PRIMÄRVÅRDEN VID MILLENIESKIFTET 2000

Riket
Allt fler patienter förs över från sjukhusens vård till primärvården. Detta har ökat kraven på samverkan och informationsöverföring mellan vårdnivåerna. För att vårdkedjan ska fungera adekvat har Socialstyrelsen tagit fram vårdprogram för de stora sjukdomsgrupperna som t.ex. diabetes, stroke och hjärtsvikt. Läkemedelskommittéer i landstingen ger rekommendationer om användning av mediciner så att liknande mediciner skrivs ut i primärvården som på sjukhusen. På många sjukhus har en allmänläkare engagerats för kontakt mellan vårdnivåerna och för att sprida kunskap om primärvårdens arbetssätt och resurser. Klinikernas önskemål om remissinnehåll och allmänläkarnas krav på remissvar kan då lättare diskuteras. Lokala överenskommelser kan göras inom olika problemområden.

När det gäller kommunikationen med primärkommunerna är situationen på många håll sämre. Vid uppföljning av Ädelreformen visade det sig att kommunikationen fungerade dåligt vad gällde bl.a. utskrivningsmeddelande. En annan studie före och efter Ädel- och husläkarreformen visade att den organiserade samverkan mellan landstingets primärvård och socialtjänsten minskade vad gällde äldre, långvarigt sjuka och missbrukare. Däremot ökade läkarnas kontakter med försäkringskassan p.g.a. ökade rehabiliteringskrav och bildande av rehab-grupper. Både läkare och sjuksköterskor tycker att Ädelreformen, husläkarreformen och de nya ekonomiska styrsystemen lett till en renodling av arbetsuppgifterna. Därvid har ett av de gamla honnörsorden i primärvården – helhetstänkandet – gått förlorat.

Mittenälvsborg
Samverkan sker runt olika behovsgrupper, kring enskilda patienter men också generellt på olika nivåer. På politisk nivå finns samverkan mellan Hälso- och sjukvårdsnämnden och respektive kommun, där man bl. a. försöker hitta gemensamma målbilder runt olika grupper som t. ex. äldre. De lokala folkhälsoråden är ett annat forum för samverkan mellan nämnden och kommunerna. Den politiska styrgruppen för Närsjukvård i Mittenälvsborg representeras av Primärvården, Alingsås lasarett och Hälso- och sjukvårdsnämnden. Grunden för utförarnas samverkan är KOLA som är ett samverkansorgan mellan kommunerna i Alingsås, Lerum, Herrljunga och Vårgårda, Södra Älvsborgs sjukhus (SÅS) samt primärvården i Mittenälvsborg och Alingsås lasarett. Vårdsamverkansgruppen är organiserad med en chefsgrupp, vars uppgift är att utarbeta strategier för vårdsamverkan.

Närsjukvård
F. o .m. 2006 har vårdgivarna i området en gemensam överenskommelse för närsjukvård. Samverkan finns också i form av en politisk styrgrupp för närsjukvården: Alingsås lasarett, Primärvården, Södra Älvsborgs lasarett och Hälso- och sjukvårdsnämnden.

Medborgardialog
Två målgrupper finns för dialog med medborgare.

– Äldre genom lokalt pensionärsråd (LPR)
– Funktionshindrade genom dialog med brukarorganisationer

I dialogen med det lokala pensionärsrådet (LPR) har det framkommit att man anser det vara angelåget att systemet med mobil läkare utvecklas för att tillgodose de äldres behov av läkarinsatser i hemmet. En annan viktig fråga för LPR är att tillgängligheten vid vårdcentralerna förbättras både genom förbättrad telefontillgänglighet men även möjligheten att få läkartid inom ramen för vårdgarantin.

I dialogen med brukarorganisationerna är tillgången till rehabilitering samt rehabbassängerna för egenträning en aktuell fråga. Brukarna har också framhållit bristen på dietister i Mittenälvsborg.
Både LPR och brukarorganistaionerna har pekatpå vikten av att dialogen fortsätter och utvecklas.

Kommundialog
Syftet med dialogmötena är att utarbeta strategier för samverkan/samarbetet kring frågor som berör vård, behandling, rehabilitering, habilitering och folkhälsa för att främja god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Det är angeläget att skapa samsyn kring begreppet närsjukvård och vad den nära vården ska omfatta samt vilka grupper i befolkningen som ska prioriteras. En annan förutsättning för att samverka mellan vårdgivarna ska utvecklas är att huvudmännen tar fram gemensamma målbilder för de grupper i befolkningen som samverkan omfattar.

Det som hittills har framkommit i dialogerna är att det finns ett behov av att utveckla och strukturera den lokala vårdsamverkan på kommunnivå.
I vården för gruppen äldre med stort vårdbehov framhåller kommunerna att de har behov av att det finns tillgång till läkare som kan göra hembesök tillsammans med kommunsjuksköterskan för att om möjligt minska äldres vårdbehov av akutsjukvård.
Barn och ungdomar är en annan grupp som diskuterats på dessa möten, där bl. a. implementeringen av Väst-BUS varit en viktig fråga.

Allmänläkare på sjukhus
I några år prövades att ha en av distriktsläkarna som kontaktperson till sjukhuset i Alingsås. Gunnar Hedelin, som var en sådan, berättade att han var med på olika möten där läkare träffades och också själv samlade till informationsmöten.

Ledningen på lasarettet fann funktionen bra men eftersom inget intresse fanns för en motpart bland lasarettsläkarna så slutade funktionen i och med att Gunnar Hedelin slutade.

Läkemedelskommitté
Central läkemedelskommitté i södra Älvsborg har funnits sedan slutet av 1980-talet med representanter för ledningen och för vårdcentralerna. I och med att landstingen tog över finansieringen av läkemedlen aktiverades läkemedelskommittén under ledning av distriktsläkare Ingmarie Skoglund, Borås, som också kom att representera primärvården på nationell nivå. Man satte igång utbildningar kring läkemedelsanvändning. Man diskuterade kostnadsaspekter. Läkemedelsbudget lades ut på vårdcentralnivå och man förband sig att följa den lokala läkemedelslistan för att hålla ned kostnaderna. Överskreds beräknade kostnader för en läkemedelsgrupp 85 % av målet utdelades samktioner.

Ett problem uppstod mellan lasarett och primärvård – vem skulle skriva ut mediciner för vad? Lasarettet ville gärna avhända sig utskrift av dyra mediciner för t. ex. prostatabehandling.