PRIMÄRVÅRDEN VID MILLENIESKIFTET 2000

Avsnitt 2.

Bemanning vid vårdcentraler

Riket
År 1998 fanns drygt 1 100 vårdcentraler (motsvarande). Enläkarstationerna var bara 8%. Vårdcentralerna uppvisade en mycket varierande sammansättning och innehöll omkring 100 olika typer av mottagning. Den vanligaste var en vårdcentral i offentlig regi med fyra allmänläkare. Totalt har antalet mottagningar med fem eller flera läkare ökat. Enstaka vårdcentraler hade tio eller fler läkare.

Den vanligaste vårdcentralen (enheten) hade allmänläkare, distriktssköterskor och barnhälsovård. Kuratorer och psykologer hade ökat. De fanns på mer än var tredje vårdcentral och ökade primärvårdens förmåga att ta hand om patienter i kris eller med psykisk insufficiens.
Mångfalden av vårdgivare ökar inom vården och omsorgen

I Regeringen proposition om nationella handlingsplanen står följande

Avtal om utvecklingsinsatser bör skapa förutsättningar för en ökad mångfald av vårdgivare i den öppna vården och omsorgen, genom att fler privata, kooperativa och ideella vårdgivare ges möjlighet att sluta avtal med sjukvårdhuvudmännen.

Fortsatt arbete med att stimulera, uppmuntra och möjliggöra alternativa driftsformer.

Mittenälvsborg
Specialisering i vårdteamet fordrar en viss storlek på vårdcentralen. Tendensen har varit att delegera från läkarna/generalisterna till personal med olika specialfunktioner. Exempel på detta är diabetesvården som på många ställen som i Lerum stöds av diabetessjuksköterskor med extra utbildning för detta. Sjuksköterskor är patientmottagare och tar också hand om vanliga infektioner. De flesta sjuksköterskorna på vårdcentral har utbildats för att kunna förskriva enklare läkemedel. På samma sätt delegeras uppgifter kring blodtryckskontroller och uppföljning av hjärtsjukdom.

Nya medarbetare på samtliga vårdcentraler är beteendevetare/en kuratorsfunktion. Även psykologkompetens har vårdcentralen tillgång till. De åtar sig kortare samtalsterapier och utredningar

Patienter och besök hos beteendevetare 1:a kvartalet 2006 i Mittenälvsborg

Antal besök Därav kvinnor Därav män
1.832 1.380 452

Dietist finns på en del barnmottagningar Distriktssköterskor kan gå in med kostrådgivning för vuxna men specialistfunktionen finns på lasarettet i Alingsås.

Ett försök gjordes några år med specialistläkare som konsulter med mottagning på Lerums vårdcentra bl. a. för att ”behålla” patienterna i Mittenälvsborg då många sökte sig till Göteborg. Det gav varierande erfarenheter. Använda ”på rätt sätt” d.v.s. att allmänläkaren hade nära kontakt med specialisten och att vissa konsultationer gjordes tillsammans. Det är viktigt att man samverkar allmänläkare och specialist annars kan patienten bli konfunderar om olika besked ges.

Psykiater finns på särskilda psykiatermottagningar i Lerum och Alingsås (både för barn-och vuxenpsykiatri, se del 2). Psykiater kommer ut regelbundet till vårdcentralerna för konsultationer.

Mödravården har specialiststöd från gynekologer. På BVC verkar både allmänläkare och barnläkare. De senare har särskilda specialistmottagningar där allmänläkare sköter BVC.

Speciella ungdomsmottagningar finns i Lerum, Alingsås och Herrljunga, Vårgårda.

HSN om kontinuitet och tillgänglighet.
En utbyggd och tillgänglig primärvård är avgörande för att kunna tillgodose medborgarnas framtida behov av hälso- och sjukvård.

Den nära lättillgängliga vardagssjukvården utgörs av:

en väl fungerande primärvård med flera yrkeskategorier i ett vårdteam såsom läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, biomedicinska analytiker, sekreterare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, beteendevetare, dietister, som ska svara för en ökad del av vården. En utvecklad hälso- och sjukvårdsupplysning samt en väl utvecklad kommunal hälso- och sjukvård är ytterligare viktiga delar i den nära lättillgängliga vardagssjukvården.

Besökstillgänglighet
– Väntetider i vården i Mittenälvsborg

Vårdcentral Tid inom sju dagar – Målvärde 85%
Vecka 13/2006
Lerum
92%
Floda
93%
Gråbo
97%
Noltorp
100%
Sörhaga
89%
Ängabp
98%
Sollebrunn
96%
Vårgårda
89%
Herrljunga
90%
Medelvärde
94%


Allmänläkare

Riket
År 1998 fanns 4 251 allmänläkare – fler än någonsin tidigare. Medelåldern var 49 år. Andelen kvinnor var 40 %. Befolkningen hade ökat till 8,85 miljoner, en ökning under 90-talet med en halv miljon. Antal invånare per allmänläkare, justerat för tjänstgöringsgrad, varierade mellan 2000 och 3000 i landstingen. Genomsnittssiffran var 2 367 invånare per allmänläkare. Det saknades enligt Socialstyrelsens rapport mellan 500 och 700 allmänläkare för att nå upp till en allmänläkare per 2000 invånare. Många distriktsläkare arbetade deltid, hade uppgifter inom ledning, undervisning, forskning etc. vilket minskade tiden för direkt patientarbete. Den verkliga bristen var därför i praktiken ännu större. Mot den bakgrunden angav landstingsförbundet i sin slutrapport 1995 framtidens primärvård att det skulle behövas 6000 allmänläkare för att nå målsättningen en heltidsarbetande allmänläkare per 2000 invånare. Den av Svenska Distriktsläkarföreningen och svensk Förening för Allmänmedicin (SFAM) önskvärda bemanningen är för framtiden en allmänläkare per 1 500 invånare. Detta behov uttalades även av socialministern våren år 2000.

Bristen på allmänläkare har hämmat primärvårdens utveckling och problemet kvarstår inför 2000-talets början.

Utöver mottagning och jourarbete har de flesta offentligt anställda allmänläkarna åtaganden inom andra av primärvårdens ansvarsområden. I BVC deltar 85 %, i hemsjukvård 63 % men bara 17 % av distriktsläkarna deltar i MVC. I handledning av läkare under utbildning deltar 40%. Fyra procent har forskningsuppgifter inom tjänsten. Antalet hembesök är få, endast två besök i genomsnitt per vecka. Allmänläkarnas medverkan i hemsjukvård och vård i särskilt boende har ofta varit otillräcklig och medfört en hel del kritik.

Svenska allmänläkare har relativt få mottagningsbesök per dag jämfört med tidigare och jämfört med kollegor i de flesta andra länders. I en studie 1997 i sex områden i Sverige hade varje läkare endast tio registrerade besök per dag. Dock var läkarna inkopplade på 25 patientärende per dag, som krävde läkares ställningstagande. Den svenska primärvårdsmodellen är att klara av så många av patientens problem som möjligt vid ett besök för att undvika ett eller flera täta återbesök. Den är tvärtemot den engelska modellen med många och korta besök hos vårdgivaren.

Besöksutveckling i öppenvården under 1990-talet


Läkarbesöken i öppen vård var under 90-talet omkring 25 miljoner årligen i hela landet. Detta motsvarar 2,8 besök per invånare och år, vilket är en låg siffra internationellt sett. Privata vårdgivare stod för 20 % av besöken. Efter 1994 har andelen besök vid vårdcentraler ökat relaterat till sjukhusens öppna vårds besök – 56 % respektive 44 %. Varje. Invånare gjorde 1,3 besök årligen i primärvården. Omkring 11 % av besöken i primärvården resulterade i remiss till annan läkare, oftast vid sjukhus.

I Mittenälvsborg varierade besökspanoramat en hel del. Läkarbesöken per invånare och år var drygt 1. Antalet besök per läkare och år var ej över 2000. Man upplever att patienterna är ”tyngre”, komplexare än tidigare. Det behövs längre tid för konsultationen. Läkarbesöken tar oftast mer än 1/2 timma. Kontakter (stöd till andra vårdgivare, telefon m.m.) för beslut kring patientproblem är många, ofta fler än 50 per läkare och dag. Allmänläkaren har många andra uppgifter vilket också gör att patientkontakterna varierar i antal olika dagar i veckan. Patientrelaterad administration som journal-, remiss- och intygsskrivning är ofta tidsödande. Datorjournal är i många avseenden ett gott redskap men tar längre tid för läkaren att handskas med än den tidigare pappersjournalen.

Allt detta speglar upplevd tillgänglighet till vården. Många patienter tycker tillgängligheten är god. Har man redan en relation till vårdcentralen är det lätt att återta kontakten. Tröskeln kan vara högre om man inte redan har en fot inne i ”systemet”. Man understryker att tillgängligheten till vårdteamet är god även om läkartillgängligheten kan upplevas mindre god.

Mittenälvsborg
För att öka tillgängligheten är det viktigt att nå upp till den läkartäthet som eftersträvas.
År 2006 fanns i Mittenälvsborg ungefär 1 läkartjänst per 1800 invånare men vakansläget var ungefär 20 %.
I Lerums kommun med 36.000 invånare hade vårdcentralerna följand bemanning 2005.
Lerums vårdcentral 9 allmänläkartjänster (tre team) för 17.000 invånare
Floda vårdcentral 5,2 -”- för 10.500 invånare
Gråbo vårdcentral 4,5 -”- för 8.500 invånare

Dessutom fanns i Lerum en halv tjänst för äldreomsorg. Under 2006 tillkommer en Mobil läkare med ansvar för hemsjukvård och särskilda boenden och för kontakter med kommunal personal. Tjänsten är knuten till Lerums vårdcentral. En motsvarande tjänst kommer att stationeras i Alingsås.

Primärvården i Västra Götaland har att utveckla ett program för att säkra en god läkartillgång med definierat åtagande med långsiktig målsättningen 1 vårdteam / 1 500 invånare fram till 2010 och skapa möjlighet för befolkningen att välja en fast läkarkontakt. Detta är både ett kortsiktigt och långsiktigt arbete. Ett föreslaget nytt läkarvals- och ersättningssystem inom primärvården kommer att stimulera och möjliggöra denna utveckling:

– Samarbete med universiteten i syfte att få fler studerande att välja allmänmedicin. Bl. a. genom aktivt deltagande i TYK (tidig yrkeskontakt) och samverkan med Göteborgs universitet vara delaktig i läkarutbildningens avslutande termin.
– Inrättande av fler AT-tjänster som erbjuder gott stöd och handledning under utbildningstiden.
– Inrättande av fler ST-tjänster inom allmänmedicin som erbjuder bra handledning,
– Förstärkning av hälso- och sjukvården med möjlighet för andra specialister inom slutenvården att ”pröva på”primärvård under kortare tid.
– Goda möjligheter för medarbetare inom primärvård till kompetenshöjning inom FOU. Med väl utbyggt nätverk och insatser öka intresset för forskning bland anställda distriktsläkare att disputera. Skapa möjlighet för kliniska lektorat.
– Satsning på handledning och handledarutbildningar

Jourverksamheten i Mittenälvsborg

Många turer och fyra utredningar har förekommit för att lösa problemen med organisationen av jourverksamheten i Mittenälvsborg sedan den första jourcentralen öppnades på Sörhaga vårdcentral i Alingsås 1970. I del 2, Primärvårdstiden, beskrivs en av dessa utredningar (1988) med resultat att många alternativ presenterades men inga förändringar gjordes. D.v.s. allmänläkarna hade ansvaret för jouren utanför sjukhuset veckans alla timmar. Från 08 – 17 var ansvaret de enskilda vårdcentralernas, 17 till 23 vardagar förlagd till Jourcentralen och kl. 23 – 08 till lasarettet med en av distriktsläkarna knuten till akutcentralen där. Någon samverkan med lasarettet var det svårt att få tillstånd trots att besöken nattetid kunde räknas på ena handens fingrar.

Eftersom jourverksamheten tog stora resurser i anspråk (i kostnader 1,6 miljoner per år) prövades bl. a. att alltid ha en sjuksköterska som första kontakt före ev. läkarbesök. Detta minskade besöksantalet på kvällarna från 30 till 10 besök. En kort tid hade man också stängt på kvällarna. Kostnaden minskade men servicen också.

Då lasarettet avvecklade oplanerade intagningar och satsade på en öppen akutmottagning kom man till en överenskommelse att lasarettet i Alingsås skulle administrera hela jourverksamheten i Mittenälvsborg. Primärvården satsade nämnda 1,6 miljoner av de 4 miljoner per år som de nya organisationen kostade. Man bemannade akutcentralen med inhyrda läkare med allmänläkarkompetens. De ordinarie distriktsläkarna hade kvar bemanningen under dagtid lördagar och söndagar.

Denna lösning är en försöksverksamhet. Vad som blir den slutliga lösningen får framtiden utvisa.
Till millenieskiftet 2000_3
Till introduktionssidan