraktiskt. Västra Götalandsregionen upphävde beslutet 1999-08-31.
Träningskort för patienter som deltog i gruppträning och betalade grupptaxa infördes lokalt i Lerum. Patienten kunde köpa ett kort som omfattade 10 tillfällen. Avgiften var högkostnadsgrundande. Fick inte fortsätta med detta eftersom taxor skulle vara enhetliga i hela Älvsborg.
1995-01-01 beslutade Landstingen i Älvsborg att grupptaxa skulle upphöra. Efter bl.a. skrivelse till HSN Mittenälvsborg beslutades det den 14 mars 1995 om att åter införa grupptaxa. Patient skulle också ha möjlighet att nytta träningslokaler, i mån av tillgång, för friskvårdsträning genom att köpa ett träningskort för 100:-. Detta är inte högkostnadsgrundande.

Mottagningsmodeller som provats under 90-talet:
Väntelista. Alla patienter tas omhand i den ordning de hört av sig.
Öppen mottagning med 2 sjukgymnaster 1 tim/dag start 1992. Akuta åkommor hänvisades dit.
Öppen mottagning dagligen först, sedan nystart 1 april 1995 tre dagar i veckan kl. 10-11
Från 1999 bedömning i 3 grupper akut, halvakut, väntelista.

Datorisering:
Startade med journalsystemet Rehab II 1995. Program framtaget för sjukgymnaster och arbetsterapeuter.

2000-tal - primärvården
Mottagningsmodell:
Sedan hösten 2003 bokas patienter in inom en vecka på ett visst antal nybesökstider under avsatt telefontid.
Datoriserad journal
Gick över till Profdoc april 2003. Profdoc var samma datasystem som användes inom primärvården i Mittenälvsborg.

Förslag till ny sjukgymnastikorganisation i Mitten-Älvsborg med gemensam chef togs fram 1999. Distriktsgymnasterna i Sollebrunn, Noltorp, Ängabo, Herrljunga och Lerum skulle då ingå. Startade hösten 2000, Helen Andersson tillträdde som chef.

Arbetet med Hälso- och sjukvårdens utvecklingsstrategi att förändra vårdstrukturen påbörjades februari 2003. Beslut i Regionfullmäktige mars 2004 resulterade i ett Inriktningsdokument hur strukturen skall se ut. Bl. a. skall närsjukvården utvecklas och stärkas.
Som ett första steg i att utveckla närsjukvården i Mitten-Älvsborg har man beslutat att all rehabilitering på Alingsås lasarett och i primärvården skall vara en gemensam organisation från januari 2005, d.v.s. sjukgymnaster och arbetsterapeuter från både slutenvård och öppenvård ingår.

2000-tal – kommunal verksamhet
År 2000 tillträdde en arbetsterapeut som rehabchef. Sjuksköterskefaktorerna togs bort.
Vuxenhabiliteringen blev kommunens ansvar och därmed tillkom:
75% arbetsterapeuttjänst i Lerums kommun samt 100% sjukgymnasttjänst, som delades mellan Lerum, Alingsås, Vårgårda och Herrljunga kommun.
Under år 2004 sades avtalet upp med Alingsås, Vårgårda och Herrljunga.
Sjukgymnasttjänsten delas nu mellan vuxenhabilitering och äldreomsorg i Lerum.

Under 2000-talet har Rehabenheten utvecklats vad gäller kompetens och arbetsuppgifter.
Ex: Rehabenheten regelbundet utbildning i ergonomi och förflyttningstekniker för vårdpersonal.
I oktober 2003 flyttade Rehabiliteringsenheten till nya och funktionella lokaler på det nya äldreboendet Riddarstensgården.
På Riddarstensgården finns kommunens

– Korttidsrehabavdelning med åtta platser.
– Hemrehabilitering startade 2003.
– Hemrehabilitering innebär ett fördjupat samarbete med kommunens
– Biståndsenhet.

Rehabchefen har i sin tjänst 25% som Medicinskt Ansvarig för Rehabilitering, MAR.
Ytterligare arbetsterapeut- och sjukgymnasttjänst samt en teknikertjänst har tillkommit.

Rehabilitering i äldrevården med många dimensioner
Vårdsidors reporter Ulla Wessman gjorde ett reportage om rehabilitering i nr 5 år 2000.
En god rehabilitering innebär ökad självständighet, högre livskvalité och minskad risk för inaktivitet och kan också innebära en och annan sparad krona för samhället, säger distriktsläkare Claes Burman i Lerum.
Åtta timmar i veckan ägnar han sig åt äldrerehabilitering som är gemensam för hela kommunen. Han berättar att tjänsten tillkom för att möta det ökade behovet av läkarmedverkan i äldrevården och i rehabilitering av äldre.
- Jag har ett övergripande ansvar när det gäller äldrerehabilitering och arbetar nära övrig rehabiliteringspersonal i primärvård och kommun.
Att arbeta i team är både roligt och nödvändigt
Det handlar ju om att hjälpa människor att återfå eller behålla fysiska och psykiska sociala funktionsförmågor. Det finns ingen enskild yrkeskategori som klarar det. Den viktigaste medlemmen i teamet är patienten själv, men även närstående, undersköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och hemtjänstpersonal, är viktiga länkar i rehabiliteringsarbetet.
Till Dagrehabiliteringen kommer främst patienter som bor hemma och som är i behov av såväl sjukgymnastisk som arbetsterapeutisk träning.
Till Korttidsavdelningen kommer de flesta patienterna från sjukhus efter ex. stroke eller höftfraktur, men även från eget boende för en period med lite intensivare rehabilitering.
I Samverkansteamet mellan primärvård och kommun diskuteras rehabiliteringsinsatser (med patientens medgivande), för de patienter som skrivs ut från sjukhus eller finns i eget boende, där det behöver klargöras vem som skall göra vad. Detta för att kunna erbjuda snabba insatser utan risk att patienten hamnar mellan stolarna eller att dubbelarbete görs.
Patienten ger sin syn på sina behov och mål för sin träning. I teamarbetet delger patienten sin syn på sina behov och anger sina mål för träningen. Övriga team-medlemmar bedömer patienten utifrån sitt yrkeskunnande som sammanställs till en helhetsbild och utifrån denna planeras insatser och uppföljning. För de patienter som vårdplaneras på sjukhus görs ibland en rehabiliteringsplan. Denna är en bra första information för den fortsatta rehabiliteringen. Rehabiliteringsbehov finns även hos äldre som inte varit på sjukhus, men p.g.a. sjukdom och inaktivitet har tappat funktionsförmåga och löper risk för ökad sjuklighet, ökat beroende av stödinsatser och minskad livskvalitet.
Resurserna på bästa sätt
Hur ser Claes på sina insatser som rehabläkare?
- Jag tycker att det är positivt på flera sätt. Det är berikande att arbeta tillsammans med andra yrkeskategorier och det känns viktigt att bidra till en bättre äldrerehabilitering. När jag ser hur oerhört positivt många patienter upplever en rehabinsats, för att de har blivit bättre eller lärt sig hantera en funktionsnedsättning och lyckats återerövra en del av sin vardag med ett ökat självförtroende, så känns det mycket stimulerande. Det som kan upplevas negativt är att behoven är så stora i förhållande till resurserna. Väntetiderna på rehabinsatser är oacceptabelt långa och det fattas både tid, personal och pengar. Det gäller att använda resurserna som finns på bästa sätt och hoppas att de som fördelar pengarna inser vikten av rehabilitering och prioriterar därefter. I prioritetsutredningen sägs ju att endast akut livshotande och svåra kroniska tillstånd har högre prioritet, avslutar Claes Burman.

till Samverkan
Åter till introduktionssida