PRIMÄRVÅRDEN VID MILLENIESKIFTET 2000 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Avsnitt 3. | ||||||||||||||||||||||||||||||||
Distriktssköterskor och barnmorskor |
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Riket
Före Ädelreformen 1992 hade de flesta distriktssköterskor likartade arbetsuppgifter med mottagning, barnhälsovård och hemsjukvård inom landstinget. Efter Ädelreformen fanns cirka 7000 distriktssköterskor varav omkring 2000 fick kommunen som huvudman. 4 % hade privata arbetsgivare. Omkring 30 % av kåren arbetade enbart med hälso- och sjukvård på egen mottagning och vid allmänläkarmottagningar samt med äldrevård. På den egna mottagningen kunde som förut patienter söka direkt eller efter hänvisning av läkare för enklare behandlingar, injektioner, såromläggningar, suturtagningar, blodtryckskontroller, rådgivning m.m. De flesta distriktssköterskor fick efter hand också rätt att skriva ut recept på vissa läkemedel. Mer än hälften av distriktssköterskorna arbetade med barnhälsovård i kombination med mottagningsverksamhet. Vid många vårdcentraler har det länge funnits sjuksköterskor, som efter särskild utbildning, fått ansvar för kontroll av vissa patientgrupper. Sjuksköterskemottagningar har inrättats för diabetes-, astma och hjärtsviktskontroller. Mellan läkarbesöken, som kan göras relativt glesa, har patienten regelbundna kontroller hos specialsjuksköterskan. Med hjälp av dessa specialmottagningar har slutenvården avlastats påtagligt. I den kommunala hälso- och sjukvården var sjuksköterskans arbete vård av äldre, handikappade och långvarigt sjuka i olika boendeformer. Omkring 20 % arbetade enbart med hemsjukvård av lång- eller korttidskaraktär och med vård i särskilt boende. Fler sjuka patienter kom att vårdas i hemmen vilket gjorde att distriktssköterskan fick ägna sig åt mer avancerad sjukvård än tidigare, som då ofta var sjukhusanknuten. Mittenälvsborg I primärvården har distriktssköterskan många specialfunktioner: Telefonrådgivare, mottagningsarbete, eget eller i nära samverkan med allmänläkaren, tar hand om vanliga infektionssjukdomar, kostrådgivning, diabetessjuksköterska, astmamottagningar m m. Huvuduppgift är som tidigare BVC. Mödravården sköts av barnmorskor. MVC/BVC – 2005, Mittenälvsborg Några exempel Mödrahälsovård 2005 - Rökare
Barnhälsovård 2005 – Rökare
Stöd i föräldraskapet
Antal i familjeprogram (ROS) MVC 11
Andel föräldrar som fått hembesök Föräldrautbildning vid MVC
Antal inskrivna gravida 1061
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
Sjukgymnaster och arbetsterapeuter |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Riket Totalt fanns 1998 motsvarande 4 200 heltidsarbetande sjukgymnaster i primärvården. Sjukgymnasterna har en viktig roll att rehabilitera sjukskrivna patienter tillbaka till arbete. Få hembesök görs. De av kommunerna anställda tar mest hand om äldre patienter med ett brett spektrum av funktionsstörningar. Mer än hälften av kontakterna sker i patientens hem. Vid Ädelreformen 1992 övergick många arbetsterapeuter från landstingen till kommunerna. Kommunerna behövde arbetsterapihjälp för sina patienter med ADL-träning och bostadsanpassning. År 1998 fanns totalt motsvarande 2 800 arbetsterapeuter i primärvården. Mittenälvsborg De flesta vårdcentralerna har sjukgymnastmottagningar (inte Gråbo, Floda och Vårgårda). Organisatoriskt har både sjukgymnasters och arbetsterapeuters ledning flyttats till Alingsås, där det finns en chefssjukgymnast och en chefsarbetsterapet för hela Mittenälvsborg anställda av primärvården i Mittenälvsborg. En fördel med detta är att det blivit ett närmare samarbete mellan lasarett och vårdcentraler. Organisationen benämns Närrehabilitering. Primärkommunerna har egen organisation för funktionerna med t. ex. en ansvarig distriktsarbetsterapeut i samverkan med den medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS). |
||||||||||||||||||||||||||||||||
Medicinteknisk utrustning |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Riket På 50-talet övergav patienterna ofta provinsialläkarmottagningarna p.g.a. att dessa hade för bristfälliga möjligheter till adekvat undersökning. Man sökte direkt till sjukhusklinikernas öppna mottagningar. Efter hand fick vårdcentralerna tillgång till adekvat medicinsk utrustning. Man kunde i princip få samma prover tagna på vårdcentralen som på sjukhuset. Många prover analyserades vid vårdcentralens eget laboratorium, Andra prover sändes för analys vid annat laboratorium, som meddelade vårdcentralen svar på provet. Vårdcentralernas diagnostiska utrustning ökade i kvalitet. Alla fick tillgång till flerkanaliga EKG-apparater, oftalmoskop, otoskop, peakflowmeter, rektoskop, mikroskop, moderna Hb- och blodglukosmätare samt välutrustade akutväskor. Vanligt var också att vårdcentralerna fick öron- och ögonmikroskop, audiometer, spirometer, defibrillator m.m. Alla vårdcentraler kan remittera patienter till sjukhusens röntgenavdelning. Allmänläkaren har därför goda möjligheter att utreda de flesta patienter som kommer till vårdcentralen. Patienterna kan sedan vid behov få remiss för behandling hos specialist vid sjukhus eller besked om att utredningen inte visade tecken på någon allvarlig sjukdom. Mittenälvsborg Samma utveckling har gällt Mittenälvsborg. En period hade vårdcentralen i Lerum på försök en avancerad laboratorieutrustning för en mängd analyser som annars sändes till Centrallaboratoriet i Borås. Det gav läkarna och patienterna möjlighet att få provsvar omgående vid konsultationstillfället. Då det ekonomiskt blev en belastning avslutades försöket. Prover tagna lokalt kunde kosta 15:-/prov, sända till Borås 3:-/prov. En del specialapparatur har också inköpts testats som ÓBladderscanÓ (70.000:-), för att kunna få en översikt över urinblåsan t. ex. för att konstatera om det står kvar urin i blåsan, s. k. residualurin vid prostataförstoring.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
 Till millenieskiftet 2000_4 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
| Till introduktionssidan |